 |
| Foto: adlibirs.com/se |
Detta är berättelsen om Cyril, som föds 1945 på Irland. Hans 16-åriga mamma förskjuts och förvisas från byn när prästen får reda på att hon är gravid. Hon tar sig till Dublin och adopterar bort sonen så fort han är född. Cyril växer upp med två adoptivföräldrar som älskar honom på sitt sätt, men aldrig låter honom glömma att han inte är en riktigt Avery. När Cyril inser att han inte är som andra pojkar vet han inte riktigt hur han ska hantera det. Efter att ha fått en biktpräst att falla död ner efter att ha hört om hans fantasier om andra pojkar dröjer det mycket länge innan han någonsin vågar erkänna för någon annan hur han verkligen känner.
Läsaren får följa Cyril genom hela livet, genom svårigheterna och förnekelserna men också genom lyckan och till slut försoningen. Boken gör med jämna mellanrum 7-åriga hopp i tiden. På ett sätt så blir det effektfull, att sluta vid något verkligt viktigt och sedan ta vid sju år senare när dammet har lagt sig, så att säga. Samtidigt kan jag inte låta bli at tänka att det också är ett effektivt sätt att undvika att behöva beskriva de mest betydelsefulla händelserna, när de händer. Jag utgår från att författaren har valt denna teknik fullt medveten om vad den gör, och jag både gillar och ogillar den. Boken i sin helhet gillar jag dock. Den börjar bra, och blir bättre efter knappt 300 sidor. En annan berättarteknisk detalj som driver på handlingen är att Cyril med jämna mellanrum stöter på sin biologiska mamma, utan att någon av dem vet hur det ligger till. Jag väntade med spänning på hur det till slut skulle gå upp för dem vilka de verkligen är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar