The white queen

Foto: adlibris.com/se

När jag var i London förra året så köpte jag tre böcker i en ny serie av Philippa Gregory, (det har nu kommit en fjärde och en femte är på väg). Hon har tidigare bl.a. skrivit en serie om Tudor-tiden och denna serie handlar om Rosornas krig.

Den första boken som skrev till denna serie var The white queen. Huvudpersonen här är Elizabeth Woodville, som gifte sig med Edward IV av York. Eftersom York- familjen symbol är den vita rosen så blir Elizabeth den vita drottningen.

Rent historiskt så tycker jag att denna bok är mycket intressant. Problemet när jag läste den var att den aldrig riktigt tog sitt grepp om mig. Jag tycker att läsning är som bäst när man bara MÅSTE fortsätta läsa, när man läser hela dagen om man kan. Så blev det inte med denna bok. Lite grann så var det som att läsa en historiebok, vilket är intressant men kanske inte alltid så medryckande.

Elizabeth är mamma till prinsarna som försvann i Towern, och dem hade jag hört talas om förut utan att veta så mycket om vad som hände. Det var intressant att läsa om i vilket sammanhang som två prinsar försvann, utan att någon har kunnat bevisa vad som hände med dem. Fast i denna bok är det bara en prins som försvinner, för deras mamma har skickat bort den andra sonen och skickat en tjänares son till Towern, klädd som prins. Tydligen finns den en teori om att det kan ha gått till på det sättet, men som sagt har inget kunnat bevisas. Även om man förstår att Elizabeth ville skydda sitt eget barn, så är det hemskt att hon skickar någon annans barn i döden. Då märker man ett av Elizabeths oförsonliga karaktärsdrag; hon har inte dåligt samvete för något. Hon gör verkligen allt för hennes familj ska kunna behålla tronen, oavsett hur fel man som läsare kan uppfatta det som.

Tronen, det är om den allt kretsar. Det planeras och krigas om den. Rosornas krig kallas också för kusinernas krig. Huset York och Lancaster slåss om tronen och dödar varandra för den, men även inom varje familj så dödar de varandra för att kunna ta kronan. Det måste ha varit oerhört osäkra tider att leva i. Vem skulle man alliera sig med? Hur länge skulle den alliansen hålla? Skulle man bli dödad för den?
Som kvinnan var livet ännu osäkrare. Kvinnor ägdes av män, först sin far och sedan sin man. Elizabeth hade naturligtvis viss makt som drottning, men hennes man kungen stod ändå över henne.

Om man gillar historia och vill veta mer om Rosornas krig så rekommenderar jag denna bok (och troligtvis de böcker som följer i serien, även om jag inte läst dem än).

My name is Memory

Foto: adlibris.com/se

Eftersom jag alltid har läsning med mina elever på torsdagar så har jag haft en bok liggande på jobbet och igår läste jag ut den. Det var My name is Memory av Ann Brashares (hon som skrivit om systrarna i jeans). Detta är författarens andra bok för vuxna, men personerna det handlar om är runt 20 och jag tror att denna bok fungerar även för tonåringar (i alla fall de lite äldre).

Med tanke på titeln så kan man ju tro att det ska handla om en tjej som heter Memory, men så är det inte. Boken handlar om reinkarnation men framförallt om Daniel och Lucy. De flesta själar återföds och får leva många liv (det är olika hur många) men det är få som kommer ihåg att de levt förut. Daniel har ett alldeles speciellt minne för han kommer ihåg alla sina liv och kan känna igen andra själar fast de är olika personer i olika liv. Han älskar en tjej sedan många liv tillbaka. Han har aldrig varit ihop med henne, för saker kommer emellan, det är inte alltid som de är i samma ålder och ibland är hon gift med någon annan t.ex. hans elaka bror. Trots allt som går emot dem så är hon den första han minns och den som han lättast känner igen. Han letar alltid efter henne och väntar på den dag då det ska vara deras tur. I nutid så heter denna tjej Lucy och hon träffar Daniel för första gången i High school.

Vartannat kapitel följer Daniel och Lucy i nutid och vartannat kapitel berättar om Daniels tidigare liv från början fram till där han är nu. Det första hindret för deras kärlek i nutid är att Lucy inte kommer ihåg Daniel. Han är också så rädd att göra något som hon inte vill att han mest håller sig undan. Ett medium, en psykolog, drömmar och efterforskningar gör att Lucy börjar förstå hur det ligger till. Då kan man ju tro att allt ska ordna sig och de ska få varandra, men nya och allvarliga problem dyker upp. Daniels bror, som var gift med Lucy när hon hette Sophia, är ute efter hämnd för att Daniel försökte rädda Sophia från hans misshandel. Ibland är det roligt när man kan räkna ut saker innan de händer i böcker och att denna bror skulle ställa till det förstod jag innan det blev så.

