 |
| Foto: adlibris.com/se |
Bokens huvudperson är den 16-årige Charlie. Boken är skriven som att Charlie skriver brev till någon och berättar om allt som händer det första året på High school. Som läsare vet man inte vem denna någon är och jag är inte heller säker på att Charlie känner personen särskilt väl.
Man får tidigt veta att Charlie hade en kompis som dog. Han har gått i terapi för att bearbeta detta och även att hans moster, som han stod nära, dog när han var sju. Charlie blir nu vän med Sam och Patrick, som blev syskon när Sams mamma gifte sig med Patricks pappa. Charlie blir nästan direkt förälskad i Sam, han tycker hon är den vackraste och trevligaste tjej han träffat. Syskonen tar sig an Charlie, trots att han är några år yngre än de är. Genom dem blir Charlie, för först gången tror jag, en del av tonårskulturen, (eller vad man ska kalla det för). Innan har han nog varit väldigt ensam. Han är väldigt känslig och introvert. Han är också väldigt duktig i skolan och får en massa extra uppgifter av sin litteraturlärare.
Charlie har inte helt lätt att hantera situationer som blir stressande och pressande. Man märker att han lider av någon sorts psykisk ohälsa. I slutet av boken förstår man mer om vad detta beror på, men det sägs aldrig rakt ut. Man får liksom lista ut det själv med hjälp av de ledtrådar man får.
Jag känner mycket empati för Charlie. Det är inte lätt att känna sig utanför och annorlunda och bara vilja få höra till. Samtidigt så önskar jag många gånger att han inte bara gjorde det han tror att andra vill att han ska göra. Jag önskar att han funderade på vad han vill och agerade utifrån det, (det är också vad Sam säger åt honom att hon vill, i slutet av boken).
Man skulle kunna säga att boken handlar om tonåringar och deras problem, men det är djupare än så. Det handlar om psykisk ohälsa, att hitta sig själv, att våga gå vidare och att våga minnas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar