Siddhartha

Foto: adlibris.com/se

Siddhartha av Hermann Hesse är faktiskt inte en bok som jag blivit speciellt förtjust i. Så redan från början får jag lov att säga att jag inte har en aning om vem jag skulle rekommendera den till. Kanske en filosofisk sökare skulle gilla den... ?

Boken handlar om Siddhartha som är son till en braman, (det utspelar sig alltså i Indien). Siddhartha väljer att lämna sin fars hem och tillsammans med vännen Govinda lever han ett asketiskt munkliv i flera år. De får höra talas om Buddha och söker upp honom. Govinda väljer att bli munk hos Buddha men Siddhartha drar vidare. Han lämnar det asketiska livet och hänger sig istället åt livets alla njutningar och lustar. Efter många år tröttnar han på det livet också och återgår till ett enklare liv, denna gång som färjkarl på floden. Man skulle nog kunna säga att Siddhartha genom hela boken söker efter livets mening och den fullkomliga lyckan.

Denna bok lyckades aldrig med att "dra mig in". Jag blev aldrig engagerad och det fanns ingen större lust att fortsätta läsa. Jag sökte efter någon filosofisk eller moralisk tanke som jag skulle kunna föra över på mitt västerländska och moderna liv, men fann ingen sådan. Om vi inte hade bestämt i den bokcirkel som jag är med i att vi skulle läsa denna bok så hade jag nog aldrig läst den. Fast nu har jag läst en klassiker av en nobelpristagare, och det är väl bra :)