Little Bee

Foto: cdon.se

Jag har lyssnat på Little Bee av Chris Cleave. Det har tagit mig ett tag att lyssna klart, och det är väl inte direkt ett bra betyg.

Little Bee är en flicka från Nigeria som tar sig till England som flykting. När hon till slut tar sig ifrån flyktingförläggningen så letar hon upp Sarah som offrade ett finger för att rädda hennes liv på en strand i Nigeria, (Sarah var där på semester och stötte på rebeller som jagade Little Bee och hennes syster). Sarahs man har precis tagit livet av sig så hon har egna saker att bearbeta, samtidigt som hon vill hjälpa Little Bee.

Det har hänt tragiska saker i både Little Bees och Sarahs liv. Olika saker men alla tragiska på sitt sätt. Jag önskar att jag hade känt mig mer engagerad i deras öden. Trots det var det något med boken som gjorde att jag hade svårt att bry mig på riktigt. I teorin så bryr jag mig och tycker det är hemskt, det som hänt dem, men i praktiken så väcks inte min empati så mycket som den borde göra. Jag har hört andra som säger liknande saker om denna bok så jag tänker inte ha dåligt samvete för att de allvarliga teman som tas upp inte engagerar som de borde. Jag skyller på författaren.

Även fast boken verkar bra så tänker jag inte rekommendera den.

Beautiful redemption

Foto: cdon.se

Beautiful redemption är fjärde och sista boken i serien av Kami Garcia och Margaret Stohl. Här avslutas historien om Ethan och Lena och deras problematiska kärlek. Ännu en serie som jag återkommer till, men denna gång efter ett mycket kort avbrott. Det kändes bra att få avsluta denna serie. Eftersom jag hade alla böckerna så kändes det lite jobbigt att ha den sista liggande och vara "tvungen" att läsa annat emellan, (fast bokcirkelns val måste jag ju följa).

Det blir nästan omöjligt att skriva om denna bok utan att avslöja något, så... spoiler alert! Den tredje boken slutade med att Ethan offrade sitt liv för att återställa ordningen i världen, så att den inte skulle gå under. Denna bok handlar således om hur han ska kunna ta sig tillbaka till livet och Lena. Det var nämligen någon som skrev om hans öde så nu behöver han riva ut den sidan ur boken som innehåller allas öden.

För första gången i serien så är boken uppdelad i olika delar och Lena har en del där hon är jag-personen. Eftersom det hela tiden varit Ethan som är böckernas "jag" så får jag flera gånger i Lenas del påminna mig om att det är hon som är "jag". Det var nog ett nödvändigt val att göra för denna bok. Eftersom  Ethan och Lena är åtskilda så kan ju inte han berätta om vad som händer i den vanliga, levande, världen.

Det tydligaste budskapet i denna bok är att aldrig ge upp. Inte ens när det verkar omöjligt. Varken Ethan eller Lena ger upp om att de ska återförenas på något sätt. Man kan ju tycka att döden är ett rätt så definitivt sätt att skilja människor åt, men allt är ju inte så enkelt och vanligt i dessa böckers värld. Inte ens döden kan hindra detta kärlekspar från att återförenas. För naturligtvis så är det så det slutar. Jag tycker om lyckliga slut och speciellt när det varit någon form av kamp mellan gott och ont så skulle jag bli väldigt besviken om inte det goda segrade till slut.

I persikoträdets skugga

Foto: adlibris.com/se

I persikoträdets skugga är Joanne Harris tredje bok om Vianne Rocher. Vi mötte henne först i boken Choklad som också blev film med Juliette Binoche och Johnny Depp. Joanne Harris har en egen stil tycker jag. Berättartempot är ibland rätt så långsamt. Det handlar mer om relationerna mellan människor än en massa händelser. Det utspelar sig nästan alltid i Frankrike och det är inte ovanligt med kopplingar till mat och/eller magi. När denna bok börjar bor Vianne med sina döttrar och Roux på hans flodbåt i Paris. Hon får ett brev från Lansquenet, byn där hon bodde i första boken, och det brevet får henne att återvända dit efter åtta år.

Att läsa en bok som är en fortsättning på något man tidigare läst är som att återse gamla vänner. Det är inte samma sak som att läsa en hel serie, bok efter bok, i följd. Det är en annan sak när det gått flera år och man inte ens visste att det skulle komma en fortsättning. Jag tycker om känslan av återseende. Jag känner redan karaktärerna, och i detta fall även miljön. Det vara bara att återvända dit man en gång förut varit. Fast naturligtvis är inte allt detsamma. Nya karaktärer har dykt upp och man får anledning att göra nya bedömningar av gamla kända karaktärers egenskaper och handlingar.

Vianne däremot är densamma. Hon lägger sig i folks liv med största välvilja och välmening. Hon tror att det mesta kan lösas genom att bjuda på mat och choklad. Ofta har hon rätt, och får bevisat om igen att mat är ett universellt språk. Fast det biter förstås inte på alla, för då skulle ju bokens problem lösas direkt och det skulle inte bli så mycket till intrig. Hon får också anledning att tvivla på och nyupptäcka sina egna relationer till människor som hon står nära. Jag tvivlade också på en viss persons ärlighet och var ett tag rätt så säker på att jag visste hur det låg till, (det visade sig att det inte var som jag trodde).

Slutet är lite väl öppet för min smak. Viannes döttrar vill gärna stanna i Lansquenet och många av byns invånare vill gärna ha dem där, med sin chokladbutik. Roux däremot ville inte ens följa med tillbaka, fast han dök ändå upp på slutet. Hans motvilja att återvända och Viannes motvilja att slå sig till ro någonstans överhuvudtaget gör framtiden för dem osäker. Jag hade gärna sett ett slut som visade deras framtid lite tydligare. Å andra sidan så öppnar ju detta slut upp för ytterligare böcker i framtiden...