Jul på det lilla hotellet vid havet

Foto: adlibris.com/se

Att lyssna på Jenny Colgans Jul på det lilla hotellet vid havet, innebar att träffa gamla bekanta. Flora och Joel är tillbaka, men detta är mer av en "ensemblebok", för den handlar lika mycket om en hel drös andra karaktärer, på ön Mure, också.

Floras bror Fintan klarar inte riktigt av att driva hotellet som han ärvt av sin avlidne man, så Flora rycker in och hjälper till, trots att hon ska vara mammaledig. Personalen i hotellköket är en brokig skara, men de är viktiga karaktärer i denna bok. Ingen har t.ex. en aning om att kökspojken Constantin egentligen är från en rik adelssläkt i Norge, och att hans vidlyftiga leverne fick hans far att skicka iväg honom för lära sig en läxa eller två. Kocken Gaspar brukar ingen stå ut med speciellt länge, men kanske kan det ändras på Mure. Kan den blyga Isla hitta kärlek och frigöra sig från sin negativa mamma? Så klart, men läs boken för att veta hur. Att få höra om Lorna och hennes kärlek till doktor Hassan är också intressant. De närmar sig nu ett lyckligt slut mer än någonsin tidigare. 

Detta är den fjärde boken om Flora och ön Mure. Jag föreslår att man läser de tidigare böckerna först. Det blir liksom bäst så.
 

Att bära sig själv

Foto: adlibris.com/se

När man är hemma sjuk och inte orkar göra så mycket, då kan man läsa en bok rätt så snabbt. Jag sparade två kapitel av Peter Jöbacks självbiografi Att bära sig själv. Då tog det tre dagar att läsa den, istället för två. 

Jag gillar Peter Jöback och har sett honom live både i musikaler och på konserter. Han sjunger fantastiskt bra tycker jag. Jag lyssnade för inte så länge sedan på Sarah Dawn Finers intervju med honom i podden "Talk to me". Intervjun gjordes inför släppet av hans bok, och allt det han berättade där var sådant som jag tidigare läst eller hört. Jag var alltså  rätt så insatt i vad boken skulle berätta om. Jag visste att hans pappa hade alkoholproblem, att hans barndom präglades av familjens hemligheter, att han brev utsatt för sexuella övergrepp på teatern i de tidiga tonåren och att allt detta sedan ledde till ett avgörande besök på rehab i London vid 35 års ålder. Jag visste dock inte omfattningen av allt, hur han drevs av en omättlig revanschlust och periodvis var beredd att göra nästan vad som helst för att bli sedd och älskad. 

Jag lider verkligen med det barn han var, som fick stå ut med så mycket och bära allt helt själv. Det är givetvis därifrån bokens titel kommer. Han var tvungen att bära alldeles för mycket alldeles för tidigt. Som vuxen kan han till slut lära sig att gå vidare, bära sig själv på ett sunt och vuxet sätt. 

Boken är vacker, med ett omslag i siler och rosa. Det finns en hel del bilder i den, och när man inte kunde vänta på författarinläsningen av ljudboksversionen så kändes det givet att köpa boken. E-bok hade inte känts så givande, för där gissar jag att inga av bilderna och illustrationerna är med. 

 

Löpa varg

Foto: adlibris.com/se

Jag har inte läst något av Kerstin Ekman förut. När Löpa varg blev nästa bok i bokcirkeln så kände jag mig inte speciellt intresserad. Inget som stod på baksidan lockade mig. Jag tänkte att detta lät rätt så tråkigt. En gammal man ser en varg. Hur intressant kan det vara? 

Boken börjar med att Ulf, typ 70 år, ser en varg. Jag tyckte att det var extremt tråkigt. Jag tänkte att om det ska det fortsätta så här så kommer jag inte att kunna behålla koncentrationen. Som tur var så blev det lite bättre. Ulf bor i Hälsingland med sin fru. Barnen har för länge sedan flyttat därifrån. Han är jaktledare i bygdens jaktlag. Efter sjukdom måste han säga ifrån sig detta uppdrag och ge upp jakten. Han får däremot ägna sig år en lite annan typ av jakt när hans husvagn bränns upp och vargben hittas i den. Han förstår att det är vargen som han sett, och det är inte tillåtet att jaga varg vid detta tillfälle. Även om han kontaktar polisen så gör han sedan sina egna efterforskningar.

Boken är rätt så kort. Jag tycker inte att den är dålig, men inte heller speciellt bra. Jag vet inte vem jag skulle rekommendera den till. Det finns inte direkt något som jag kan identifiera mig med. Man kan ju först tänka att det beror på att det handlar om en gubbe. Förra boken som jag valde till bokcirkeln handlade också om en gubbe men den boken gillade jag. Där fanns det även andra karaktärer,  i olika åldrar, och man fick även följa gubben när han var ung också. I denna bok var det bara denna gubbe under något år när han måste acceptera sitt eget åldrande. Inte en bok som talade till mig.

 

Skuggsystern: Stars bok

Foto: adlibris.com/se

Skuggsystern, som handlar om Star, är Lucinda Rileys tredje bok i serien om de adopterade systrarna, döpta efter stjärnorna i Plejaderna. Jag tycker att detta var den helt klart bästa boken hittills. Kanske bidrog det att denna utspelades i England och jag har en liten förkärlek för det brittiska. 

Precis som alla de andra systrarna fick Star ett brev från sin far efter hans död. Brevet, som också innehöll en Fabergékatt, ledde henne till en bokhandel i London. Där kommer hon i kontakt med en familj som bor på ett gods i Kent. I brevet stod det att hon skulle fråga om Flora MacNichol, som visar sig vara en en släkting till familjen hon möter. Naturligtvis finns det även en koppling till henne själv, men hur den kopplingen ser ut får vi veta först senare. 

Flora växte upp i Lake District och bodde granne med författarinnan Beatrix Potter. Jag tycker att hon har gjort fantastiskt söta barnböcker så det var roligt att hon dök upp i boken. Hon blir senare en vän till Flora, men innan det hinner Flora möta kärlek, besvikelse och en hel del kända personer i London. 

Det är så roligt med riktiga kända personer som vävs in i handlingen och jag hade inga problem att leva mig in i både Stars och Floras liv. Jag ville bara lyssna vidare och få fortsätta att vara en del av deras liv. Dessa böcker är en perfekt mix av nutida och historisk roman. Allt eftersom kommer jag att avverka även de följande böckerna i serien.