Lisa och Lilly

Foto: adlibris.com/se

Jag hade läst om Mian Lodalens bok Lisa och Lilly lite här och var, innan den valdes till att läsas i bokcirkeln. Den bygger på verkliga händelser, i Stockholm i början av 1900-talet. 

Redan från början får läsaren veta att Lisa och Lilly hittas döda i Hammarby sjö. De är sammanbundna med varandra och har alltså tagit sina liv tillsammans. Sedan berättar boken om deras första möte och sista år i livet. 

De två 15-åriga flickorna är på väg in i vuxenlivet och de bli huvudlöst förälskade i varenda när de möts på en dans vid Årstaviken. Vid denna tid är homosexualitet ett brott och med tanke på det finner jag det lite otroligt att ingen av dem ger utryck för någon sorts tvekan, eftertänksamhet eller tvivel inför vad de ger sig in i. Lisa berättar för sin äldre syster och hon utrycker oro och uppmanar Lisa att avsluta förhållandet. Det är den första rösten i boken som ger uttryck för tidens åsikter i frågan. Naturligtvis är även föräldrarna emot flickornas förbindelse när de inser var som pågår, men då finns ingen återvändo. 

Det är på många sätt en fin kärlekshistoria och känslan av förälskelse beskrivs trovärdigt. Sedan går saker och ting snabbt på slutet och det dubbla självmordet känns på vissa sätt som en stundens ingivelse, men jag antar att man ska tänka att de var och en redan hade burit dessa tankar trots att de inte delat dem. Det som skaver mest är dock bristen på kval hos huvudpersonerna. Borde de inte i den tid de levde haft några betänkligheter inför att inleda ett lesbiskt förhållande?