 |
| Foto: adlibirs.com/se |
Boken handlar om William Stoner. Vi får följa honom genom livet, från hans födelse i slutet av 1800-talet till hans död i mitten av 1900-talet. Det är inte en händelserik bok, precis som Stoners liv inte är ett händelserikt liv. Han växer upp på en liten gård på landet och skickas till universitet för att lära sig om nya jordbruksmetoder. Där upptäcker han litteraturen och börjar studera litteraturvetenskap. Han väljer att inte återvända till gården, utan stannar på universitet där han börjar undervisa. Stoner gifter sig, men det blir inte ett lyckligt äktenskap. Trots det håller de fast vid varandra. Jag undrar om det är tidens ideal eller Stoners personlighet som gör att han bara härdar ut trots att varken han eller frun egentligen är lyckliga. Han får senare i livet uppleva passionerad kärlek, men eftersom han inte överger det liv han en gång valt så blir det bara under en begränsad tid. På många sätt lever Stoner ett mediokert liv. Han inser själv att han större delen av sitt yrkesliv varit en medioker lärare och han har inga framgångar i privatlivet, det är högst begränsat och enkelt. Så vad utmärker honom då? Kanske hans tålamod. Att han stretar på trots att livet inte blir så mycket bättre, trots att det stundtals är kämpigt och ibland nästan outhärdligt i mina ögon.
Jag hade vissa besvär med att komma in i boken. Det kändes som att det inte hände något. Efter drygt en tredjedel så gick det lite lättare men jag kan inte beskriva den som en bladvändare. Den är på ett sätt lika intetsägande och tråkig som dess huvudperson. På samma gång lika genomtänkt och välskriven som sagda huvudperson. Jag har hört, och kan förstå, att en del människor verkligen gillar denna bok. Jag är nog inget stort fan, men jag kan förstå dess värde.
Word!
SvaraRadera