Foto: adlibris.com/se |
Feyre dog för att kunna rädda Tamlin och hans hov. Alla alvernas höglorder använde sina krafter för att ge henne livet tillbaka. Det gjorde även Feyre till en högalv. Dessutom fick lite av alla lordernas krafter. Man kan tro att hon då ska känna sig mäktig, odödlig och kraftfull, men så blev det inte. Hon hade dåligt samvete för vad hon hade gjort för att kunna rädda Tamlin och nu kan hon inte gå vidare och finna någon frid. Till på köpet vill Tamlin bara skydda henne, från allt och alla. Det innebär att hon inte kan göra något på egen hand eller utanför huset. Hon får inte ens bestämma över deras bröllop. Allt blir för mycket för henne och hon ropar ut, i vad hon tror är ingenting, att någon ska rädda henne. Rhysand, natthovets höglord, som hjälpte henne när hon försökte rädda Tamlin och som är den vackraste man hon sett, kommer till hennes undsättning. Han har hört hennes rop och tar henne till sitt hov och erbjuder henne att stanna. Det tar större delen av boken innan man förstår varför han gör det, men det är värt väntan. Det är mer dramatik och större hot i denna bok. Feyre måste lära sig förstå sina nya krafter, släppa sina skuldkänslor och hitta sin plats i alvernas värld.
Nu ska jag lyssna på boken till bokcirkeln, och sedan kan jag återvända till Feyres äventyr.