Hundar, hus och hjärtats längtan

Foto: adlibris.com/se

I morse lyssnade jag färdigt på Lucy Dillons Hundar, hus och hjärtats längtan. På lite drygt en vecka har jag plöjt igenom tre böcker med lyckliga slut. Får ett år sedan när jag var rätt så stilla p.g.a. en bruten fotled så läste jag för första gången en bok av Lucy Dillon. Denna bok utspelar sig i samma stad som den här, men den handlar om andra människor, (fast karaktärer från den första boken skymtar förbi lite i periferin).

Juliet är 31 år och nybliven änka. Hon är helt förkrossad över att ha förlorat sin man Ben. Även hunden Minton saknar sin husse. Juliet stänger in sig i huset och åker till och med och handlar på en nattöppen affär, allt för att slippa träffa folk. Juliets mamma lyckas få ut henne på hundpromenader under dagtid, och utan att Juliet riktigt förstår hur det går till så får hon ansvar för att ta med sig andras hundar också på promenad. Detta växer till en hel verksamhet, där Juliet går ut med hundar, matar katter, tar in post och vattnar blommor, åt folk som är bortresta eller bara behöver lite hjälp med att få vardagen att gå ihop. En annan sak som också hjälper Juliet att arbeta sig igenom sorgen är renoveringen av huset, som grannen Lorcan hjälper till med.

Samtidigt som Juliet är totalt upptagen av sitt eget elände så har hennes syster Louise sina problem. På ytan verkar hennes liv, med man och en lite son, perfekt. Fast som så ofta så är inte saker och ting som de först verkar. Louise kämpar med mammaledigheten och hur ett litet barn har förändrat henne och hennes äktenskap.

Precis som när jag läste denna författares verk, förra året, så känner jag nu en längtan efter ett husdjur som kan hålla mig sällskap, men även ett litet hopp om att livet kan ta nya vändningar även efter 30. Jag vet inte om det någonsin blir ett husdjur, för hur ska jag få till det i vardagen. I så fall skulle jag behöva en Juliet, som kunde hjälpa till när jag är på jobbet och när jag ska resa bort. Eller skulle jag förändra mitt liv om jag väl hade ett djur? Stanna hemma ännu mer? Fast sluta jobba kan man ju inte... En trevlig bok var det i alla fall.