söndag 7 januari 2018

Ett litet liv

Foto: adlibris.com/se
Äntligen har jag läst ut Ett litet liv av Hanya Yanagihara. Stundtals kändes det som att jag inte kom någonstans alls, det skulle aldrig ta slut. Nu är det inte så att det egentligen tog så lång tid, två och en halv vecka för en tjock bok är inte så länge. Det handlar mer om känslorna som boken gav mig. Stundtals mådde jag riktigt dåligt. Den person i bokcirkel som valde boken, och började läsa före mig, hade sagt åt mig att inte läsa färdigt den om jag inte ville och inte låta den förstöra jullovet. I början fick den mig inte att må dåligt, då var det mest en känsla av att jag inte kom någon vart. Jag läste och läste men det hände inte så mycket.

Innan jag började läsa så tog jag inte reda på någon om boken, utan min bild av den vara att den skulle följa fyra college-vänner genom livet. I början så presenteras dessa fyra karaktärer; Malcolm, JB, Willem och Jude. Man förstår att något döljer sig i Judes förflutna och sedan inser man att det är han som är bokens huvudperson. Först kan jag bara gissa vad han som barn varit med om, men sedan så börjar tillbakablickarna att varvas med nutiden. Det som uppenbaras är så fruktansvärt att jag mår dåligt av att läsa om det. Problemet är att jag nu inte kan sluta läsa. Bokens bästa delar är också de hemskaste. Jag förstår inte hur man kan vilja grotta ner sig i något sådan här och skriva om det, om det inte är så att man har något eget trauma som man kan bearbeta genom skrivandet. På något sätt så är det ändå inte allt det hemska i Judes barndom som är det allra värsta. Det värsta är vad detta har gjort med honom och hans syn på sig själv. Jag när hela tiden ett litet hopp om att det ska finnas någon sorts försoning för honom, att han ska få frid. Samtidigt så tvivlar jag på att det är möjligt, för hur ska något kunna göra en så trasig människa hel. Endast Gud kan göra det, och Jude är inte troende.

Boken har vunnit flera priser och om och om igen beskrivits som en av 2017 års bästa böcker. Ska man läsa den ska man dock vara medveten om att det är tung läsning, p.g.a. innehållet. Jag kommer nu att gå vidare till  något oerhört lättsamt och förhoppningsvis glatt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar