lördag 31 mars 2018

Still me

Foto: adlibris.com/se
Sent igår kväll läste jag färdigt Still me av Jojo Moyes. Det var en självklarhet att köpa denna bok, eftersom jag har de två första böckerna om Louisa Clark.

I denna bok beger sig Lou till New York efter att Nathan (Wills vårdare i första boken) fixat jobb åt henne hos sin arbetsgivare. Som assistent åt Agnes Gopnik, den yngre andra frun till den ofantligt rike Mr Gopnik, får Lou se New Yorks societet på nära håll. Samtidigt som hon är i New York och saknar nya pojkvännen Sam så läser hon brev som Will skrev till sin mamma när han var i New York, (hans mamma hade lånat ut breven till henne).

Det är en bra bok,  och jag vill veta hur det ska gå för Lou. Trots det är det liksom något som saknas. Det är samma person för mig som för Lou; Will. Jag har nu efter tredje boken insett att något av det bästa med den första boken var samspelet och relationen mellan Lou och Will. Eftersom han inte längre finns kvar, så är det något som saknas.

I New York möter Lou en man som är så lik Will att hon först inte alls vet hur hon ska reagera. Som läsare anar man ändå relativt fort att detta är för bra för att vara sant. Det kan ju inte vara så att det finns någon som både liknar Will utseendemässigt och till personligheten. Till slut är det Lous speciella stil och intresse för udda kläder som visar henne vägen vidare. De randiga strumpbyxorna som Will gav henne i födelsedagspresent blir betydelsefulla ännu en gång.

måndag 19 mars 2018

Serien om prästdöttrarna Morlandeus

Foto: adlibris.com/se
Igår kväll lyssnade jag färdigt på den tredje boken i Maria Gustavsdotters serie om prästdöttrarna från Orust. Jag har lyssnat på Ulrikas bok, Katarinas bok och Ebbas bok.

Handlingen utspelar sig under mitten av 1600-talet och allting börjar med att man får reda på att något hemskt skämt har begåtts i kyrkan på Orust. Prästens äldsta dotter Ulrika, hennes storebror Magnus och hans kompis Andreas har gjort något som är så hemskt att Magnus pryglas, Andreas skickas från gården och Ulrika får sitta hela eftermiddagen och läsa Bibeln. Som läsare får man inte veta vad det är de gjort, inte förrän i andra boken tror jag. Denna händelse får i vilket fall Ulrika att rymma från gården, tillsammans med Andreas. Han tar hennes oskuld, de smycken hon tagit med sig och lämnar henne sedan. Hon ger sig då ut på vägarna ensam, innan hon slår följe med en grupp gycklare.

Efter det växlar boken mellan att följa Ulrika,  de yngre systrarna hemma på Morlanda prästgård, brodern Magnus som fått ta tjänst som informator och Andreas som börjar med att ta sig hem till Köpenhamn. Även om böckerna har namn efter en syster var så följer alla de olika karaktärerna som jag nämnt.

Det finns mycket att uppröras över när man läser om hur livet var på 1600-talet, speciellt hur livet för kvinnor var. De hade inte mycket att säga till om. De förväntades inte förstå saker och inte skulle de utbildas för mycket heller. I princip så skulle de föda barn och ta hand om sin makes hem. Nu var det ju i och för sig nödvändigt att kunna både ett och annat när man skulle ta hand om ett hem, men de kunskaperna värderades trots det inte så högt.

I början tyckte jag inte om Ulrika så värst. Hon verkade bortskämd och ljög och gjorde sig till för att få igenom sin vilja. Hon brydde sig inte om ifall detta var på någon annans bekostnad. Livet på vägarna blev dock inte så lätt och hon fick den hårda vägen lära sig många läxor. Längre fram i handlingen hade jag inget emot henne, hon växte upp till en vettig vuxen, kanske på grund av allt svårt hon fick gå igenom. Katarina var mer ordentlig och gjorde som hon blev tillsagd, ända tills hon skulle giftas bort med en man hon inte ville ha. Hon slingrade sig ur den situationen, men livet blev trots det inte som hon tänkt sig eller önskat. Ebba var den som det var mest synd om. Hon led av vad de kallade för fallandesjuka, (jag tror att det var någon from av epilepsi), och blev därför kvar hemma. Prästen hade nu gift om sig men en kvinna som varit en vän till Katarina och hon utnyttjade Ebba till allt arbete som hon själv inte vill göra. Mannen som var tänkt att gifta sig med Katarina ställde nu in siktet på Ebba, som han trodde var lättare att kontrollera. Till slut hittade dock Ebba sitt mod och den kämpaglöd hon behövde för att frigöra sig från hemmet.

Efter att på ett mycket noggrant sätt ha följt alla karaktärerna under 15 år så tyckte jag att slutet kändes hastigt. Jag funderade till och med på om författaren tröttnat eller haft tidspress. Slutet gav mig inte alla svar som jag ville ha. Jag var nämligen säker på att detta var en trilogi. Nu, alldeles nyss, har jag upptäckt att en fjärde bok kommit ut. Då ska man få följa Ulrikas styvsons nyblivna hustru, men jag gissar att man kanske även får följa systrarna Morlandeus. Förhoppningsvis kan jag där få några av de svar som jag saknade i slutet av tredje boken.

fredag 2 mars 2018

Jack of Spades

Foto: adlibris.com/se
Igår läste jag färdigt Jack of Spades av Joyce Carol Oates. Detta är en liten bok om en författare som sjunker djupare och djupare ner i galenskap.

Andrew J. Rush är en framgångsrik deckarförfattare. Han lever ett stabilt liv med sin fru, i New Jersey. Han har tre vuxna  barn och livet och karriären rullar på. Det ingen vet är att han under pseudonymen Jack of Spades även skriver mer bestialiska, hemska och sexistiska deckare. Jack of Spades är ett alter ego som börjar ta mer och mer plats i Andrews liv. Från att första bara kommit fram nattetid för att skriva så börjar nu Jack påverka även Andrews privatliv. Allt börjar spåra ur när en äldre kvinna stämmer Andrew för plagiat och stöld.

Händelser från Andrews förflutna överraskar mig, medan andra saker aldrig riktigt reds ut. Jag lämnas med frågor, även när boken är slut. Jag är inte riktigt säker på om det är bra eller inte. Jag hade nog gärna fått några fler svar. Däremot så kanske jag utökade mig engelska ordförråd lite, för jag fick slå upp en del ord som jag inte kunde, (fast i efterhand kommer jag nog inte ihåg alla).