Pastor Viveka och tanterna

Foto: adlibris.com/se

Pastor Viveka och tanterna av Viveka Haaland har stått i min bokhylla ett tag. Jag tror att jag fick den som sommarpresent för något år sedan. Jag kände för något lättsamt och tog fram den. Jag tyckte sedan att det var roligt att den var skriven av en frikyrkopastor och att huvudpersonen var en frikyrkopastor.

Viveka är pastor i en kyrka i Enskede utanför Stockholm. Hon är gift och har fyra barn. Man kan tro att allt är frid och fröjd, men Viveka börjar bli lite trött på att finnas till för alla andra och tanterna i kyrkan tycker att hon förringar deras insats (att baka kakor) genom att föreslå att det även ska finnas frukt vid kyrkfikat.

En dag hittas en av de kakbakande tanterna död. Hon var i och för sig gammal, men hon dog ingen naturlig död. Hon förgiftades, av giftet som finns i blomman Stormhatt. Stormhattar finns det gott om i Enskedes koloniområde, så det är inte lätt att förstå vem som är skyldig. Viveka kan inte låta bli att forska i saken, trots att polisen säger att de inte vill att hon blandar sig i.

Även om det är ett, (och sedan eventuellt fler), mord som ska utredas så är detta inte en speciellt läskig bok. Man skulle nog kunna kalla det för en mysdeckare. Den är trevlig läsning och man får följa Viveka och hennes församlingsmedlemmar, i deras liv och existentiella funderingar. Detta är första boken i serien och jag kan nog tänka mig att läsa fler någon gång.

Lärarinnan

Foto: adlibris.com/se

När jag skulle börja lyssna på Lärarinnan av Danny Wattin så tänkte jag att detta kunde flipp eller flopp. Kan meddela att det är en flopp. Boken handlar om Elin, som jobbat som lärare i tio år runt om i världen, på alla möjliga platser men inte i Sverige. Nu kommer hon hem och henens storebror hävdar att hon inte kommer klara ett halvår i den svenska skolan. Med det är vadet igång.

Elin får snabbt jobb och börjar i en fyra. Ungarna är hemska och gör helt som de vill. Föräldrarna är ännu värre och Elin har inget att ta till. Hon får inte ta mobiltelefonerna, inte höja rösten och inte få någon att känna sig utpekad. Ingen får ju känna sig kränkt. Rektorn och kollegor utgör inget stöd, så någonstans där bestämmer sig Elin för att ta saken i egna händer. Hon tar till minst sagt tvivelaktiga metoder. Det blir både lagligt och moraliskt inkorrekt och till slut är alla former av gränser korsade.

Vad som kunde blivit ett vettigt inlägg i debatten om den svenska skolan blir istället helt omöjligt att ta på allvar. Det finns ingen trovärdighet eller realism kvar till slut. Det är inte ens roligt. Jag rekommenderar inte denna bok till någon.