torsdag 23 juni 2022

Den fjärde doktrinen

Foto: adlibris.com/se
Förra sommaren lyssnade jag på Denise Rudbergs sommarprat och de tre böckerna som då fanns i hennes serie Kontrahenterna. Jag tyckte att det var jättebra och det blev extra intressant eftersom böckerna bygger på hennes egna släktingars liv under andra världskriget. Igår släpptes den fjärde boken; Den fjärde doktrinen, som ljudbok och jag lyssnade på den. Hela boken på en dag, (den var inte så lång). Problemet med att läsa eller lyssna på en serie som inte är färdig är att man måste vänta på att nästa bok ska komma ut. Här insåg jag att jag inte kom ihåg allt som hänt tidigare, vilket störde mig lite. Det löste sig ändå men nu måste jag vänta igen, minst ett år antar jag.

Denna bok tar vid där den förra slutade. Elisabeth, Iris och Signe jobbar fortfarande med signalspaning på Karlaplan 4. Nu är det 1941 och kriget är i full gång och det blir på sätt och vis mer märkbart i denna bok. En resa till Berlin blir dramatisk, inte bara p.g.a. kriget. Utan att avslöja några detaljer för den som vill läsa alla böckerna så kan jag säga att alla tre i denna bok får uppleva personliga med- och motgångar i ännu högre grad än tidigare. 

Jag läste en gång att serien skulle innehålla tio böcker. Om det stämmer så blir det många år att vänta innan det är färdigt. Vill man läsa om kvinnor i Sverige under andra världskriget så rekommendera jag varmt denna serie.
 

onsdag 22 juni 2022

Morden i Fleat House

Jag har tidigare lyssnat på serien om de sju systrarna av Lucinda Riley.

Foto: adlibris.com/se
Morden i Fleat House har getts ur nu efter hennes död. Jag lyssnade på den på två dagar. Det var en spännande kriminalroman, men inte för obehaglig.

Boken börjar med att en elev dör i sitt rum på elevhemmet Fleat House på skolan St Stephen´s i Norfolk. Först avskrivs det hela som ett epilepsianfall, men pojkens far kräver att det undersöka vidare. Då framkommer att han dött av anafylaktiskt chock efter att ha fått i sig Aspirin som han inte tålde. Var det en olyckshändelse eller blev han lurad att ta tabletterna? När en av skolans lärare strax därefter hittas död i sin bostad tätnar mysteriet. Har de två dödsfallen med varandra att göra?

Jazz flydde från London, sitt jobb och alla jobbiga minnen efter sin skilsmässa. Nu är hon tillbaka i England men tänker inte gå tillbaka till jobbet som polis, utan ska satsa på att rusta sin stuga på landet och måla tavlor. När hennes chef dyker upp och ber henne leda utredningen på St Stephen´s går hon trots det med på det. 

Efter halva boken tyckte jag att det verkade givet vem som låg bakom det första dödsfallet. Jag borde insett att det inte var så lätt. Den jag trodde var skyldig var definitivt inblandad, men inte riktigt på det sätt som jag först trodde. I en sådan här bok gillar jag när man inte riktigt kan räkna ut hur allt hänger ihop. Jag vill bli lite överraskad i slutet.

måndag 20 juni 2022

Je m ´appelle Agneta

Foto: adlibris.com/se
Jag gillar verkligen Emma Hambergs böcker, speciellt att lyssna när hon själv läser dem. Tråkigt att jag nu inte har något mer av henne att lyssna på. Alla hennes vuxenböcker har jag läst eller lyssnat på, även några av de som är för ungdomar. Jag har nu också fått mamma att börja lyssna på hennes serie om Rosengädda. Jag däremot har inget annat val än att vänta tills nästa år då fortsättningen på Je m `appelle Agneta ska komma.

Agneta är 49 år. Hennes barn har flyttat ut och hennes man Magnus är mer intresserad av fågelskådning och simning än av henne. Han förstår henne inte, och har nog egentligen aldrig gjort det. Agneta ser en annons om att en pojke i Frankrike behöver någon som kan ta hand om honom, någon som kan svenska. Hon svarar på annonsen och trots att alla tycker att hon blivit galen ger hon sig av. I den lilla byn i Provence hittar hon till klostret och inser att pojken inte är en pojke, utan en gammal man som är dement. I sin demens så glömmer han ibland att han kan franska och grannarna annonserade efter hjälp på svenska. Einar har bott i klostret med sin pojkvän Armand i många år. Armand är nu död, men det glömmer Einar ibland. Varje fredag kl 17 går Einar till baren, för att vänta. Han väntar på att hans son en dag ska dyka upp. När Einar lämnade sin fru för Armand fick han inte längre ha kontakt med sin son. Han har skrivit brev till honom i alla år men inte fått svar. Nu väntar han på baren. Agneta får presentera sig gång på gång för Einar som i början inte kommer ihåg vem hon är, men allt eftersom hittar de varandra och blir de bästa vänner. Agneta börjar känna sig hemma i den lilla byn, trots att hon inte kan språket. Hon kommunicerar med det lilla hon kan, google översätt, kroppsspråk och ibland med hjälp av någon som kan engelska. 

