Den sista konkubinen

Foto: cdon.se

Den sista konkubinen av Lesley Downer är en bok som jag hållit på med ett tag. Stundtals var den lite seg och berättartempot var rätt så långsamt så i mitten av boken fick jag kämpa mig vidare på vilja. Med detta inte sagt att det är en dålig bok. Det var intressant att läsa om Japan och det samhälle som var där innan västvärlden kom dit. Handlingen utspelas på 1860-talet och handlar just om slutet på det gamla japanska samhället.

Bokens huvudperson är Sachi. Hon har växt upp i en liten bergsby, men när hon är 13 år passerar prinsessan, som ska gifta sig med shogun i Edo (numera Tokyo), och hennes följe byn. Prinsessan ser Sachi och hennes skönhet som liknar hennes egen och tar med sig Sachi till Edo. Sachi får sedan leva i Ooku (kvinnornas hem) i Edoborgen. Den enda mannen som kommer dit är shogun och när Sachi är 15 år blir hon utvald till hans konkubin. Detta är bara bokens första del. Sedan kommer kriget och allt börjar förändras, både för Sachi och för hela Japan.

Författaren har bott i Japan och tagit reda på mycket om hur det var där förr. Sachi är en påhittad person men många av de karaktärer hon möter har verkligen funnits och hennes liv är så realistiskt beskrivet som möjligt. Mycket få kvinnor som bodde i Ooku berättade om livet där så författaren har fått brodera ut de beskrivningar som finns. Det är verkligen fascinerande med en kultur som är så olik vår egen. Så mycket verkade handla om vad som var rätt, hedervärt och korrekt. Man skulle inte visa några känslor, vad som än hände. Det fanns inte ens ett ord för kärlek och alla berättelser om det slutade med självmord, för att man låtit känslorna ta över och uppfört sig opassande. Kyssar visste en vanlig kvinna inget om, för det var en av geishornas konster. Kvinnor var egendom och hade ingen makt över sina egna liv. Det är Sachi hela tiden medveten om, och hon tycker att det är naturligt. När en bror dödar sin syster för att hon dragit vanära över familjen genom att bli kär i en olämplig man, så förstår Sachi att brodern bara gjort det som förväntats av honom (hur hemskt det än är). Om man inte vet om något annat än det liv man lever så är det nog svårt att föreställa sig att det kan vara på något annat sätt. Så även om jag nu tänker att jag inte alls hade passat in i denna kultur, med min oförmåga att dölja vad jag känner och min frispråkighet, så hade jag troligtvis varit en foglig, tyst och behärskad kvinna om det varit det jag uppfostrats till och sett runt omkring mig hela livet.

Detta var en intressant bok rent historiskt även om det är skönlitteratur. Om man vill veta mer om hur det var i Japan när västvärlden först kom dit, (och inte vill läsa historieböcker), så rekommenderar jag denna bok.