onsdag 27 januari 2021

Familjen Bridgerton 3 - En förtrollande hemlighet

Foto: adlibris.com/se
Den tredje boken i Julia Quinns serie om familjen Bridgerton; En förtrollande hemlighet, är en riktig Askungesaga. Då menar jag verkligen att den är som sagan om Askungen. Egentligen skulle man kunna säga bara det, för så likt är det.

Sophie Beckett är oäkta dotter till en greve. Han erkänner aldrig faderskapet men tar hand om henne, som sin myndling. När Sophie är tio år gifter sig greven med en kvinna som har två egna döttrar. Den nya grevinnan avskyr Sophie från första stund och förbjuder döttrarna att ha något med henne att göra. När Sophie är fjorton år dör greven och änkegrevinna får ett tre gånger så stort arv om hon låter Sophie bo hos sig. Från den dagen blir Sophie kammarjungfru, husa och ja, i princip slav i sitt eget hem. Vid tjugo års ålder får Sophie hjälp av tjänarna att klä sig i en silverfärgad klänning som ägdes av hennes farmor. Med mask och lånade skor tar hon sig sedan in på Lady Bridgertons maskeradbal. 

Likheterna med Askunge slutar inte här. Väl på balen möter Sophie Benedict, nummer två i den Bridgertonska syskonskaran. Trots att de båda är iförda masker dras de genast till varandra och man skulle nog kunna säga att det är kärlek vid första ögonkastet. När klockan slår tolv rusar Sophie från balen och lämnar Benedict med endast en handske (inte en sko i denna berättelse, men ändå). Handskens monogram för honom till änkegrevinnan salong nästa dag, men han ser direkt att hennes döttrar inte är den han söker. 

När änkegrevinnan förstår att Sophie varit på balen (de lånade skorna avslöjade henne) blir hon utsparkad direkt. Hon flyr London och det dröjer två år innan hon får se Benedict igen. Han räddar hennes då från att bli våldtagen av sina arbetsgivares son och hans berusade vänner. Sophie känner genast igen sin räddare, men när han inte känner igen henne väljer hon att hålla tyst. hon kan ju ändå aldrig få honom, och hans älskarinna tänker hon inte bli.

Som vanligt underhållande och trevligt. Dock anmärkningsvärt hur lik sagan den är., och precis som sagor så har den en lyckligt slut.

 

tisdag 26 januari 2021

Familjen Bridgerton 2 - En oväntad förälskelse

Foto: adlibris.com/se
Julia Quinns andra bok om familjen Bridgerton; En oväntad förälskelse, handlar om syskonskarans äldste; Anthony, numera Lord Bridgerton. Anthony var 18 år när hans far dog. Hans far var hans största idol och bästa vän. Han kan inte föreställa sig en bättre man och tänker sig aldrig att han ska kunna leva upp till att bli lika bra. Han fastnar också i den fasta övertygelsen att eftersom han inte kan överträffa sin far på något plan kommer han inte heller att leva längre än vad han gjorde. Tydligen är detta ett inte helt ovanligt sätt för unga män att reagera på när de förlorar sin far i unga år. 

Vid 29 år ålder har Anthony nu bestämt sig för att gifta sig, men eftersom han inte tror sig leva mer än högst nio år till ska han bara väja en kvinna som blir en bra mor och vicomtesse och kan klara sig utan honom sedan. Hans val faller på den vackra Edwina Sheffield.

Edwina deklarerar, till allas förvåning, att hon inte tänker gifta sig med någon som inte hennes storasyster Kate godkänner. Detta resulterar i att alla Londons giftaslystna herrar blir väldigt artiga mot Kate, men det är något nedslående för henne att ingen faktiskt pratar eller dansar med henne för hennes egen skull. Hon har redan hört om Anthonys ryckte som libertin och rumlare och bestämt sig för att han inte är en passande man för hennes syster. När de möts slår det dock gnistor så att alla med lite insikt i deras personligheter kan förstå. Utgången är naturligtvis given, men vägen dit är underhållande. 

Läste boken på ett dygn. Flera gånger kom jag på mig själv med att sitta och flina eller skratta för mig själv. Detta är precis sådan lättsam underhållning som jag gillar. 

 

söndag 24 januari 2021

The red queen

 

Foto: Bokus.com
Jag har läst böcker av Philippa Gregory förut, men det är länge sedan nu. The red Queen handlar om Margaret Beaufort. Detta är en roman som bygger på verkliga händelser och personer, men där författaren har fyllt i de luckort som historien lämnar. 

