Framgångens pris

Foto: adlibiris.com/se

Nora Roberts är min favoritförfattare när jag bara vill ha något lättläst, spännande och romantiskt. Denna bok har stått i min bokhylla sedan någon bokrea, någon gång. Nu passade den bra.

Deanna jobba på en tv-station i Chicago. Hon har arbetat sig upp till nyhetsankare men vill ha sin eget tv-program. Hon ser upp till och hjälper kanalens stjärna Angela, men när hon inte vill ge upp sin egen karriär och följa med Angela till New York, som hennes projektledare, förändras allt. Hon får sin egen talk-show men också all Anglas vrede och hämndlystnad. Hon möter kärleken men får också en anonym beundrare på halsen. Till slut tvingas hon inse att denna beundrare inte är så oskyldig som hon först trott.

Handlingen utspelar sig i början av 1990-talet och detta är en av författarens tidiga böcker. Jag kan föreställa mig karaktärerna i såpopera-formatet eller som en tv-film. Jag vet inte om det är tidsandan som gör det, hur kläderna och media-världen beskrivs. Eller om det beror på att Angela skulle passa perfekt i Dynastin eller någon liknade serie. Underhållande är det i vilket fall som helst.

Hjärtats osynliga raseri

Foto: adlibirs.com/se

Jag har inte läst något av John Boyne tidigare men jag har sett filmatiseringen av hans bok Pojken i randig pyjamas. Denna bok; Hjärtats osynliga raseri, handlar inte om ett krig. Inte om ett vanligt krig i alla fall. Kanske skulle man kunna säga att den handlar om ett krig för att finna och acceptera sig själv. Ett krig för rätten att få vara den man är, i ett konservativt och strikt samhälle.

Detta är berättelsen om Cyril, som föds 1945 på Irland. Hans 16-åriga mamma förskjuts och förvisas från byn när prästen får reda på att hon är gravid. Hon tar sig till Dublin och adopterar bort sonen så fort han är född. Cyril växer upp med två adoptivföräldrar som älskar honom på sitt sätt, men aldrig låter honom glömma att han inte är en riktigt Avery. När Cyril inser att han inte är som andra pojkar vet han inte riktigt hur han ska hantera det. Efter att ha fått en biktpräst att falla död ner efter att ha hört om hans fantasier om andra pojkar dröjer det mycket länge innan han någonsin vågar erkänna för någon annan hur han verkligen känner.

Läsaren får följa Cyril genom hela livet, genom svårigheterna och förnekelserna men också genom lyckan och till slut försoningen. Boken gör med jämna mellanrum 7-åriga hopp i tiden. På ett sätt så blir det effektfull, att sluta vid något verkligt viktigt och sedan ta vid sju år senare när dammet har lagt sig, så att säga. Samtidigt kan jag inte låta bli at tänka att det också är ett effektivt sätt att undvika att behöva beskriva de mest betydelsefulla händelserna, när de händer. Jag utgår från att författaren har valt denna teknik fullt medveten om vad den gör, och jag både gillar och ogillar den. Boken i sin helhet gillar jag dock. Den börjar bra, och blir bättre efter knappt 300 sidor. En annan berättarteknisk detalj som driver på handlingen är att Cyril med jämna mellanrum stöter på sin biologiska mamma, utan att någon av dem vet hur det ligger till. Jag väntade med spänning på hur det till slut skulle gå upp för dem vilka de verkligen är.