söndag 17 juni 2012

Hungerelden

Foto: cdon.se
Jerker Eriksson och Håkan Axlander Sundquists andra bok om Vistoria Bergmans svaghet heter Hungerelden. Den är lika fängslande som första boken och jag ser fram mot att läsa upplösningen i tredje och sista boken.

I denna bok sker en rad nya mord som kommissarie Jeanette Kihlberg får ta hand om. Hon märker efter ett tag att samma namn dyker upp i alla fall. Samma namn som även dykt upp i de fall med sexuellt utnyttjande som hon varit inblandad i, i första boken. Som läsare vet jag mer än Jeanette och börjar få en rätt så klar bild av hur allt hänger ihop, även om nya saker framkommer, som gör denna väv av intriger mer och mer avancerad.

Under läsningen reflekterar jag över vilka hemska förhållande vissa människor lever under. Man borde oftare vara tacksam för att man har det så bra som man har det. Boken visar hur någon som varit offret och utsatt under hela sin barndom aldrig blir hel som människa, och sedan förvandlas till förövaren. Jag undrar om detta är en sanning utan undantag. Finns det sår som aldrig någonsin kan läka? Måste man skada sig själv och/eller andra om man själv blivit utsatt? Kan man inte bearbeta det som hänt och lära sig leva vidare, trots det hemska som hänt? Kanske beror det på hur mycket och länge man blivit utsatt och hur man är som person. Vissa kan nog aldrig bli hela igen, men jag vägrar tro att det är omöjligt för alla.

Jag ser med spänning fram mot sista boken för att se hur det går för Jeanette Kihlberg, Sofia Zetterlund och Victoria Bergman.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar