Bröderna Lejonhjärta

Foto: adlibris.com/se

Jag har faktiskt inte läst Bröderna Lejonhjärta av Astrid Lindgren förut. Det är flera av hennes böcker som jag inte läst. Sett dem på film har jag däremot gjort, de flesta skulle jag tro.

Nu har vi bestämt att vi ska läsa Bröderna Lejonhjärta med våra elever i sexan, så då var jag ju tvungen att läsa den själv först. Så att jag kunde göra uppgifter till och så.

Boken handlar om 10-årige Skorpan som är sjuk och döende. Han har en äldre bror, som heter Jonatan, som alla tycker om. Jonatan är tretton år. Jag som bara sett filmen trodde att han var äldre. Jag blev lite förvånad över att även Jonatan är ett barn. Han behandlas inte som ett barn och jag skulle nog påstå att han inte heller beter sig som ett barn. En eldsvåda bryter ut och Jonatan dör när han räddar Skorpan från elden. Strax därefter dör även Skorpan och de återser varandra i Nangijala.

I Nangijala är det lägereldarnas och sagornas tid. Tyvärr så är inte allt bara bra och trevlig. Den onde Tengil har tagit makten över Törnrosdalen och invånarna i Körsbärsdalen försöker hjälpa dem. Jonatan ger sig av för att befria Orvar ur Katlagrottan. Skorpan ger sig av efter honom och de får vara med om otroliga äventyr.

Boken handlar mycket om vad det är att vara modig. Jonatan säger att vissa saker måste man göra, även om man är rädd, för annars är man bara en liten lort. Skorpan tycker oftast att han mest är en liten lort men han får tillfälle att visa både för sig själv och andra att så inte är fallet. Det handlar också om broderskärlek, att stå upp för det som är rätt och kanske om att få nya chanser.

The perks of being a wallflower

Foto: adlibris.com/se

Jag har sett filmatiseringen av Stephen Chboskys The perks of being a wallflower en gång, men det var ett tag sedan. Jag kom ihåg en del av filmen men inga detaljer direkt. När jag nu läste boken så kändes det inte som att jag visste allt som skulle hända, innan det hände. Nu är jag sugen på att se om filmen...

Bokens huvudperson är den 16-årige Charlie. Boken är skriven som att Charlie skriver brev till någon och berättar om allt som händer det första året på High school. Som läsare vet man inte vem denna någon är  och jag är inte heller säker på att Charlie känner personen särskilt väl.

Man får tidigt veta att Charlie hade en kompis som dog. Han har gått i terapi för att bearbeta detta och även att hans moster, som han stod nära, dog när han var sju. Charlie blir nu vän med Sam och Patrick, som blev syskon när Sams mamma gifte sig med Patricks pappa. Charlie blir nästan direkt förälskad i Sam, han tycker hon är den vackraste och trevligaste tjej han träffat. Syskonen tar sig an Charlie, trots att han är några år yngre än de är. Genom dem blir Charlie, för först gången tror jag, en del av tonårskulturen, (eller vad man ska kalla det för). Innan har han nog varit väldigt ensam. Han är väldigt känslig och introvert. Han är också väldigt duktig i skolan och får en massa extra uppgifter av sin litteraturlärare.

Charlie har inte helt lätt att hantera situationer som blir stressande och pressande. Man märker att han lider av någon sorts psykisk ohälsa. I slutet av boken förstår man mer om vad detta beror på, men det sägs aldrig rakt ut. Man får liksom lista ut det själv med hjälp av de ledtrådar man får.

Jag känner mycket empati för Charlie. Det är inte lätt att känna sig utanför och annorlunda och bara vilja få höra till. Samtidigt så önskar jag många gånger att han inte bara gjorde det han tror att andra vill att han ska göra. Jag önskar att han funderade på vad han vill och agerade utifrån det, (det är också vad Sam säger åt honom att hon vill, i slutet av boken).

Man skulle kunna säga att boken handlar om tonåringar och deras problem, men det är djupare än så. Det handlar om psykisk ohälsa, att hitta sig själv, att våga gå vidare och att våga minnas.

Barkhes son

Foto: adlibris.com/se

För typ en vecka sedan lysande jag färdigt på Barkhes son av Bodil Mårtensson. Detta är andra boken i trilogin om familjen Barkhe.

Frans Barkhe gifter sig igen och familjedynamiken på Barkhehus förändras återigen. Jag gillar hans nya fru; Maria Perle. Hon verkar inte vara en typisk 1600-talskvinna. Hon har fått utbildning i klostret och vet mycket om allt möjligt, även sådant som man kanske inte tror att man kan lära sig i ett kloster.