Redan som barn är Margarets tro viktig för henne, hon har syner och vill bli en ny Jeanne d`Arc. Hon kan be på sina bara knän i timmar och vill gå i kloster. Familjen har dock andra planer för henne. Hon ska föda huset Lancasters framtida tronarvinge. Detta utspelas alltså i England under 1400-talet då husen Lancaster och York krigade om tronen i landet. 

Som 12-åring gifts Margaret bort med Edmund Tudor. Som 13-åring föder hon, under svåra plågor, sonen Henry. Hennes man dör redan innan han hinner se sonen och hans yngre bror Jasper utses till förmyndare och får ansvar för att uppfostra Henry. När sorgeåret är över gifts Margaret bort igen och får lämna sonen med Jasper, i Wales. Margaret tycker att henne nya man Henry Stafford är en gammal man, men han är ungefär 35 år, fast det är ju ungefär 20 år äldre än vad hon är. Henry är snäll mot henne men hans ovilja att kriga för vem som ska ha tronen gör att Margaret aldrig riktigt respekterar honom. Trots det inser hon när han är död att hon faktiskt saknar honom. Eftersom hon nu inte heller har föräldrar eller andra nära släktingar i livet och är ägare av en ansenlig förmögenhet så tar hon för första gången sitt liv i egna händer. 

Hon har ända sedan sonen Henry Tudor föddes varit övertygad om att det är Guds vilja att han en gång ska bli Englands kung. Hon behöver alltså gifta sig med en man med inflytande vid hovet, men som inte är lojal mot huset York. Valet fallet på Thomas Stanley, som är expert på att vända kappan efter vinden. Han står alltid på den vinnande sidan, oavsett vilken sida det är. 

Jag tycker att detta är en intressant bok. Boken innan, The white Queen, handlar om samma tid, men där får man se allt från Elizabeth Woodvilles perspektiv. Hon var gift med Edward IV och drottning av England. Det finna också en tv-serie som bygger på dessa två böcker, och en tredje. Det är lätt att tycka att Margaret är en rätt så osympatisk person. Hon verkar mest maktgalen och fanatisk. När jag läste denna bok fick jag en större förståelse för henne och författaren lyckas få mig att sympatisera med henne trots hennes maktlystna, manipulativa och falska beteende.  

torsdag 31 december 2020

Familjen Bridgerton 1 - En annorlunda allians

Foto: adlibris.com/se
Jag kommer inte ihåg senast jag plöjde en bok på typ en dag. Först boken i serien om familjen Bridgerton, Julia Quinns En annorlunda allians sparade jag endast 35 sidor i till nästa dag. Netflix har precis gjort serie av denna bok och eftersom jag vill läsa böckerna innan jag ser filmer eller serier började jag med första boken. I familjen Bridgerton finns åtta syskon och bokserien har åtta böcker. En för varje syskons historia om att hitta kärleken, i 1800-talets England.

Daphne är fjärde syskonet, och äldsta dottern, i familjen Bridgerton. Syskonen är döpta enligt alfabetet, alltså D för Daphne, fjärde bokstaven. Hon debuterade i Londons societet redan förra säsongen och har ännu inte hittat en make. Hennes egen teori är att alla ser henne som en vän, inte ett romantiskt intresse. 

Simon Basset, hertig av Hastings och bästa vän med Daphnes äldsta bror Anthony, återvänder till England efter sex år utomlands. Det som fick honom att återvända var hans fars död. Att säga att förhållandet mellan far och son var ansträngt och frostigt är att uttrycka sig milt. Simon har bestämt sig för att aldrig gifta sig, så att hans ätt dör ut och hans fars arv inte kan gå vidare i generationer. 

När Simon och Daphne möts på Lady Danburys bal formas en plan. De ska låtsas vara intresserade av varandra, för att alla mammor till ogifta unga damer ska låta Simon vara ifred och fler unga män ska få upp ögonen för Daphne. Man behöver inte ha läst speciellt många romantiska böcker för att räkna ut att Simon och Daphne kommer att falla för varandra på riktigt. 

Jag tycker att detta är en trevlig bok. Den beskrivs som Jane Austen möter Bridget Jones, och ja, det ligger nog något i det. Dialogen är mer Bridget Jones och tiden, platsen och det sociala livet är mer Jane Austen. Jag kommer att titta på serien, även om den verkar vara en fri tolkning. Jag kommer troligtvis också att läsa fler böcker i serien.

söndag 27 december 2020

Jul i krinolin

Nu är der flera veckor sedan jag läste färdigt Amanda Hellbergs
Foto: adlibris.com/se
Jul i krinolin
. Att skriva om den här har liksom fallit bort, men jag vill ha in den på denna sida nyår, eftersom jag läste färdigt den i år.

