Steglitsan

Foto: adlibris.com/se

Först såg jag en trailer för en film, och det väckte mitt intresse. När jag insåg att det var en bok först så bestämde jag mig för att läsa den boken. Det tog ett tag, för den är rätt så lång, men nu har jag läst färdigt Steglitsan av Donna Tartt. Det var bra att jag läst några recension innan jag började läsa för då var jag beredd på att den bitvis var långsam, för det hade en del personer uttryckt på nätet.

Boken handlar om Theo Decker. Hans liv förändras när muséet som han och hans mamma besöker utsätts för ett terrordåd och hans mamma dör. Hans pappa hade stuckit ett år tidigare och hans farfar kan och vill inte ta hand om honom. Istället hamnar han hos en kompis rika familj på Manhattan. Hans liv förändras igen när hans pappa dyker upp och tar med sig honom till Las Vegas. Där blir han kompis med Boris och hans liv kommer mest att bestå av droger och kriminalitet.

Livet kommer att förändras igen, men det som hela tiden följer med Theo är en målning som han fick med sig från muséet. Hans liv blir sammanvävt med tavlan, både känslomässigt och på sätt och vis fysiskt. 

Jag tycker ofta synd om Theo. Det är så mycket hemskt som händer honom. Det är så mycket sorg och olycka. Till slut blir jag dock även irriterad på honom. Det finns nämligen positiva saker i hans liv också, nya chanser och människor som bryr sig. Trots detta hamnar han i nya problem, problem som han själv skapar. Jag tycker att han borde ha utnyttjat chanserna till nystart bättre, men uppenbarligen hade han inte förmåga till det. 

Boken är välskriven och jag förstår att den fått bra kritik. Personligen tycker jag dock att den hade vunnit på att vissa bitar kortats ner. Jag skulle gärna se filmen också, för jag tror att historien kommer göra sig bra som film.

Den engelska flickan

Foto: adlibris.com/se

När det var bokrea köpte jag Den engelska flickan av Katherine Webb, för jag tyckte att den verkade bra. När jag började läsa så grep den inte alls tag i mig. Handlingen var intressant men ändå var det något som gjorde att jag inte drogs med. Jag kämpade på och framåt slutet var jag helt fast, men det borde inte behöva ta över halva boken innan man känner så.

1958 reser Joan Seabrook med sin fästman till Oman. Hennes bror som är militär är stationerad där så de ska naturligtvis träffa honom och eftersom Joans pappas gamla vän jobbar på det brittiska konsulatet där så ges möjligheten för dem att komma dit. Joan tänker också besöka en av sina idoler, den upptäcktsresande Maude Vickery, som aldrig återvände till England utan stannade i Oman.

Joan träffar Maude och det visar sig senare sätta igång en rad händelser som blir mycket dramatiska. Emellanåt får man ta del av Maudes liv i tillbakablickar, och det är till att börja med de delarna som drar in mig i historien. Att Maude som kvinna blev upptäcktsresande i början av 1900-talet är uppseendeväckande i sig och hon är en minst sagt egen och speciell person.

En del av bokens "hemligheter" räknar jag ut men de flesta kommer som överraskningar för mig och det är det som gör slutet så pass bra. Boken var som helhet helt okej, men det tog alldeles för lång tid innan den grep tag i mig. Några fina eftermiddagar på balkongen gjorde att jag fortsatte läsa även när det inte kändes så intressant.

Historien om Leon - Schindlers yngste arbetare

Foto: adlibris.com/se

Innan det blev sommarlov bestämde svensklärarna att vi skulle läsa en bok var över sommaren och förbereda uppgifter till eleverna om den boken. Jag fick boken Historien om Leon - Schindlers yngste arbetare av Leon Leyson.

På väg hem från semstern så lyssnade jag och min bror på boken i bilen. Den var fyra och en halv timme och jag tycker att den lämpar sig mycket bra för att läsa med elever på högstadiet. Man behöver inte en massa förkunskaper om andra världskriget för att förstå utan allt förklaras enkelt och tydligt.