Bokens slut är rätt så öppet, så jag var direkt tvungen att försöka kolla upp om det fanns någon fortsättning. Det gör det inte än så länge, men på ett forum var det någon som skrev att det skulle bli en trilogi. Jag hoppas på det så att jag kan få reda på hur det går för Daniel och Lucy.

Jag tror inte på att man lever flera liv men det är en intressant tanke och boken förklarade det på ett logiskt sätt tycker jag. Rädslor vi har i detta liv beror på saker som hänt oss i tidigare liv. Vi kan bära med oss "skador" på vår kropp och drömmar kan berätta om tidigare upplevelser. Att förstå detta mer och mer får Lucy uppleva och jag tror att hennes upplevelser skulle vara rätt så skrämmande men samtidigt fascinerande. T.ex. har en tidigare version av henne lämnat ett brev åt henne som hon hittar efter att ha drömt om det.

Hoppas det kommer en fortsättning och rekommenderar denna lilla kärlekshistoria som är både annorlunda och intressant.

Frihet

Foto: adlibris.com/se

Nu har jag äntligen lyssnat färdigt på Jonathan Franzens Frihet. Om denna bok inte valts till bokcirkeln hade jag nog inte läst den och framför allt inte fortsatt när jag insett att jag inte direkt gillade den. Nu kan det ju vara så att man vill läsa klart böcker som man inte gillar för att man ändå vill se hur det går. Denna boks fortsättning brydde jag mig inte om. Karaktärerna var osympatiska och jag tyckte inte om någon av dem och följdaktligen brydde jag mig inte om hur det gick för dem. Det är inte ett bra betyg för en bok att man känner så. Trots det så har jag i alla fall något positiv att säga om författarens arbete. Det är rätt bra gjort att ha skrivit en bok som hoppar fram och tillbaka i tiden så mycket som denna gör och ändå få läsaren att hänga med och förstå var i handlingen man befinner sig.

Bokens huvudpersoner är Patti och Walter Berglund (Walters farfar var svensk imigrant). Som läsare får man följa Patti och Walters liv, från barndom till typ 50-årsålern, men som sagt inte kronologiskt. Boken ska nog ge en bild av det amerikanska samhället, men inte ens det lyckas jag intressera mig för. Jag vet inte om tanken är att karaktärerna ska ha så många brister för att vara trovärdiga. Jag är fullt medveten om att alla människor har både trevliga och mindre trevliga drag i sin karaktär och personlighet och man kan tycka om dem ändå. Jag tycker trots det inte om bokens karaktärer och det förstör faktiskt läsningen för mig.

Vissa delar av boken är bättre än andra. Delen som berättade om Pattis uppväxt och hur hon träffade Walter tyckte jag var helt okej. Andra delar, som t.ex. när Walter och hans assistent Lalita ska övertala Walters kompis Richard att använda sin berömmelse och kontakter i musikvärlden för att hjälpa dem med ett miljöprojekt är så tråkig att jag insåg att jag inte kom ihåg vad jag hört. Utan att tänka på det hade jag slutat lyssna.

Boken har tydligen fått bra kritik så uppenbarligen finns det en massa människor som inte delar min åsikt om den. Så mitt råd får väl bli; gör som ni vill. Läs den om ni tror att det är något för er, men om ni tror att er smak liknar min så kan ni strunta i denna bok.

Betvingade

Foto: cdon.se

Andra julklappsboken av Simona Ahrnstedt heter Betvingade, och den har jag läst nu. Efter att ha börjat igår kväll har jag nu suttit hela dagen. Visst är det härligt att vara ledig och kunna göra så?!

Denna bok utspelar sig 1349. Stormannadottern Iliana Henriksdotter blir bortförd när hon badar i en skogstjärn och det är genom det misstaget hon träffar riddaren Markus Järv. Som sagt var det ett misstag men Ilianas kalla och beräknande föräldrar ser sin chans att utnyttja detta. Kungen bestämmer att Markus och Iliana ska gifta sig och Ilianas far förhandlar till sig en rejäl ersättning för sin dotters heder och för hennes tvillingbrors död, (Markus var tvungen att försvara sig och brodern ramlade av hästen och bröt nacken).

Markus och Iliana ville inte gifta sig med varandra men naturligtvis är de bra för varandra och kan snart inte motstå den attraktion som växer sig starkare mellan dem. Att detta ska leda till att de lever lyckliga i alla sina dagar är givet, men vägen dit är fylld av spänning och intriger. Svek och mord ska redas ut och Markus måste inse att han är kapabel att känna kärlek.

