Löpa varg

Foto: adlibris.com/se

Jag har inte läst något av Kerstin Ekman förut. När Löpa varg blev nästa bok i bokcirkeln så kände jag mig inte speciellt intresserad. Inget som stod på baksidan lockade mig. Jag tänkte att detta lät rätt så tråkigt. En gammal man ser en varg. Hur intressant kan det vara? 

Boken börjar med att Ulf, typ 70 år, ser en varg. Jag tyckte att det var extremt tråkigt. Jag tänkte att om det ska det fortsätta så här så kommer jag inte att kunna behålla koncentrationen. Som tur var så blev det lite bättre. Ulf bor i Hälsingland med sin fru. Barnen har för länge sedan flyttat därifrån. Han är jaktledare i bygdens jaktlag. Efter sjukdom måste han säga ifrån sig detta uppdrag och ge upp jakten. Han får däremot ägna sig år en lite annan typ av jakt när hans husvagn bränns upp och vargben hittas i den. Han förstår att det är vargen som han sett, och det är inte tillåtet att jaga varg vid detta tillfälle. Även om han kontaktar polisen så gör han sedan sina egna efterforskningar.

Boken är rätt så kort. Jag tycker inte att den är dålig, men inte heller speciellt bra. Jag vet inte vem jag skulle rekommendera den till. Det finns inte direkt något som jag kan identifiera mig med. Man kan ju först tänka att det beror på att det handlar om en gubbe. Förra boken som jag valde till bokcirkeln handlade också om en gubbe men den boken gillade jag. Där fanns det även andra karaktärer,  i olika åldrar, och man fick även följa gubben när han var ung också. I denna bok var det bara denna gubbe under något år när han måste acceptera sitt eget åldrande. Inte en bok som talade till mig.