Serien om prästdöttrarna Morlandeus

Foto: adlibris.com/se

Igår kväll lyssnade jag färdigt på den tredje boken i Maria Gustavsdotters serie om prästdöttrarna från Orust. Jag har lyssnat på Ulrikas bok, Katarinas bok och Ebbas bok.

Handlingen utspelar sig under mitten av 1600-talet och allting börjar med att man får reda på att något hemskt skämt har begåtts i kyrkan på Orust. Prästens äldsta dotter Ulrika, hennes storebror Magnus och hans kompis Andreas har gjort något som är så hemskt att Magnus pryglas, Andreas skickas från gården och Ulrika får sitta hela eftermiddagen och läsa Bibeln. Som läsare får man inte veta vad det är de gjort, inte förrän i andra boken tror jag. Denna händelse får i vilket fall Ulrika att rymma från gården, tillsammans med Andreas. Han tar hennes oskuld, de smycken hon tagit med sig och lämnar henne sedan. Hon ger sig då ut på vägarna ensam, innan hon slår följe med en grupp gycklare.

Efter det växlar boken mellan att följa Ulrika,  de yngre systrarna hemma på Morlanda prästgård, brodern Magnus som fått ta tjänst som informator och Andreas som börjar med att ta sig hem till Köpenhamn. Även om böckerna har namn efter en syster var så följer alla de olika karaktärerna som jag nämnt.

Det finns mycket att uppröras över när man läser om hur livet var på 1600-talet, speciellt hur livet för kvinnor var. De hade inte mycket att säga till om. De förväntades inte förstå saker och inte skulle de utbildas för mycket heller. I princip så skulle de föda barn och ta hand om sin makes hem. Nu var det ju i och för sig nödvändigt att kunna både ett och annat när man skulle ta hand om ett hem, men de kunskaperna värderades trots det inte så högt.

I början tyckte jag inte om Ulrika så värst. Hon verkade bortskämd och ljög och gjorde sig till för att få igenom sin vilja. Hon brydde sig inte om ifall detta var på någon annans bekostnad. Livet på vägarna blev dock inte så lätt och hon fick den hårda vägen lära sig många läxor. Längre fram i handlingen hade jag inget emot henne, hon växte upp till en vettig vuxen, kanske på grund av allt svårt hon fick gå igenom. Katarina var mer ordentlig och gjorde som hon blev tillsagd, ända tills hon skulle giftas bort med en man hon inte ville ha. Hon slingrade sig ur den situationen, men livet blev trots det inte som hon tänkt sig eller önskat. Ebba var den som det var mest synd om. Hon led av vad de kallade för fallandesjuka, (jag tror att det var någon from av epilepsi), och blev därför kvar hemma. Prästen hade nu gift om sig men en kvinna som varit en vän till Katarina och hon utnyttjade Ebba till allt arbete som hon själv inte vill göra. Mannen som var tänkt att gifta sig med Katarina ställde nu in siktet på Ebba, som han trodde var lättare att kontrollera. Till slut hittade dock Ebba sitt mod och den kämpaglöd hon behövde för att frigöra sig från hemmet.

Efter att på ett mycket noggrant sätt ha följt alla karaktärerna under 15 år så tyckte jag att slutet kändes hastigt. Jag funderade till och med på om författaren tröttnat eller haft tidspress. Slutet gav mig inte alla svar som jag ville ha. Jag var nämligen säker på att detta var en trilogi. Nu, alldeles nyss, har jag upptäckt att en fjärde bok kommit ut. Då ska man få följa Ulrikas styvsons nyblivna hustru, men jag gissar att man kanske även får följa systrarna Morlandeus. Förhoppningsvis kan jag där få några av de svar som jag saknade i slutet av tredje boken.