Jag kunde inte låta bli att tänka på Arn och Cecilia när jag läste denna bok. Även om jag inte läst Guillous böcker så har jag sett filmerna och det känns som att det är ungefär samma samhälle även om denna handling utspelar sig ungefär 200 år senare och Markus och Iliana inte alls fick utstå samma lidande och separation som Arn och Cecilia fick.

Nu har jag lämnat författarens första bok hemma hos mamma för att hon skulle läsa den så jag kan inte kolla upp detta, men jag tror att det finns en koppling mellan de två böckerna. Jag tror nämligen att Markus borg, som han i slutet av boken ger det nya namnet Wadenstierna, är den borg som Seth Hammerstaal i Överenskommelser äger och har byggt om till ett slott. Lite roligt med den diskreta kopplingen även om böckerna för övrigt inte har mer med med varandra att göra än att de är skrivna av samma person :-) Fast en annan sak böckerna har gemensamt är hur de belyser en kvinnas utsatta position i ett samhället totalt styrt av män. Även här ges exempel på hur kvinnor används som handelsvaror och behandlas som ägodelar. Undrar hur vanliga (eller ovanliga) bra män, som hjältarna i böckerna, var på riktigt? Fast det kan man väl aldrig få reda på antar jag...

Ännu en bok att rekommendera alla er som precis som jag är alldeles för svag för romantik med lyckliga slut :-)

Överenskommelser

Foto: cdon.se

För en tid sedan läste jag om en ny bok av en svensk författarinna; Simona Ahrnstedt. Jag tyckte den boken verkade bra och kolla då upp författarinnan och eventuella andra böcker. Det visade sig att Simona Ahrnstedt hade skrivit två böcker och jag önskade mig båda i julklapp. Jag började naturligtvis läsa den som hon skrev först; Överenskommelser. 

Denna bok var precis vad jag ville ha detta jullov, det kände jag direkt när jag började läsa. Romantik i en svunnen tid. Det som jag tycker gör denna bok speciell är att den är svensk. Jag har tidigare läst liknade böcker men aldrig av en svensk författarinna med en handling som mest utspelar sig i Stockholm. 

Huvudpersonen heter Beatrice Löwenström och när handlingen tar sin början är det år 1880. Beatrices föräldrar är döda och hon bor hos sin farbror och hans familj. Den enda som egentligen tycker om henne är kusinen Sofia. En kväll på Operan möter Beatrice för första gången den stilige och rike norrmannen Seth Hammerstaal. Man förstår direkt att de kommer att bli kära i varandra men att vägen till lycka kommer bli svår. 

Om Förnuft och känsla fick mig att tycka att 1800-talslivet verkade enklare än våra 2000-talsliv så visade denna bok verkligen baksidan av det. Här blev det fruktansvärt tydligt hur det kunde vara för en kvinna på denna tid. Hur hon inte hade någon möjlighet att göra egna val (om hon inte var en ofantligt rik änka, kanske) och hur hon var utlämnad till männens vilja. De flesta tyckte på denna tid inte att en kvinna skulle ha egna åsikter och hon skulle inte anstränga vare sig sin veka kropp eller hjärna för det var skadligt för hennes hälsa. Hon skulle bara vara en prydnad för mannen. Mannen i fråga kunde då se på henne som på sin hund eller häst. Hon var hans ägodel och han visste vad som var bäst för henne. Upprörande så det förslår! Naturligtvis faller inte Beatrice tyst in i denna roll. Hon är alldeles för frispråkig och aktiv. Lika naturligt i denna typ av bok är det att Seth är den ende som förstår, uppskattar och försvarar henne. Eftersom Beatrice är en kvinna så är hon tvungen att lyda sin farbror, som bara ser henne som ett besvär, och hans beslut får ödesdigra konsekvenser.

Jag hade svårt att lägga ifrån mig denna bok. Saker och ting blev under lång tid bara värre och värre. Läget för Beatrice var till slut riktigt hemskt. När jag igår kväll trodde att eländet till slut nått sin kulmen kunde jag gå och lägga mig, för att idag läsa om hur saker och ting till slut redde upp sig. Gilla man romantik i historisk tid, färgstarka hjältinnor och förödande stiliga hjältar och är svag för lyckliga slut så ska man absolut läsa den här boken :-) 

Veronika bestämmer sig för att dö

Foto: adlibris.com/se

Nu på jullovet har jag läst Veronika bestämmer sig för att dö av Paulo Coelho. Jag har inte läst något av denna författare tidigare men förstått att han är populär. Jag tror att detta var fel bok att läsa på jullovet, när man är trött efter en hel hösttermin. Något lättsammare hade nog passat mig bättre. Detta var lättläst men lite för tungt och deprimerande på något sätt. Mot slutet lättade det lite och helhetsintrycket blev inte lika mörkt som jag först trott.

