Underbar och älskad av alla

Foto: adlibris.com/se

Jag vet att jag nog är lite sen att upptäcka Matina Haag, men nu har jag läst hennes Underbar och älskad av alla (och på jobbet går det också jättebra). Jag tror att vill läsa något mer som hon skrivit. Kanske fortsättningen på denna bok.

Bokens huvudperson är Isabella Eklöf. Hon är skådespelerska, men har svårt att få jobb. Hon skickar ut sitt cv till alla teatrar i Sverige och får då jobba med en liten teatergrupp som spelar teater på skolor, men det projektet blir bara två veckor. Sedan hör Dramaten av sig. Problemet är bara att Isabella har ljugit i sitt cv. Det blir riktigt smärtsamt när hon vidhåller att hon är akrobat för att få rollen på Dramaten. Som läsare känner jag hela tiden på mig att detta inte kan gå väl. Förr eller senare så kommer katastrofen att vara ett faktum. Trots det så är det underhållande att följa Isabellas väg mot kraschlandning. Kärlekslivet är nästan lika katastrofalt som hennes karriär och inte heller där lyckas hon få till något vettigt.

Eftersom jag är en person som i princip är oförmögen att ljuga trovärdigt är det svårt att förstå hur Isabella klarar av att ljuga om sina kunskaper och sedan leva med sig själv. Om jag mot förmodan skulle kunna framföra själva lögnen, och bli trodd, så skulle jag må så dåligt över den att jag skulle vara tvungen att ta mig ur det hela på något sätt.

Även om denna bok är förutsägbar på alla sätt så tycker jag ändå att den var värd den tid jag lade ner på den (vilket i och för sig inte var så mycket för den är väldigt lättläst och inte så lång). Vill man ha lite lättviktigt underhållning så är detta absolut en bok som passar :)

I det förflutna

Foto: adlibris.com/se

När vi skulle gå på semester så fick vi en pocketbok, eller vi fick välja en pocketbok från ett bord med en hel massa böcker. Jag behöver kanske inte säga att jag skyndade mig dit så fort som möjligt för att kunna välja. När jag såg en bok av Kate Morton så behövde jag inte fundera mer, för hon var en författare som jag redan blivit nyfiken på och ville läsa vid tillfälle.

I det förflutna handlar om Edie som jobbar på ett litet bokförlag i London. Hon en rätt så frostig, men artig, relation till sin mamma. När mamman får ett brev som har varit på villovägar ända sedan andra världskriget så sätts en en spiral av händelser igång som gör att Edie kommer att få reda på mycket mer om sin mamma och hennes ungdom. Det första hon får reda på är att mamman var evakuerad som 13-åring till ett slott på landsbygden. Där bodde hon med tre systrar och deras far som var författare (författare till boken som senare gjorde att Edie förälskade sig i böcker). Brevet är från den yngsta systern Juniper. Eftersom mamman inte vill berätta om denna tid så börjar Edie göra egna efterforskningar, bl.a frågar hon sin moster och får därigenom en del information. Hennes besatthet av att ta reda på allt som hände på slottet befästs när hon reser dit och får träffa de tre systrarna Blythe som fortfarande bor kvar. Edie förstår att något tragiskt måste ha hänt och att det finns både en och två hemligheter begravda.

Som läsare får man följa Edies sökande efter sanningen, om sin mamma och familjen Blythe, men också hennes mamma som tonåring och systrarna Blythe. Perspektivet växlar alltså mellan 90-talet och krigsåren. Sakta men säkert nystas historien upp och även om det aldrig blir gastkramande spännande så vill jag hela tiden läsa vidare och få reda på mer. Jag funderade till och med på om Raymond Blythe var en riktig författare, men efter att ha googlat så fick jag reda på att han och hans kända bok bara är påhittade av Kate Morton, (men jag önskade att han varit verklig så att jag hade kunnat läsa hans bok).

Hela miljön i och runt slottet målas upp så vackert att jag verkligen önskar att det fanns på riktigt och att man kunde åka dit. Det verkar vara en så vacker plats. Samtidigt tycker jag synd om systrarna Blythe som var och en på sitt sätt var så bunden till slottet att de stannade där hela livet. Nu för tiden gör ju inte människor så, lever hela sitt liv i samma hus menar jag. Då är det lättare att förstå systrarnas närhet till varandra och hur de ställer upp för varandra i vått och torrt. Fast hur mycket skulle man ställa upp för någon annan, på bekostnad av sig själv? Det tror jag är en fråga som man inte kan veta svaret på förrän situationen som kräver det uppstår.

Till slut har man som läsare fått svar på alla sina frågor och det tycker jag känns bra. Det kan vara så jobbigt med böcker som lämnar en massa lösa trådar utan att reda ut allt. Jag kan varmt rekommendera denna bok. Om man som jag tycker om böcker i allmänhet så tror att man kommer tycka ännu mer om den.

Är det någon där?