Äldsta dottern Hanna skickas till hovet på Rosenborgs slott, för att kunna göra ett fördelaktigt giftermål. Detta är extra viktigt eftersom hennes yngre syster Magde rymt för att undkomma ett arrangerat äktenskap. Det är inte lätt att vara dotter till en sådan maktlysten man som Barkhe. Döttrarna finns bara till för att göra som han säger och bidra till fördelar. Vid hovet möter Hanna för första gånge kärleken, men det blir inte konfliktfritt.

Barkhes tidigare älskarinna Elna dyker också upp igen. Nu har hon återhämtat sig från alla vedermödor och tagit sig till hovet. Hon tänker stå vid sitt ord och hämnas på Barkhe och hela hans familj. Man förstår att det inte kommer att finnas några gränser som hon tvekar att korsa. Hon kommer göra vad som helst.

Det ska bli spännande att lyssna på sista boken, för att se hur allt kommer att ordna sig. Eller kanske, vad kommer att ordna sig. Det finns ju faktiskt inga garantier för att allt blir bra.

Harry Potter and the cursed child

Foto:
https://en.wikipedia.org/wiki/Harry_Potter_and_the_Cursed_Child

Harry Potter and the cursed child är inte en skönlitterär roman. Det är ett teatermanus. J.K. Rowling står som författare tillsammans med John Tiffany och Jack Thorne. Denna teater hade premiär nu i sommar, i London, på samma dag som boken släpptes. John är pjäsens regissör och Jack har skrivit manus. Så jag antar att det J.K. Rowling gjorde var att hon var med och kom på historien. Det är stor skillnad på att läsa en vanlig bok och att läsa ett teatermanus. Böckerna om Harry Potter är är så detaljrika och detaljerade att detta känns mycket fattigt i jämförelse. Det är roligt att få träffa alla karaktärer igen, men jag vill ha mer. På några timmar läste jag igenom dessa 330 sidor och det kan ju omöjligt ha samma tyngd som tidigare tegelstenar till böcker, (både bokstavligt och litterärt). Jag tycker att det är bra, men det lämnar mig med en känsla av att inte fått tillräckligt.

Berättelsen börjar när Harrys och Ginnys andra son Albus ska börja på Hogwarts. I rask takt tar vi oss fram till Albus fjärde läsårsstart. Det är då själva äventyret tar sin början. Då kan man ju lätt tro att det är Albus som det handlar mest om i denna berättelse, men jag skulle nog säga att det väger rätt så lika mellan tonåringarnas och de vuxnas perspektiv. Är man ett fan av Harry Potter så är det givet att man ska läsa detta, men man ska samtidigt vara på det klara med att det inte går att jämföra med tidigare böcker, för det är ju ett teatermanus (jag vet att jag påpekat det några gånger nu).

Nu ser jag fram mot att se filmerna om Newt Scamander och hans fantastiska vidunder. Första filmen har premiär i höst och kommer förhoppningvis att tillfredsställa en del Harry Potter - abstinens (trots att det utspelar långt innan Harry föddes). Trailern ger i vilket fall en bra känsla så jag är optimistisk.

Stoner

Foto: adlibirs.com/se

John Williams bok Stoner gavs ut 1965, men har nått ny popularitet på senare tid. Fast den var kanske aldrig riktigt populär när de var ny...

Boken handlar om William Stoner. Vi får följa honom genom livet, från hans födelse i slutet av 1800-talet till hans död i mitten av 1900-talet. Det är inte en händelserik bok, precis som Stoners liv inte är ett händelserikt liv. Han växer upp på en liten gård på landet och skickas till universitet för att lära sig om nya jordbruksmetoder. Där upptäcker han litteraturen och börjar studera litteraturvetenskap. Han väljer att inte återvända till gården, utan stannar på universitet där han börjar undervisa. Stoner gifter sig, men det blir inte ett lyckligt äktenskap. Trots det håller de fast vid varandra. Jag undrar om det är tidens ideal eller Stoners personlighet som gör att han bara härdar ut trots att varken han eller frun egentligen är lyckliga. Han får senare i livet uppleva passionerad kärlek, men eftersom han inte överger det liv han en gång valt så blir det bara under en begränsad tid. På många sätt lever Stoner ett mediokert liv. Han inser själv att han större delen av sitt yrkesliv varit en medioker lärare och han har inga framgångar i privatlivet, det är högst begränsat och enkelt. Så vad utmärker honom då? Kanske hans tålamod. Att han stretar på trots att livet inte blir så mycket bättre, trots att det stundtals är kämpigt och ibland nästan outhärdligt i mina ögon.