Boken handlar om Veronika. Hon är ung och vacker, med vänner och ett jobb. Trots att hon verkar ha ett rätt så normalt liv så bestämmer hon sig för att ta sitt liv för hon tycker att livet är meningslöst. Hon äter en massa piller och vaknar sedan upp på mentalsjukhus. Där får hon reda på att hennes hjärta tagit skada och att hon bara har en vecka kvar att leva. På mentalsjukhuset träffar Veronika andra människor som hamnat där av olika anledningar och stannat av olika anledningar. Det är långt ifrån alla som faktiskt är sjuka. Som läsare får man lära känna några av de andra patienterna lite mer.

Jag tänkte under läsningen att boken försökte vara filosofisk, men att jag inte var mottaglig för det just nu. Jag tänkte också att jag själv inte har mer att leva för än Veronika hade... och det kan ju låta som en deprimerande tanke, men jag förstod aldrig riktigt vad det var som var så meningslöst. Varför gav hon upp? Bokens svar kan kanske vara att hon inte uppskattade det hon hade och att hon ansträngde sig mer för att vara och göra det som förväntades istället för att det hon verkligen ville. Det sistnämnda tror jag i och för sig att många av oss lider lite av, mer eller mindre. Det behöver väl inte vara skäl nog för självmord?! Nu låter det ju som att denna bok mest var deprimerande, men slutet var ändå hoppfullt med en twist, så jag kände mig ändå nöjd när boken var slut.

Sense and sensibility

Efter att ha läst Fifty shades - trilogin valde jag att läsa Sense and sensibility av Jane Austen. Jag har länge tänkt att jag skulle läsa på ipaden och denna bok hade jag laddat ner gratis genom projekt Gutenberg. Jag har läst flera böcker av Jane Austen förut och visste vad jag hade att vänta mig.

Jane Austens böcker har ett långsamt berättartempo och det händer inte så jättemycket. Även om folk blir kära i varandra och gifter sig så finns inte ens en kyss beskriven. Om man vet om allt detta och inte förväntar sig action så är det behaglig och avkopplande läsning från en tid när det inte fanns lika många valmöjligheter i livet, som det gör idag.

Denna bok handlar om systrarna Elinor och Marianne. Elinor är förnuftig och beter sig alltid korrekt och gör det som förväntas av henne. Marianne är känslosam och tycker att alla borde låta sin känslor styra för det vore falsk att göra något annat. När systrarnas pappa dör så är det hans son från ett tidigare äktenskap som ärver allt. Då måste systrarna och deras mamma lämna sitt hem och leva enklare än de är vana vid. De blir erbjuden ett litet hus av en släkting till mamman och flyttar dit. Tänk att kvinnor inte kunde ärva! De var utlämnade till andras goda vilja att hjälpa dem. Detta är definitivt en av nackdelarna med att leva på denna tid.

Som läsare får man följa Elinors och Mariannes väg fram till äktenskap. Marianne förälskar sig först i en man som måste gifta sig rikt och hon blir gruvligt besviken. Elinore är kär i en vän till familjen som senare visar sig vara förlovad i hemlighet, men som tur är så lämnar hans fästmö honom så att han blir fri att gifta sig med Elinor.

När livet känns komplicerat kan jag lockas av den "enkelhet" jag ser i livet de levde på den här tiden. Var man av fin familj (det gällde säkert fattiga också) så fanns inte många vägar att gå i livet. Man visste vad som förväntades av en och man gjorde det för att inte bli utstött ur samhället. Naturligtvis är det mycket begränsande, men också tilltalande på ett sätt. Att hela tiden veta vart man är på väg vore skönt. Problemet med det är väl om något händer som stänger den vägen... då står man helt utan möjligheter. Om jag fick prova att leva i denna tid skulle jag troligtvis uppskatta min egen fria tillvaro, men det är ändå trevlig att ibland drömma sig bort till en "enklare" tid.

En annan sak som jag funderade på när jag läste denna bok var det här med ålder. Det är fascinerande hur synen på ålder har ändrats. Elinor är 19 och Marianne 17 och de har en diskussion om huruvida en man som är 35 är för gammal för att gifta sig. Elinor tycker att om han gifter sig med en kvinna på 27 år så är han ju inte för gammal. Marianne förfasas då över hur gammal en ogift 27-årig kvinna är. Lite annorlunda mot idag...

Nu ska jag se om filmversionen av denna bok, (där Emma Thompson och Kate Winslet inte riktigt ser ut som 19 och 17, men, men...) :-)