Bomullsängeln

Foto: adlibris.com/se

Det var länge sedan jag fick kämpa så med en bok, som jag nu gjort med Susanna Alakoskis Bomullsängeln. Det är egentligen inte det att boken är dålig eller ointressant. Berättar man lite kort vad den handlar om så låter det verkligen intressant och läsvärt. Samtidigt så var det så tråkigt. Det var eländigt och tråkigt. Fastän den har fått positiv kritik, så var den tråkig.

Boken handlar om Hilda, som föds 1905 i Finland. Hennes föräldrar var inte gifta och pappan hade försvunnit til Amerika redan innan Hilda föddes. Mamma fick "stirrsjukan" (vet inte riktigt vad det är i nutida begrepp) efter att Hilda föddes så det var Sanna-täti som tog hand om Hilda. Hilda bor kvar på familjegården ända tills hon som tonåring hamnar i olycka. Då får hon ge sig av och barnet föds och dör på en helt annan gård, där Hilda fått arbete som piga. Där möter hon den livslånga vännen Helli. Helli har moderna idéer och får med sig Hilda till Vasa för att jobba på bomullsfabriken där. På fabriken blir de sedan kvar. Helli engagerar sig i arbetarnas rättigheter och facklig verksamhet. Hilda möter kärleken och sörjer att alla band till familjen i Sorola är brutna.

Man får följa Hilda ända tills hon är 50 år. Eftersom det ska komma fler böcker i serien så utgår jag från att man i nästa bok får följa Hildas barn, kanske speciellt dottern Greta som vill lämna Finland och resa först till Sverige och sedan England. Jag tror dock inte att jag kommer att fortsätta läsa serien. Eftersom jag tyckte denna bok var tråkig har jag inga större förhoppningar om att de följande böckerna ska vara speciellt mycket bättre.