Bokens handling utspelar sig i juletid 1870. Lovisa Lind arbetar i fru Brasks godisbutik, och de får uppdraget att tillverka all konfekt till baron von Drevers julbal. Detta kommer vara det sista Lovisa hinner med innan hon emigrerar till Amerika. Hon har saker i sitt förflutna som hon helst vill glömma och inte låta någon få veta. Denna inställning delar hon med baronen, som även han bär på hemligheter. Kanske bidrar detta till den attraktion som uppstår mellan de två. Trots att de kommer från olika samhällsklasser är dragningen och samhörigheten mellan dem uppenbar. 

Jag trodde först att detta bara var en vanlig romantisk och historisk bok, som utspelades under julen. Denna bok var faktiskt lite mer än så. Den bär också på mysterier och en spökhistoria. Att det spökar på på baronens gods märker Lovisa redan när hon är där före jul, för att planera för balen. Krinolinen kommer in i bilden när en snöstorm hindrar några av de inbjudna damerna från att komma till balen. För att få en jämnare fördelning mellan herrar och damer får Lovisa och floristen vara med på balen och då låna klänningar ut baronens bortgångna mors garderob.

Jag tyckte att detta var en trevlig bok, som bjöd på lite mer än jag först trott. 

fredag 20 november 2020

Lisa och Lilly

Foto: adlibris.com/se
Jag hade läst om Mian Lodalens bok Lisa och Lilly lite här och var, innan den valdes till att läsas i bokcirkeln. Den bygger på verkliga händelser, i Stockholm i början av 1900-talet. 


Redan från början får läsaren veta att Lisa och Lilly hittas döda i Hammarby sjö. De är sammanbundna med varandra och har alltså tagit sina liv tillsammans. Sedan berättar boken om deras första möte och sista år i livet. 


De två 15-åriga flickorna är på väg in i vuxenlivet och de bli huvudlöst förälskade i varenda när de möts på en dans vid Årstaviken. Vid denna tid är homosexualitet ett brott och med tanke på det finner jag det lite otroligt att ingen av dem ger utryck för någon sorts tvekan, eftertänksamhet eller tvivel inför vad de ger sig in i. Lisa berättar för sin äldre syster och hon utrycker oro och uppmanar Lisa att avsluta förhållandet. Det är den första rösten i boken som ger uttryck för tidens åsikter i frågan. Naturligtvis är även föräldrarna emot flickornas förbindelse när de inser var som pågår, men då finns ingen återvändo. 


Det är på många sätt en fin kärlekshistoria och känslan av förälskelse beskrivs trovärdigt. Sedan går saker och ting snabbt på slutet och det dubbla självmordet känns på vissa sätt som en stundens ingivelse, men jag antar att man ska tänka att de var och en redan hade burit dessa tankar trots att de inte delat dem. Det som skaver mest är dock bristen på kval hos huvudpersonerna. Borde de inte i den tid de levde haft några betänkligheter inför att inleda ett lesbiskt förhållande?

 

lördag 7 november 2020

Nu vill jag sjunga dig milda sånger

Foto: adlibris.com/se
Det är en vecka sedan jag lyssna färdigt på Nu vill jag sjunga dig milda sånger av Linda Olsson, och då hade jag bara 45 minter kvar sedan en vecka innan det... Jag blev tipsad om denna bok och omdömet blir nog att jag tyckte mer om den när jag var färdig, än i början. I början tyckte jag att den var rätt så ledsam och lite deprimerande. I slutet hade det ledsna blivit lite gladare och hoppfullare. 


Veronika hyr en enslig stuga i Dalarna. Hon tänker skriva på sin bok. Det enda huset i den närmsta närheten är det där Astrid bor. Även om det är en stor åldersskillnad mellan kvinnorna så bär de båda på sorger och känslor av ensamhet. Allt eftersom närmar de sig varandra och en fin vänskap växer fram. 


I tillbakablickar får man veta mer om kvinnornas förflutna; deras möte med kärleken och deras förluster av nära och kära. Vill man läsa något glatt ska man inte ta den här boken, men vill man läsa en fin skildring om sorg och ensamhet så kan jag rekommendera den.