tisdag 30 juli 2013

De skandalösa

Foto: adlibris.com/se
Då har jag läst De skandalösa, tredje och sista delen i Simona Ahrnstedts serie om slottet Wadenstierna. Denna bok utspelar sig 1865, barockens och stormaktens tid. Den var bra men är nog den svagaste länken i serien. De andra böckerna läste jag på en dag, för jag kunde inte lägga dem ifrån mig. Den här bjöd inte på lika mycket spänning och överraskningar.

Magdalena Swärd är bokens huvudperson. Hon har inga släktingar kvar i livet och även fast hon är från en fin familj så börjar pengarna nu ta slut och hon har redan såld allt av värde. Då blir hon erbjuden jobbet som sällskapsdam och förkläde till en ung friherrinna. Hon tar jobbet och åker med fröken Venus till slottet Wadenstierna, där greve Gabriel Gripklo på sin mors order ska välja en fru. Man förstår snabbt att det är meningen att Gabriel ska fria till Venus (trots att slottet är fullt av gästande unga damer) och lika snabbt inser man att det inte kommer att bli så. Att det är Magdalena och Gabriel som är perfekta för varandra är givet för läsaren, även om det tar hela boken för dem att inse det.

Magdalena och Gabriels umgänge börjar med ett gräl och ett vad och fortsätter med att Gabriel ska lära Magdalena hur hon ska kunna fånga mäns intresse, eller i alla fall sin före detta fästmans. I och med detta faller Gabriel för henne, även fast hon inte är den rika och uppsatta kvinna hans mor vill att han ska ha vid sin sida genom livet.

Det är rätt så klichéartat, men ändå underhållande. Om man gillar genren romance så kommer man gilla denna bok. Det är extra kul att det är på svenska. Så vitt jag vet är Simona Ahrnstedt denna enda svenska författaren i denna genre.

söndag 21 juli 2013

Happily ever after

Foto: adlibris.com/se
När jag såg Happily ever after av Harriet Evans på Waterstones i London så tilltalade den mig på alla sätt. Titeln, baksidestexten och det stilistiska omslaget där den den vita bakgrunden är i randig relief drog mig genast till sig. Det fanns även utdrag från vad pressen skrivit om boken och när jag läst föjande kommentar var jag bara tvungen att köpa den, "Funny but thought-provoking... Perfect for book lovers. And if you´re feeling a bit gloomy about the future, it´s an absolute must-read".

Med andra ord så hade jag höga förväntningar när jag tog fram denna bok för att börja läsa. Man får följa Eleanore Bee under tjugo år. Hon är 14 när boken börjar, men handlingen hoppar raskt fram nio år. Elle (som hon kallas) älskar att läsa böcker och det är en dröm som går i uppfyllelse för henne när hon får jobb på ett litet bokförlag i London. Här i början av boken var det mycket som påminde mig om Bridget Jones. Precis som hon jobbar Elle "längst ner" på ett företag, har för korta kjolar, dricker ibland för mycket och blir kär i sin chef som påminner mycket om Daniel Cleaver. Jag inser direkt att han inte är hälften så intresserad av henne, som hon är av honom, även om han säger att han älskar henne. Hon stöter också på en kille som hon vid första anblick tycker är lite töntig och jag tänkte direkt på Bridgets första möte med Mark Darcy. Redan här i början tänker jag att Tom är rätt man för Elle. När hon till slut inser att förhållande med chefen inte kommer leda någon vart och lämnar honom så träffar hon av en händelse Tom igen. De blir vänner och jag väntar på att de ska inse att de är rätt för varandra. Det är så nära att Tom berättar hur han känner, men saker och ting kommer emellan. Mycket kommer emellan. Livet kommer emellan. Elle flyttar till New York och gör karriär på förlaget där. Hon känner sig för första gången lyckad. Hemma i London finns Tom som "älskar henne precis som hon är" (låter bekant va?). Det är trots detta inte så att saker och ting löser sig så lätt. Ända in i det sista gnager en liten oro för att det kanske inte kommer lösa sig så som jag vill. Ett tag tänker jag till och med att om det inte slutar som jag önskar så kommer jag bli så besviken att hela boken blir förstörd. Visst är det fantastisk när man kan by sig så mycket?

Boken var inte gullinuttig och fjantig. Den var så realistisk som chick-lit kan vara. Jag tyckte om att följa Elle genom livet. Genom med- och motgångar, med dysfunktionell familj, karriär, dater, förhållanden, dödsfall och nya möjligheter. Jag tyckte om att Elle först efter många besvikelser (men även framgångar) först vid 34 års ålder hittar hem, både i sig själv, karriären och kärleken.

