Katedralen vid havet

Foto: cdon.se

Jag hade fått höra från mer än en person att Katedralen vid havet av Ilfonso Falcones skulle vara en helt fantastisk bok. Problemet med att få höra sådan är att man bygger upp höga förväntningar, ibland så höga att boken i fråga får svårt att leva upp till dem. Så blev det denna gång. Jag tyckte helt klart att det var en bra bok, men eftersom jag hört att den skulle vara så fantastisk så blev känslan ändå att den inte riktigt levde upp till den beskrivningen. Däremot så tyckte jag att Johan Rabaeus var mycket bra som uppläsare. Han läste med stor inlevelse och gav olika röster till karaktärerna. Det är nog den bästa uppläsningen jag hört på länge.

Boken utspelar sig i 1300-talets Spanien, mest i Barcelona. Feodalsystemet gör livet svårt för bönderna, som måste lyda och tjäna sina herrar. Att markens herre kan lägra bruden på hennes bröllopsnatt är en rättighet som man snabbt stiftar en hemsk bekantskap men i boken. Bonden Bernat tvingas se på när hans unga brud Francesca våldtas och blir sedan tvingad att göra samma sak han, så att ingen senare kan säga att det är herrens barn. Hans fru blir inte sig själv efter detta och hon kan inte knyta an till pojken hon föder. Bernat tvivlar inte på att det är hans son, då de båda har samma födelsemärke ovanför ögat som alla män i deras släkt. Francesca tvingas sedan överge sitt hem för att bo på godset och amma herrens egen son. Bernat flyr då med sin lille son till Barcelona, där de har möjlighet att få sin frihet, (om ingen hittar dem innan utsatt tid går ut).

Det är en hemskt eländig start på boken. Jag tycker så synd om Francesca och Bernat. De kunde säkert fått en bra liv tillsammans om de fått en bättre start på sitt äktenskap. Det var verkligen helt sjukt hur herrarna kunde utnyttja börderna hur som helst. Mer elände följer senare i boken. Jag undrar vid flera tillfällen om det någonsin ska bli någon lycka för pojken Arnau, som sedan blir bokens huvudperson. Det klart att det är saker som går bra ibland men det är så mycket som går dåligt också.

Parallellt med Arnaus liv får man följa byggandet av katedralen Santa Maria del Mar. Han blir mycket engagerad i byggandet av den kyrkan då den är folkets kyrka, tillägnad jungfrun. Jungfrun som blir hans mor, då han inte har något minne av sin egen. Man får följa Arnaus resa från fattigdom till makt och rikedom i en tid då kyrkan och kungen hade stor makt, även över de rika.