Jag gillar verkligen hur Emma Hamberg kan skriva så humoristiskt om saker med allvarlig botten. Detta handlar i grund och botten om att hitta sig själv och sedan våga vara den personen. Jag tycker verkligen om Emmas böcker. Jag ser fram mot att se hur det går för Agneta, Einar och alla andra i den lilla franska byn.

torsdag 16 juni 2022

Soluppgång över strandpromenaden

Foto: bokus.com
Nu är det ungefär en och en halv vecka sedan jag lyssnade på Jenny Colgans Solupgång över strandpromenaden. Det är den fjärde boken som utspelas på den lilla ön Mount Polbearne i Cornwall. I de tre tidigare böckerna har vi mest fått följa Polly, som flyttade dit och tog över bageriet. I denna bok är hon också med, men huvudpersonen är Marissa. 

När Marissas morfar dör faller henne värld samman. Hon går in i en depression och klarar inte av att gå ut och träffa människor. Hennes hyresvärd i London fixar ett boende åt henne på ön, och de första veckorna lämnar hon inte det lilla huset. Hon lider i tysthet av ljuden från sin granne, som är musiker och pianolärare. Hon har terapisamtal över datorn. Jag tror att det är samma psykolog som en huvudperson i en annan serie av samma författare träffade. En liten crossover alltså.

Boken är trevlig och lättsam, men med allvarlig botten. Det är trevlig att få se hur det går för Polly och hennes familj. De spelar en relativt stor roll i boken, trots att de inte längre är huvudpersoner, och det tycker jag är trevligt. Nu blev det många "trevligt" i samma stycke, men det är en bra beskrivning av denna bok. Jag blir inte speciellt överraskad av något som händer men jag tycker om det.  

måndag 6 juni 2022

Ett lyckligare år

Foto: adlibris.com/se
Förra helgen lyssnade jag på Jonas Gardells senaste bok, Ett lyckligare år. Den första delen av boken utspelar sig i slutet av 1800-talet, i Uppsala. Dit har Pontus Wikner flyttat för att studera. Den andra delen utspelar sig i början av 1970-talet, mycket i Örebro, där Ronny bor.

Denna bok handlar om hur det kämpades för de homosexuellas rättigheter. När Pontus levde fanns det inte ens det ordet, homosexuell. Då var det svårt att veta vad man var, men man visste att man var annorlunda. Som säkert de flesta på den tiden så gifte sig Pontus och fick barn. Han berättade till och med för sin fru om hur han var. Hon tog inte så allvarligt på det. Kanske för att det inte ens fanns ord och namn för att beskriva det, och han var ju trots allt gift med henne. Pontus drömde om en framtid, ett lyckligare år, när sådana som han skulle kunna leva sina egna liv utan att gömma sig. Han skrev om det, men i hans testamente klargjordes det att hans text skulle ligga inlåst på Uppsala Universitetsbibliotek i minst 50 år. Ingen i hans familj skulle behöva lida p.g.a. innehållet i hans text.

Ronny jobbar som lärare i Örebro, men när det kommer fram att han är homosexuell får han sluta sin tjänst. Han startar sedan föreningen Gay Power Club. Tillsammans med paret Vanja och Kerstin ordnar han de första demonstrationerna i Sverige för de homosexuellas rättigheter. Vanja och Kerstin blir kända i media som flickorna som vill gifta sig. Ronny går ut på stan i drag, mitt på dagen. Allt detta är sådant som väcker uppmärksamhet och livet är inte så lätt när man inte vill leva som normen föreskriver. 

Jonas Gardell skriver bra och han läser sina egna böcker fantastiskt. Jag dras in och engagerar mig i karaktärernas öde. Trots det så tycker jag inte att detta är hans bästa bok. Jag hade gärna sett en större koppling mellan de två historierna. Kanske kunde Ronny läst Pontus text, 100 år efter att den gömdes undan. Det skulle ha bundit ihop berättelsen mer. Nu tolkar jag det som att detta bygger på verklighet och det var väl inte så det gick till, men rent berättarmässigt hade det varit bättre, tycker jag. Nu kändes det till stor del som två böcker i en.