Happily ever after

Foto: adlibris.com/se

När jag såg Happily ever after av Harriet Evans på Waterstones i London så tilltalade den mig på alla sätt. Titeln, baksidestexten och det stilistiska omslaget där den den vita bakgrunden är i randig relief drog mig genast till sig. Det fanns även utdrag från vad pressen skrivit om boken och när jag läst föjande kommentar var jag bara tvungen att köpa den, "Funny but thought-provoking... Perfect for book lovers. And if you´re feeling a bit gloomy about the future, it´s an absolute must-read".

Med andra ord så hade jag höga förväntningar när jag tog fram denna bok för att börja läsa. Man får följa Eleanore Bee under tjugo år. Hon är 14 när boken börjar, men handlingen hoppar raskt fram nio år. Elle (som hon kallas) älskar att läsa böcker och det är en dröm som går i uppfyllelse för henne när hon får jobb på ett litet bokförlag i London. Här i början av boken var det mycket som påminde mig om Bridget Jones. Precis som hon jobbar Elle "längst ner" på ett företag, har för korta kjolar, dricker ibland för mycket och blir kär i sin chef som påminner mycket om Daniel Cleaver. Jag inser direkt att han inte är hälften så intresserad av henne, som hon är av honom, även om han säger att han älskar henne. Hon stöter också på en kille som hon vid första anblick tycker är lite töntig och jag tänkte direkt på Bridgets första möte med Mark Darcy. Redan här i början tänker jag att Tom är rätt man för Elle. När hon till slut inser att förhållande med chefen inte kommer leda någon vart och lämnar honom så träffar hon av en händelse Tom igen. De blir vänner och jag väntar på att de ska inse att de är rätt för varandra. Det är så nära att Tom berättar hur han känner, men saker och ting kommer emellan. Mycket kommer emellan. Livet kommer emellan. Elle flyttar till New York och gör karriär på förlaget där. Hon känner sig för första gången lyckad. Hemma i London finns Tom som "älskar henne precis som hon är" (låter bekant va?). Det är trots detta inte så att saker och ting löser sig så lätt. Ända in i det sista gnager en liten oro för att det kanske inte kommer lösa sig så som jag vill. Ett tag tänker jag till och med att om det inte slutar som jag önskar så kommer jag bli så besviken att hela boken blir förstörd. Visst är det fantastisk när man kan by sig så mycket?

Boken var inte gullinuttig och fjantig. Den var så realistisk som chick-lit kan vara. Jag tyckte om att följa Elle genom livet. Genom med- och motgångar, med dysfunktionell familj, karriär, dater, förhållanden, dödsfall och nya möjligheter. Jag tyckte om att Elle först efter många besvikelser (men även framgångar) först vid 34 års ålder hittar hem, både i sig själv, karriären och kärleken.

En annan sak som jag verkligen tyckte om var alla referenser till böcker. Eftersom Elle älskar böcker och jobbar med böcker så har böcker en central roll i berättelsen. Under tiden jag läste blev jag nyfiken på böcker som Elle läste och tänkte att jag måste kolla upp dem inför framtiden. I slutet av boken hade även författarinnan skrivit om en del böcker som nämnts och berättat varför hon tycker så mycket om dem, som boktips alltså. Så jag är nu fast besluten att kolla upp en del av dessa böcker (några hade jag faktiskt redan läst).