Jag hade vissa besvär med att komma in i boken. Det kändes som att det inte hände något. Efter drygt en tredjedel så gick det lite lättare men jag kan inte beskriva den som en bladvändare. Den är på ett sätt lika intetsägande och tråkig som dess huvudperson. På samma gång lika genomtänkt och välskriven som sagda huvudperson. Jag har hört, och kan förstå, att en del människor verkligen gillar denna bok. Jag är nog inget stort fan, men jag kan förstå dess värde.

Räfvhonan

Foto: adlibris.com/se

Räfvhonan är den sista delen i Anna Laestadius Larssons trilogi. Här får vi följa Charlotta, Sophie och Johanna under den tid som leder fram till att Bernadotte blir Sveriges kronprins.

Charlotta blir äntligen drottning, inte något hon längtat speciellt efter, men hennes man har länge suktat efter kronan. Sophie Piper delar nu det fersenska palatset med sin äldre bror Axel, som aldrig gift sig (kanske för att han inte kunde få Marie Antoinette). De två vännerna planerade att lämna Sverige tillsammans, men när Charlotta blev drottning så blev det inget med det. Sophie och Axel håller fast vid alla gamla aristokratiska vanor, vilket mer och mer leder till allmänhetens missnöje med dem. De blir symbol för allt som är fel i klassamhället.

Johanna, som var pottunge på slottet när Charlotta först kom till Sverige, driver nu krog och bordell. Hon har hankat sig fram bra sedan hon lämnade sin man i slutet av förra boken. Nu står han plötsligt på hennes tröskel igen, efter alla år, och vill att hon ska lita på honom igen.

Det är både intressant, lärorikt och underhållande att läsa om dessa kvinnor och deras liv vid 1800-talets början. Man riktigt förstår hur mycket research författaren måste ha gjort. Eftersom Charlotta skrev dagbok under hela sitt liv så finns det mycket material som detaljerat berättar om hovlivet på denna tid. Böckerna har en feministisk ton, trots att det begreppet nog inte fanns när dessa kvinnor levde. De levde i en värld helt dominerad av män, men de vill ändå styra sina egna liv. De var inte nöjda med att bara vara pjäser i någon annans spel.

Om man är intresserad av historia och vill få den till sig på ett mer lättillgängligt sätt så är denna bok, och dess föregångare, ett perfekt val.

Without you

Foto: adlibris.com/se

Förra sommaren, när jag skulle lämna Budapest, använde jag de sista ungerska pengarna till att köpa en bok på flygplatsen. Det var Without you av Saskia Sarginson. Jag började till och med att läsa den förra sommaren. Baksidan lockade med spänning och början levde upp till mina förväntningar. Sedan blev det segt. Jag hade inte lust att läsa och det kändes som att det inte hände något nytt. Boken blev liggandes och någon gång läste jag ett kapitel, utan att fångas och fortsätta. Nu bestämde jag mig för att det var dags att läsa färdigt. Och tro det eller ej men nu fångades jag av historien igen. Nu när jag började närma mig slutet blev det spännande igen och jag ville se hur det skulle gå. Någon annan kanske skulle uppleva det annorlunda men för mig kändes mitten som en transportsträcka, men som helhet är det ändå en bra bok.

Handligen utspelar sig i mitten av 1980-talet i Suffolk i England. 17-åriga Eva och hennes pappa är ute och seglar när det blir en väldig storm. Pappa Max räddas, men Eva kan inte hittas. Endast hennes flytväst återfinns. Max kan inte komma ihåg vad som hänt och mamma Clara går in i sin egen sorg och klandrar Max för att han inte tagit tillräckligt bra hand om Eva. Alla tror att Eva är död, utom hennes lillasyster Faith. Hon tror att Eva räddats av en vild "sälman" och att hon befinner sig på ön en bit från kusten. Ingen tror på Faith, eftersom det inte finns några tecken som tyder på att hennes teori skulle kunna stämma.

Historien berättas utifrån alla familjemedlemmars synvinkel. Vi får även följa Eva, som faktiskt är vid liv på ön så som Faith tror. Fast allt är inte vad det först verkar. En stor familjehemlighet nystas upp under berättelsens gång. En bok om familjeband, sorg, saknad, hopp och tro.