Leon växer upp i Narewka i Polen. Hans pappa lämnar hembygden för fabriksjobb i Kraków och efter några år av sparande kan resten av familjen följa efter. Leon är 10 år när tyskarna invaderar Polen och familjen får flytta till gettot. Pappan är den förste som får jobb hos Schindler, på hans fabrik, men senare kommer en bror, mamman och Leon själv med på Schindlers lista. Man får följa familjen genom andra världskrigets fasor och se hur Schindler blir räddningen för flera av dem.

Boken är hemsk, gripande och viktig, men samtidigt mycket bra. Den berättar om krigets vedermödor, ur en judisk pojkes perspektiv. Man får också veta hur det gick för Leon sedan, som vuxen i USA. Det var först efter filmen Schindlers list som Leon började berätta om vad han varit med om, i sin barndom i Polen. 

Stanna hos mig

Foto: adlibris.com/se

Boken till nästa bokcirkel heter Stanna hos mig och är den nigerianska författaren Ayòbámi Adébáyòs debutroman. Jag hade först lite svårt att komma in i den, men det var nog för att jag just då satt på ett varmt tåg med en katt som inte var helt nöjd med situationen. När jag sedan läste vidare kom jag in i den utan problem och drogs in i intrigen.

Yejide och Akin träffas på universitetet och har nu varit gifta i fyra år. De är lyckliga men det som saknas är ett barn. Akins familj trycker på om att han ska ta sig en till fru. Yejide träffar läkare och går pilgrimsvandringar. Akin vill få både familjen och Yejide nöjda, men det blir en omöjlighet.

Boken handlar om hur parets problem med att få barn sliter på deras äktenskap, hur det leder till svek, skam och förbittring. I bakgrunden pågår det oroliga 1980-talet i Nigeria.

Det är ofta Yejide som är berättaren med då och då kommer ett kapitel då Akin berättar. Ofta ger detta helt nya perspektiv på saker och ting och man får reda på saker som Yejide inte har en aning om och därför inte läsaren heller, förrän Akin tänker på dem.

Detta är nog inte en bok som jag själv skulle ha valt att läsa men den var helt okej och helt klart läsvärd, om inte annat så för att vidga vyerna lite och läsa böcker från delar av världen som man inte så ofta läser böcker från.

Det flammande korset

Foto: adlibris.com/se

När boken är typ 950 sidor så tar det ett litet tag att läsa färdigt. Det flammande korset av Diana Gabaldon är den femte boken i serien om Claire och Jamie, som i serieformat och på engelska heter Outlander. Min ambition har hela tiden varit att ligga före tv-serien så därför var det i i år dags för bok fem, eftersom jag tror att femte säsongen av serien kommer i höst.

Jag tyckte vid flera ställen att denna bok inte var lika spännande som de tidigare böckerna. Den hade bra delar men den var som sagt lång och stundtals hände inte så mycket. Fast är det en serie så måste man ju läsa vidare där man är, eller ge sig helt och hållet, tycker jag.

I denna bok får Jamie i uppdrag av Guvernören i North Carolina att skapa en milis, som kan vara med och slåss mot de som kallar sig Reglerarna och vill slåss mot de styrande männen för de vanliga medborgarnas rättigheter. Jamie sympatiserar nog egentligen med Reglerarna men han har fått sin mark av Guvernören och är skyldig honom trohet. Ett annat problem för familjen Fraser och McKenzie är att Stephen Bonnet, som våldtog Jamie och Claires dotter Brianna, fortfarande är på fri fot och kan utgöra ett hot. Både Jamie och Brinnas man Roger känner också behov av hämnd för vad Bonnet gjort mot deras familj. Bonnet visar sig också utgöra ett hot mot Jamies moster Jocasta och hennes förmögenhet. