1959: Ingrid och Georg - en kärlekshistoria

Foto: adlibris.com/se

Jag har inte tidigare läst något av Helena von Zweigbergk. Nu har jag däremot lyssnat på 1959: Ingrid och Georg - en kärlekshistoria. 

Som titeln indikerar så utspelar sig detta 1959. Ingrid är en änka på 26 år med en liten son. Hennes man dog i en olycka och hon har upptäckt att hon tycker om friheten som livet som änka skänkt henne. Hon kan arbeta, ta egna beslut och själv bestämma vad hon prioriterar att lägga sina pengar på. Hennes familj påstår att hon alltid velat vara lite finare än hon är, och hon umgås med människor i film- och modebranschen. 

På en middag träffar hon journalisten Georg och de börjar ses. När Ingrid upptäcker att hon är gravid bestämmer de sig för att gifta sig. Det är ju så man ska hantera en sådan sak. 

Georg vill se på sig själv som en modern och liberal man. Han vill att han och Ingrid ska vara vänner. När saker ställs på sin spets är han dock mer traditionell än vad han inser själv. Ingrid och han har helt klart problem med att tala klarspråk med varandra. De talar förbi varandra om och om igen, och verkar aldrig riktigt förstå varandra. Denna dynamik mellan dem är bokens huvudsakliga handling, skulle jag säga. Det är också det som till slut gör det lite tjatigt. De kommer liksom ingen vart. samma mönster upprepas gång på gång.  

Boken var helt okej och jag kommer nog att lyssna även på uppföljaren som ska komma, men någon fullträff var det inte. 
 

En misslyckad kvinnas bekännelser

Foto: adlibris.com/se

Jag har inte läst något av Alexandra Potter tidigare, men när jag såg En misslyckad kvinnas bekännelser så tänkte jag att det skulle vara något för mig. Titeln låter ju kanske lite negativ, men detta var en rätt så underhållande bok. 

Nell har nyss fyllt 40. Hon har återvänt till London efter flera år i USA. Där har hon lämnar både ett havererat förhållande och affärsverksamhet bakom sig. Nu har hon inte ens råd med ett eget boende utan blir inneboende hos Edward, (billig hyra mot hjälp att ta hand om hans hund). Alla hennes gamla vänner är gifta och har barn. Det var nog detta som lockade mig till boken. Jag kände att min livssituation liknar Nells. Det är lätt att känna sig misslyckad när det känns som att alla andra har det som man själv också vill ha. 

Nell startar en pod, för att kunna prata av sig om sitt misslyckade liv. Hon får ett jobb där hon skriver dödsrunor till tidningen. Genom en intervju för en sådan text träffar hon den nyblivna änkan Cricket. Deras möte utvecklas till en varm och givande vänskap. Så efter ett år med både en massa olika problem och trevligheter så är inte Nells liv så misslyckat. Hon inser också att vännerna inte känner sig så lyckade, bara för att de är gifta och har barn. Att det skulle vara slutsatsen var inte svårt att räkan ut, men jag gillar det ändå. Allt blir inte perfekt och sockersött, så det känns ändå relativt realistiskt.