Vänner för livet

Foto: cdon.se

Vänner för livet av Per Hagman var ingen bok som jag plöjde. I mitten av den gjorde jag typ en paus och det gick några veckor innan jag fortsatte läsa. Detta berodde inte på att boken var dålig. Jag skulle snarare beskriva det som att den gick lite upp och ner i tempo. Ibland var det mer spännande, historien drevs på och jag ville läsa vidare för att se vad som skulle hända. Vid andra tillfällen blev det väldigt segt och det kändes som att hela kapitel kunde vara ett samtal med någon bikaraktär, som jag inte var så intresserad av, (och kapitlen var mellan 20 och 40 sidor).

Historien växlar mellan Sophie och Erik. Man får följa dem från barndomen upp till 40-årsåldern (tror jag). Det är inte alltid tydligt hur lång tid som gått mellan kapitlen och det gör att jag ibland känner mig förvirrad av att inte veta hur gamla de är.

Sophie har en svenska mamma och en engelsk pappa som är världskänd jockey. Hon växer upp på galoppbanor och på hästgårdar. Mamman vill leva det lyxiga och ytliga livet medan pappans enda intresse är hästarna. När pappan dör flyr den snart 20-åriga Sophie till Paris. Hon börjar umgås i kretsar där alkohol, droger och prostitution är vardagsmat och hon dras in i denna värld. Efter flera år med festande och lyxprostitution (som hon inte tvingas till av ekonomiska skäl) väljer Sophie att lämna Paris för Monaco.

Erik växer upp i en mindre svensk stad. När hans pappa lämnar familjen flyttar han och hans mamma till Stockholm. Han känner att mamman inte riktigt vill/orkar ta hand om en tonårsson, vilket leder till att så fort han tagit studenten och jobbat ihop lite pengar så drar han till Nice. Där hankar han sig fram på diverse ströjobb. Han är en duktig tecknare, men det är svårt att försörja sig på det. Efter en tid i Nice hamnar Erik i eskortbranschen. Han blir betalt sällskap åt äldre kvinnor.

Som läsare väntar jag på att Sophie och Eriks vägar ska mötas. Även om deras bakgrund är väldigt olika på många sätt så är de båda trasiga och skadade själar, med problematiska förhållanden till sina föräldrar. Det är alltså inte konstigt att när de möts så känner båda att de för första gången träffat en annan människa som förstår. De kan för första gången bli älskad för den de är. Trots den lycka de först finner i varandra så kommer verkligheten och problem in i deras värld och de skiljs åt.

Jag har svårt att identifiera mig med Sophie och Erik. Deras liv är långt från mitt. Jag skulle nog aldrig kunna lämna allt på det sätt som de gör och jag kan inte tänka mig att jag skulle kunna hamna i prostitution. Deras liv är bara overkligt för mig... på något vis. Även om deras liv känns mer som en fantasi eller mardröm så rör det sig till slut mot någon sorts normalitet. Utan att berätta allt om hur det slutar så kan jag i alla fall avslöja att deras vägar kommer korsas igen, av en slump.

Svenskläraren i mig störs av att det ofta saknas kommatecken i meningar som räknar upp olika saker. Varför har författaren gjort så? Det finns också en del riktigt vackra formuleringar, men eftersom jag inte markerade dem direkt när jag läste så kan jag inte hitta dem nu. Denna bok kommer inte hamna på min favoritlista men den var ändå läsvärd. Om man vill läsa en bok om två själsligt skadade människor och deras resa genom livet så kan man läsa den här.