Ett lyckligare år

Foto: adlibris.com/se

Förra helgen lyssnade jag på Jonas Gardells senaste bok, Ett lyckligare år. Den första delen av boken utspelar sig i slutet av 1800-talet, i Uppsala. Dit har Pontus Wikner flyttat för att studera. Den andra delen utspelar sig i början av 1970-talet, mycket i Örebro, där Ronny bor.

Denna bok handlar om hur det kämpades för de homosexuellas rättigheter. När Pontus levde fanns det inte ens det ordet, homosexuell. Då var det svårt att veta vad man var, men man visste att man var annorlunda. Som säkert de flesta på den tiden så gifte sig Pontus och fick barn. Han berättade till och med för sin fru om hur han var. Hon tog inte så allvarligt på det. Kanske för att det inte ens fanns ord och namn för att beskriva det, och han var ju trots allt gift med henne. Pontus drömde om en framtid, ett lyckligare år, när sådana som han skulle kunna leva sina egna liv utan att gömma sig. Han skrev om det, men i hans testamente klargjordes det att hans text skulle ligga inlåst på Uppsala Universitetsbibliotek i minst 50 år. Ingen i hans familj skulle behöva lida p.g.a. innehållet i hans text.

Ronny jobbar som lärare i Örebro, men när det kommer fram att han är homosexuell får han sluta sin tjänst. Han startar sedan föreningen Gay Power Club. Tillsammans med paret Vanja och Kerstin ordnar han de första demonstrationerna i Sverige för de homosexuellas rättigheter. Vanja och Kerstin blir kända i media som flickorna som vill gifta sig. Ronny går ut på stan i drag, mitt på dagen. Allt detta är sådant som väcker uppmärksamhet och livet är inte så lätt när man inte vill leva som normen föreskriver. 

Jonas Gardell skriver bra och han läser sina egna böcker fantastiskt. Jag dras in och engagerar mig i karaktärernas öde. Trots det så tycker jag inte att detta är hans bästa bok. Jag hade gärna sett en större koppling mellan de två historierna. Kanske kunde Ronny läst Pontus text, 100 år efter att den gömdes undan. Det skulle ha bundit ihop berättelsen mer. Nu tolkar jag det som att detta bygger på verklighet och det var väl inte så det gick till, men rent berättarmässigt hade det varit bättre, tycker jag. Nu kändes det till stor del som två böcker i en.