En annan sak som jag verkligen tyckte om var alla referenser till böcker. Eftersom Elle älskar böcker och jobbar med böcker så har böcker en central roll i berättelsen. Under tiden jag läste blev jag nyfiken på böcker som Elle läste och tänkte att jag måste kolla upp dem inför framtiden. I slutet av boken hade även författarinnan skrivit om en del böcker som nämnts och berättat varför hon tycker så mycket om dem, som boktips alltså. Så jag är nu fast besluten att kolla upp en del av dessa böcker (några hade jag faktiskt redan läst).

lördag 20 juli 2013

En nästan vanlig man

Foto: adlibris.com/se
Jag var inte speciellt intresserad av att läsa En nästan vanlig man av Dan Buthler och Dag Öhrlund, men bokcirkeln valde denna bok så jag tog tag i den ändå.

Boken börjar med ett mord. Först vet man inte vem som utfört det, men ganska snart så räknar man ut det. Man får nämligen följa både mördaren och polisen i denna bok. Poliserna är sympatiska vanliga människor, men det kan man verkligen inte säga om Christopher Silfverbielke och hans polare (inte bara för att de begår en massa brott). Silfverbielke och hans kompisar jobbar med stora pengar i företag som har hand om just stora pengar och umgås på Stureplan. Brudar, sprit och kokain är det som gäller. Jag kan inte känna någon som helst samhörighet med den världen och den känns helt främmande för mig. De få kvinnor som är med i boken hjälper inte för att ge mig igenkänningsfaktor. De är stereotypa och ljudbokens uppläsare Stefan Sauk läser så att de låter som våp allt som oftast.

I mitten av boken tyckte jag att den trampade vatten lite. Även om Silfverbielke och grabbarna syltade in sig i mer och mer brott så kändes det som att det inte hände något nytt. Fast senare tog det fart igen och som helhet var boken ändå spännande. Silferbielke är verkligen helt störd och jag vill veta vad han ska hitta på härnäst och hur han ska få det att se ut som att någon annan gjort det. Bokens polis Jacob Colt är inte en typisk deckarpolis, på så sätt att han är lyckligt gift, har två barn och inga alkoholproblem. Silferbielke tror att han är efterbliven, men så är naturligtvis inte fallet.

Det finns fler böcker om Jacob Colt och några av dem fortsätter också med Silferbielke så kanske att jag tar och läser dem också för att se hur det går.

torsdag 4 juli 2013

Den sista konkubinen

Foto: cdon.se
Den sista konkubinen av Lesley Downer är en bok som jag hållit på med ett tag. Stundtals var den lite seg och berättartempot var rätt så långsamt så i mitten av boken fick jag kämpa mig vidare på vilja. Med detta inte sagt att det är en dålig bok. Det var intressant att läsa om Japan och det samhälle som var där innan västvärlden kom dit. Handlingen utspelas på 1860-talet och handlar just om slutet på det gamla japanska samhället.

Bokens huvudperson är Sachi. Hon har växt upp i en liten bergsby, men när hon är 13 år passerar prinsessan, som ska gifta sig med shogun i Edo (numera Tokyo), och hennes följe byn. Prinsessan ser Sachi och hennes skönhet som liknar hennes egen och tar med sig Sachi till Edo. Sachi får sedan leva i Ooku (kvinnornas hem) i Edoborgen. Den enda mannen som kommer dit är shogun och när Sachi är 15 år blir hon utvald till hans konkubin. Detta är bara bokens första del. Sedan kommer kriget och allt börjar förändras, både för Sachi och för hela Japan.

Författaren har bott i Japan och tagit reda på mycket om hur det var där förr. Sachi är en påhittad person men många av de karaktärer hon möter har verkligen funnits och hennes liv är så realistiskt beskrivet som möjligt. Mycket få kvinnor som bodde i Ooku berättade om livet där så författaren har fått brodera ut de beskrivningar som finns. Det är verkligen fascinerande med en kultur som är så olik vår egen. Så mycket verkade handla om vad som var rätt, hedervärt och korrekt. Man skulle inte visa några känslor, vad som än hände. Det fanns inte ens ett ord för kärlek och alla berättelser om det slutade med självmord, för att man låtit känslorna ta över och uppfört sig opassande. Kyssar visste en vanlig kvinna inget om, för det var en av geishornas konster. Kvinnor var egendom och hade ingen makt över sina egna liv. Det är Sachi hela tiden medveten om, och hon tycker att det är naturligt. När en bror dödar sin syster för att hon dragit vanära över familjen genom att bli kär i en olämplig man, så förstår Sachi att brodern bara gjort det som förväntats av honom (hur hemskt det än är). Om man inte vet om något annat än det liv man lever så är det nog svårt att föreställa sig att det kan vara på något annat sätt. Så även om jag nu tänker att jag inte alls hade passat in i denna kultur, med min oförmåga att dölja vad jag känner och min frispråkighet, så hade jag troligtvis varit en foglig, tyst och behärskad kvinna om det varit det jag uppfostrats till och sett runt omkring mig hela livet.

Detta var en intressant bok rent historiskt även om det är skönlitteratur. Om man vill veta mer om hur det var i Japan när västvärlden först kom dit, (och inte vill läsa historieböcker), så rekommenderar jag denna bok.