Änglar

Foto: adlibris.com/se

Nu har jag lyssnat klart på en ljudbok till. Det är verkligen skönt att gå och lyssna på något när man går till och från jobbet. Man kan ju även sitta och lyssna och spela spel på telefonen. Jag har spelat en hel del soduko på senaste tiden :)

Änglar av Marian Keyes handlar om Maggie som kommer fram till att hennes man har någon annan och då reser från sitt hem på Irland till sin bästa vän Emily i Los Angeles. Maggie har alltid varit en "ordentlig flicka", men det bryter hon med i L.A. Jag kan tänka mig att man kan känna ett behov av att testa på att vara frisläppt och vild om man alltid varit ordentlig. Att testa detta i ett annat land kan ju då vara praktiskt, för om man kommer fram till att det inte passar en så kan man återgå till sitt vanliga liv, utan att alla behöver veta om vad man gjort.

Maggie har fyra systrar som alla är mer färgstarka och vilda än hon. Undrar hur det är att ha fyra systrar? Jag har bara en (och en bror)... Kanske skulle man ha som ett helt kompisgäng, gratis liksom... Fast om man är den vanligaste och tråkigaste så har man fyra personer som står en nära och överglänser en. Det vore nog rätt så jobbigt. Maggie och hennes systrar satt vid ett tillfälle och kom på vilka maträtter de skulle vara, om de var mat. Maggie var inte helt nöjd med att systrarna kom fram till att hon var yoghurt naturell. Efter alla hennes äventyr i L.A. så kommer hon fram till att hon är nöjd med att vara yoghurt naturell, men då säger en av hennes systrar att hon nog är yoghurt naturell med jordgubbssylt i botten. Det finns alltså saker under ytan som man först inte ser. Jag tror att det kan vara så med många människor som verkar väldigt ordentliga. Det är inte säkert att de är så vanliga och tråkiga som de först verkar.

Med jämna mellanrum så får man i tillbakablickar reda på vad som hänt tidigare i Maggies liv och vad som gjort att hon och hennes man glidit ifrån varandra. Det är inte riktigt så enkelt som att han bara träffat någon ny. Situationen är mycket mer komplex, men jag tror inte att jag ska avslöja allt här för då blir det inte så kul att läsa/lyssna på boken.

En sak som jag ofta tänkte på när jag lyssnade på denna bok var att det verkade jobbigt att bo i L.A. Alla där hade sådana krav på sig att vara snygga och framgångsrika hela tiden. De verkade leva för sina jobb (i film- och nöjesbranschen) och hela tiden skulle de se supersnygga ut. Det är ju inte direkt gratis att se "perfekt" ut hela tiden. Hur har man råd, (om man inte är en framgångsrik superstjärna)? Frisyr, naglar och kläder skulle fixas på rätt ställen. Massor av människor plastikopererade sig, och att bleka anus ansågs helt normalt. Vad är det för samhälle som tycker att det är normalt att bleka anus? Verkar lite sjukt tycker jag...

Boken var i vilket fall som helst bra och jag rekommenderar den :)

eat pray love

Foto: adlibris.com/se

Nu har jag läst en bok som jag fick i julklapp förra året. Det är Elizabeth Gilberts eat pray love. Boken är självbiografisk och handlar om hur hon under ett år söker efter sig själv efter sin uppslitande skilsmässa.

Boken är uppdelad i tre delar och varje del har 36 kapitel. Elizabeth förklarar i förordet hur det ska symbolisera ett buddistisk/hiduistiskt japa mala. Jag tolkade det som att det är som en typ av radband, vilket ska göra en mer fokuserad under meditation/bön.

Bokens första del handlar om när Elizabeth åker till Italien i jakt på njutning. Nu kanske ni tror att det ska handla om sex, men hon har inte alls sex i Italien. Däremot äter hon massor av god mat, och lär sig italienska, som hon tycker är ett otroligt vackert språk. Jag blev så sugen på att åka till Italien, och dess huvudstad Rom, när jag läste denna del av boken. Det verkar vara så vackert där... och vem vill inte äta en massa god pasta, pizza, glass...

I andra delen av boken fortsätter Liz (som hon kallas) till Indien och bor på en Ashram. Där ägnar hon sig åt meditation och att söka själslig och andlig frid. Naturligtvis är detta en stor kontrast mot det liv hon levde i Italien. Jag trodde att jag skulle tycka mycket om denna del av boken, men upptäckte att jag tyckte "Italiendelen" var roligare att läsa. I Indien blir det mycket filosoferande och andlighet och det kan ibland vara saker som är svåra att beskriva.

Efter tiden i Indien ger hon sig av till Indonesien och Bali, för att vara exakt. På Bali har Liz tänkt att hon ska hitta balans mellan njutningen och andligheten i sitt liv. Hon hade tidigare varit på Bali och då träffat en medicinman som sagt att hon skulle komma tillbaka och få lära sig saker av honom. Så hos medicinmannen Ketut tillbringar hon mycket tid. På Bali möter hon också kärleken igen, i brasilianske Felipe.

Jag tyckte om denna bok. Eftersom jag själv lämnat ett förhållande detta år så känner jag igen mig i Liz och hennes känsla av att vara tvungen att lämna det förhållande man lever i. Däremot har jag ju inte varit lika drastisk som hon i mitt arbete i att hitta tillbaka till mig själv och vägen ut i livet igen. Jag imponeras över hur hon bara lämnade allt och gav sig ut i världen. Nu var det ju lättare för henne eftersom hon var författare och fick ett förskott (lön i förväg) för att skriva en bok om sitt år. Det gjorde ju att hon rent ekonomiskt hade möjlighet att göra det hon gjorde. Jag vet inte om jag hade vågat göra det hon gjorde, hur givande det än hade varit. Jag är nog lite för feg och praktiskt, med lite för stort kontrollbehov. Fast vad häftigt... Tänk att ägna ett helt år bara år sig själv och sin egen utveckling som människa. I vårt stressiga samhälle tar man sig inte så ofta tid åt att bara vara med sig själv och bli riktigt bekväm med bara sitt eget sällskap. Ofta så underhåller och sysselsätter vi oss med vänner, aktiviteter och tv m.m. (förutom när vi är tvungna att ägna oss år arbete och skola). Kanske att denna bok kan få läsarna att stanna upp lite och söka sig själva... Jag jobbar i alla fal vidare på att vara mig själv och hitta min väg i livet :)

Ska nog försöka se filmatisering av denna bok, med Julia Roberts i huvudrollen. Har hört att den ska vara bra.