Harry Potter and the cursed child

Foto:
https://en.wikipedia.org/wiki/Harry_Potter_and_the_Cursed_Child

Harry Potter and the cursed child är inte en skönlitterär roman. Det är ett teatermanus. J.K. Rowling står som författare tillsammans med John Tiffany och Jack Thorne. Denna teater hade premiär nu i sommar, i London, på samma dag som boken släpptes. John är pjäsens regissör och Jack har skrivit manus. Så jag antar att det J.K. Rowling gjorde var att hon var med och kom på historien. Det är stor skillnad på att läsa en vanlig bok och att läsa ett teatermanus. Böckerna om Harry Potter är är så detaljrika och detaljerade att detta känns mycket fattigt i jämförelse. Det är roligt att få träffa alla karaktärer igen, men jag vill ha mer. På några timmar läste jag igenom dessa 330 sidor och det kan ju omöjligt ha samma tyngd som tidigare tegelstenar till böcker, (både bokstavligt och litterärt). Jag tycker att det är bra, men det lämnar mig med en känsla av att inte fått tillräckligt.

Berättelsen börjar när Harrys och Ginnys andra son Albus ska börja på Hogwarts. I rask takt tar vi oss fram till Albus fjärde läsårsstart. Det är då själva äventyret tar sin början. Då kan man ju lätt tro att det är Albus som det handlar mest om i denna berättelse, men jag skulle nog säga att det väger rätt så lika mellan tonåringarnas och de vuxnas perspektiv. Är man ett fan av Harry Potter så är det givet att man ska läsa detta, men man ska samtidigt vara på det klara med att det inte går att jämföra med tidigare böcker, för det är ju ett teatermanus (jag vet att jag påpekat det några gånger nu).

Nu ser jag fram mot att se filmerna om Newt Scamander och hans fantastiska vidunder. Första filmen har premiär i höst och kommer förhoppningvis att tillfredsställa en del Harry Potter - abstinens (trots att det utspelar långt innan Harry föddes). Trailern ger i vilket fall en bra känsla så jag är optimistisk.