Nu vill jag sjunga dig milda sånger

Foto: adlibris.com/se

Det är en vecka sedan jag lyssna färdigt på Nu vill jag sjunga dig milda sånger av Linda Olsson, och då hade jag bara 45 minter kvar sedan en vecka innan det... Jag blev tipsad om denna bok och omdömet blir nog att jag tyckte mer om den när jag var färdig, än i början. I början tyckte jag att den var rätt så ledsam och lite deprimerande. I slutet hade det ledsna blivit lite gladare och hoppfullare. 

Veronika hyr en enslig stuga i Dalarna. Hon tänker skriva på sin bok. Det enda huset i den närmsta närheten är det där Astrid bor. Även om det är en stor åldersskillnad mellan kvinnorna så bär de båda på sorger och känslor av ensamhet. Allt eftersom närmar de sig varandra och en fin vänskap växer fram. 

I tillbakablickar får man veta mer om kvinnornas förflutna; deras möte med kärleken och deras förluster av nära och kära. Vill man läsa något glatt ska man inte ta den här boken, men vill man läsa en fin skildring om sorg och ensamhet så kan jag rekommendera den.