En nästan vanlig man

Foto: adlibris.com/se

Jag var inte speciellt intresserad av att läsa En nästan vanlig man av Dan Buthler och Dag Öhrlund, men bokcirkeln valde denna bok så jag tog tag i den ändå.

Boken börjar med ett mord. Först vet man inte vem som utfört det, men ganska snart så räknar man ut det. Man får nämligen följa både mördaren och polisen i denna bok. Poliserna är sympatiska vanliga människor, men det kan man verkligen inte säga om Christopher Silfverbielke och hans polare (inte bara för att de begår en massa brott). Silfverbielke och hans kompisar jobbar med stora pengar i företag som har hand om just stora pengar och umgås på Stureplan. Brudar, sprit och kokain är det som gäller. Jag kan inte känna någon som helst samhörighet med den världen och den känns helt främmande för mig. De få kvinnor som är med i boken hjälper inte för att ge mig igenkänningsfaktor. De är stereotypa och ljudbokens uppläsare Stefan Sauk läser så att de låter som våp allt som oftast.

I mitten av boken tyckte jag att den trampade vatten lite. Även om Silfverbielke och grabbarna syltade in sig i mer och mer brott så kändes det som att det inte hände något nytt. Fast senare tog det fart igen och som helhet var boken ändå spännande. Silferbielke är verkligen helt störd och jag vill veta vad han ska hitta på härnäst och hur han ska få det att se ut som att någon annan gjort det. Bokens polis Jacob Colt är inte en typisk deckarpolis, på så sätt att han är lyckligt gift, har två barn och inga alkoholproblem. Silferbielke tror att han är efterbliven, men så är naturligtvis inte fallet.

Det finns fler böcker om Jacob Colt och några av dem fortsätter också med Silferbielke så kanske att jag tar och läser dem också för att se hur det går.