Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt

Foto: adlibris.com/se

Det var ett tag sedan jag lade Eleanore Oliphant mår alldeles utmärkt av Gail Honeyman i min bokhylla i Storytel. Reese Witherspoon tipsade om denna bok på Instagram och jag tyckte att den verkade bra. Jag började att lyssna på den på engelska, när jag satt på en buss tillbaka till Västerås. Ganska snart insåg jag att jag missade saker hela tiden och inte kunde koncentrera mig, så jag bytte till den svenska versionen. Vet inte om det berodde på störande element på bussen eller om jag bara var för trött...

Eleanor är 30 år och väldigt ensam. Hon jobbar som ekonomiassistent, men umgås aldrig med folk privat. Hon använder samma kläder om och om igen, äter samma sak till lunch och tillbringar sin fritid på samma sätt varje vecka (med korsord, fryspizza och två flaskor vodka på helgerna). Att hon inte är riktigt normal märker jag snabbt. Jag funderar på om hon har någon diagnos, eftersom hon inte förstår alla sociala koder, eller om hon bara är skadad av sin uppväxt och brist på social övning. Det finns definitivt problem i uppväxten förstår jag sedan, men det tar hela boken för allt att uppdagas.

En dag på jobbet möter Eleanor it-killen Raymond, som fixar hennes strulande dator. Av en händelse så hjälper de två sedan en äldre man som ramlar på gatan. Detta blir det som inleder deras vänskap. I Raymond får Eleanor sin första riktiga vän, även om det tar ett bra tag innan hon förstå det, (Raymond måste faktiskt säga det till henne).

Eleanors liv och problem fick mig att tänka på en annan bok som jag nyss läste, men här finns det hopp och humor. Även om mycket är svårt så är inte allt nattsvart. Jag känner att det kan bli bättre för  Eleanor, men det är inte sockersött på något vis och allt blir inte helt perfekt på slutet. Fast det finns en antydan om att det kan fortsätta att bli bättre.

Kristungen

Foto: adlibris.com/se

På Storytel hittade jag den lilla boken Kristungen av Malin Aronsson. Den handlar om hur det är att växa upp i en frikyrklig familj och om hur man gör sina föräldrars tro till en egen tro.

På baksidan stod det att man skulle känna igen sig om man själv växt upp i en frikyrklig familj. Det stämde verkligen. Även om Malin är lite äldre än mig så kunde jag känna igen i princip allt. Varje sång hon skrev om att de sjöng kände jag igen, för jag har också sjungit dem. Ungdomslägret Hampe har jag också varit på, sportlovsläger till fjällen har jag varit med på och ungdomssamlingar i kyrkans ungdomsvåning varje fredag stod alltid på mitt tonårsjags schema, precis som för Malin. Precis som hon har jag kämpar med att gå i skolan utan kristna jämnåriga, att känna att man inte passar in, att man lever som i två olika världar.

Denna bok är inte fantastisk litteratur men den känns äkta och ärlig. Det som den gav mig var en känsla av igenkänning och att mycket av det som jag brottades med under min uppväxt inte är unikt för mig. Det finna andra som kände liknade saker.

Hundar, hus och hjärtats längtan

Foto: adlibris.com/se

I morse lyssnade jag färdigt på Lucy Dillons Hundar, hus och hjärtats längtan. På lite drygt en vecka har jag plöjt igenom tre böcker med lyckliga slut. Får ett år sedan när jag var rätt så stilla p.g.a. en bruten fotled så läste jag för första gången en bok av Lucy Dillon. Denna bok utspelar sig i samma stad som den här, men den handlar om andra människor, (fast karaktärer från den första boken skymtar förbi lite i periferin).

Juliet är 31 år och nybliven änka. Hon är helt förkrossad över att ha förlorat sin man Ben. Även hunden Minton saknar sin husse. Juliet stänger in sig i huset och åker till och med och handlar på en nattöppen affär, allt för att slippa träffa folk. Juliets mamma lyckas få ut henne på hundpromenader under dagtid, och utan att Juliet riktigt förstår hur det går till så får hon ansvar för att ta med sig andras hundar också på promenad. Detta växer till en hel verksamhet, där Juliet går ut med hundar, matar katter, tar in post och vattnar blommor, åt folk som är bortresta eller bara behöver lite hjälp med att få vardagen att gå ihop. En annan sak som också hjälper Juliet att arbeta sig igenom sorgen är renoveringen av huset, som grannen Lorcan hjälper till med.

Samtidigt som Juliet är totalt upptagen av sitt eget elände så har hennes syster Louise sina problem. På ytan verkar hennes liv, med man och en lite son, perfekt. Fast som så ofta så är inte saker och ting som de först verkar. Louise kämpar med mammaledigheten och hur ett litet barn har förändrat henne och hennes äktenskap.

Precis som när jag läste denna författares verk, förra året, så känner jag nu en längtan efter ett husdjur som kan hålla mig sällskap, men även ett litet hopp om att livet kan ta nya vändningar även efter 30. Jag vet inte om det någonsin blir ett husdjur, för hur ska jag få till det i vardagen. I så fall skulle jag behöva en Juliet, som kunde hjälpa till när jag är på jobbet och när jag ska resa bort. Eller skulle jag förändra mitt liv om jag väl hade ett djur? Stanna hemma ännu mer? Fast sluta jobba kan man ju inte... En trevlig bok var det i alla fall.