Foto: adlibris.com/se

Semestern fortsatte och jag läste en bok till; Är det någon där? av Marian Keyes. Denna bok handlar om Anna Walsh och jag har tidigare läst om hennes äldre systrar Claire, Maggie och Rachel (vill lästa om yngsta systern Helen också).

Anna beskrivs i de tidigare böckerna som en oansvarig hippie. Den personen är ett minne blott. Här har Anna mognat och fått jobb som pr-ansvarig på ett stort kosmetikaföretag i New York. När boken börjar är Anna tillbaka i föräldrahemmet i Dublin och återhämtar sig från en massa skador, som man först inte vet hur hon fått. Hon tänker då tillbaka på sitt fantastiska liv i New York och hur hon träffade sin man Aidan och hur underbar han och deras gemensamma liv var. Som läsare får man vänta typ en tredjedel av boken på att få redan på vad som hänt. Varför är Anna skadad och var är Aidan? Jag kan erkänna att jag inte räknade ut hur det låg till även fast jag funderade och hade en del teorier.

För att inte förstöra läsningen för den som vill ta sig an denna bok så kan jag inte säga så mycket mer. Det jag kan säga är dock att jag tyckte mycket om boken. Den är gripande, rolig och tänkvärd. Tidigare trodde jag att Marian Keyes bara skrev lättviktig chic-lit, men detta är mer än så, precis som boken om Rachels väg ut ur sitt drogberoende. Sedan så är det ju alltid kul att kunna följa samma familj längre än en bok och få se hur det går för dem :)

Mudbound

Foto: adlibris.com/se

Den första boken som jag läste på Ölandssemestern var Mudbound av Hillary Jordan. Vid en första anblick verkade den rätt så lättläst och tunn. Trots det så visade den sig innehålla mycket djup och gripande öden.

Handlingen utspelar sig i Mississippi, USA, strax efter andra världskriget. Laura som vid 31 år trodde att hon skulle förbli oskuld och ogift mötte Henry och gifte sig med honom. De levde ett behagligt liv i Memphis, nära Lauras familj och fick två flickor. Sedan bestämde Henry att de skulle flytta till en farm som han köpt. Han ville lämna staden odla sin egne mark. Laura blir inte förtjust i idén, men säger inget. Jag har lite svårt att tänka mig in i att vara så accepterande som Laura är, (på ytan i alla fall). När jag läste det så tänkte jag att mina fördomar om hemmafruar på den tiden stämmer med hur Laura beter sig. Det värsta med flytten visar sig vara att Henrys gamla pappa ska bo hos dem. Vresigare och elakare gubbe får man leta efter. Nu för tiden är det ju väldigt ovanligt med generationsboende och om det var vanligt att man blev granskad och kritiserad och tvungen att passa upp någon så som Laura, förstår jag att folk slutade med det.

Farmen som Henry köpt ligger utanför en liten by, men varje gång det regnar blir bron över floden översvämmad och alla på farmen blir avskurna från civilisationen. Kan det bli värre? Tänk att ha lämnat allt som är bekant i livet, all bekvämlighet och alla man känner. Sedan blir man isolerad på en farm utan elektricitet, rinnande vatten och avlopp med en grinig gubbe som synar allt man gör och klagar, samtidigt som ens man tycker att livet är toppen. Jag skulle inte fixa det men Laura klarar sig rätt så bra. Hon har hjälp av Florence, som med sin man och barn arrenderar en av gårdarna på farmen, men eftersom Florence är svart så ser Laura henne inte riktigt som en jämlike. Trots det upplever jag inte Laura som rasistisk, för i jämförelse med många andra i det lilla samhället så är Laura och Henry liberala för sin tid. Någon som däremot inte är liberal alls är Henrys pappa, (förvånande va?).

När Henrys lillebror Jamie kommer hem från kriget livar han upp alla, speciellt Laura, men med hans ankomst startar också en hel rad problem. Dessa problem drabbar Florences familj särskilt hårt. Jag tänker inte berätta hur det slutar men spänningen byggs sakta men säkert upp och man förstår att hemska saker kommer hända.

Utifrån mitt perspektiv i dag är det svårt att tänka sig en värld där man inte tycker att alla människor är lika mycket värda. En sak som jag funderade på när jag läste handlar om rasism men också som jämställdhet. Man har ju hört talas om att vita män låg med svarta kvinnor (ofta deras slavar) och fick barn. Detta verkar ha varit accepterat på något sätt. I denna bok får männen i byn reda på att en svart man har fått barn med en vit kvinna, (i Tyskland under kriget). Det tycker de är så hemskt att barnet inte ens kan kallas ett barn utan bara en styggelse. Mannen blir grymt straffad. Att mannen och kvinnan älskade varandra är det ingen som bryr sig om. Dubbelmoral!? Hemskt!

Jag rekommenderar verkligen denna bok. Trots att den var rätt så lättläst berörde den viktiga ämnen och var mycket gripande. Boken finns även på svenska och heter då Mississippi.