Skuggor från det förflutna

I mitt behov av att just nu läsa böcker som jag vet får lyckliga slut, tog jag en bok ur bokhyllan som jag köpt på en bokrea för flera år sedan. På mindre än en vecka plöjde jag igenom Skuggor från det förflutna av Nora Roberts.

Callie Dunbrook är arkeolog och när ett skelett av en stenåldersmänniska hittas vid ett bostadsbygge i Antietam Creek så åker Callie dit för att leda utgrävningen. Det unika och stora fyndet kräver ett stort team och Callies ex-man Jake dyker upp, för att leda teamet tillsammans med henne. Båda är övertygade om att det är den andres fel att deras förhållande tog slut, men ingen av dem har kunnat sluta att tänka på den andre. Detta är dock inget som de tänker erkänna i första taget. Ett havererat äktenskap är inte det enda i Callies privatliv som blir komplicerat. En kvinna dyker upp och säger att Callie är hennes dotter, som kidnappades ur sin barnvagn vid tre månaders ålder. Callie som inte vet att hon är adopterad tror inte alls på kvinnan först, men arkeologen i henne, som vill gräva fram alla svar, kan inte låta detta mysterium vara. Lokalbefolkningens inställning till utgrävningen, och det stoppade bostadsbygget, är delad, men snart visar det sig att skadegörelse, mord och mystiska händelser har att göra med Callie, och hennes sökande efter sanningen.

Som alltid är Nora Roberts böcker en perfekt blandning av romantik och deckare. Jag vet att det kommer att vara spännande och att allt kommer att ordna sig på slutet. Detta var alltså precis vad jag var ute efter nu.

A weekend with Mr Darcy

Foto: adlibris.com/se

I morse, på väg till jobbet, lyssnade jag färdigt på A weekend with Mr Darcy av Victoria Connelly. Detta är feel-good och en perfekt liten bok för alla som tycker om Jane Austen.

Katherine arbetar på Oxfords universitet och är expert på Jane Austen. I hemlighet är är hon också rysligt förtjust i Lorna Warwicks smaskiga regency-romaner. Hon gillar dem så mycket att hon skrivit ett beundrarbrev till författaren, vilket blir starten på en vänskap via brev. Vad hon inte vet är att Lorna Warwick egentligen är en man, (som heter Warwick i förnamn). Denna man bli förälskad i henne och en dag möts de på ett gods på landet på en Jane Austen - konferens.

Till konferensen kommer också Robin, som vill komma bort från sin pojkvän som hon inte längre älskar, för att njuta av en helg med andra människor som älskar Jane Austen.

Katherine och Robin blir genast vänner och denna helg blir starten på kärlek för dem båda. Fast naturligtvis finns det komplikationer på vägen till lyckan.

Detta var en mycket trevlig bok. Speciellt roligt var det för att även jag gillar Jane Austen, och har läst både böcker och sett flera filmatiseringar. Man får nog lite mer ut av boken om det är så, för karaktärerna diskuterar ofta Jane Austen, hennes böcker, filmerna och tv-serierna.

Ett litet liv

Foto: adlibris.com/se

Äntligen har jag läst ut Ett litet liv av Hanya Yanagihara. Stundtals kändes det som att jag inte kom någonstans alls, det skulle aldrig ta slut. Nu är det inte så att det egentligen tog så lång tid, två och en halv vecka för en tjock bok är inte så länge. Det handlar mer om känslorna som boken gav mig. Stundtals mådde jag riktigt dåligt. Den person i bokcirkel som valde boken, och började läsa före mig, hade sagt åt mig att inte läsa färdigt den om jag inte ville och inte låta den förstöra jullovet. I början fick den mig inte att må dåligt, då var det mest en känsla av att jag inte kom någon vart. Jag läste och läste men det hände inte så mycket.

Innan jag började läsa så tog jag inte reda på någon om boken, utan min bild av den vara att den skulle följa fyra college-vänner genom livet. I början så presenteras dessa fyra karaktärer; Malcolm, JB, Willem och Jude. Man förstår att något döljer sig i Judes förflutna och sedan inser man att det är han som är bokens huvudperson. Först kan jag bara gissa vad han som barn varit med om, men sedan så börjar tillbakablickarna att varvas med nutiden. Det som uppenbaras är så fruktansvärt att jag mår dåligt av att läsa om det. Problemet är att jag nu inte kan sluta läsa. Bokens bästa delar är också de hemskaste. Jag förstår inte hur man kan vilja grotta ner sig i något sådan här och skriva om det, om det inte är så att man har något eget trauma som man kan bearbeta genom skrivandet. På något sätt så är det ändå inte allt det hemska i Judes barndom som är det allra värsta. Det värsta är vad detta har gjort med honom och hans syn på sig själv. Jag när hela tiden ett litet hopp om att det ska finnas någon sorts försoning för honom, att han ska få frid. Samtidigt så tvivlar jag på att det är möjligt, för hur ska något kunna göra en så trasig människa hel. Endast Gud kan göra det, och Jude är inte troende.

Boken har vunnit flera priser och om och om igen beskrivits som en av 2017 års bästa böcker. Ska man läsa den ska man dock vara medveten om att det är tung läsning, p.g.a. innehållet. Jag kommer nu att gå vidare till  något oerhört lättsamt och förhoppningsvis glatt.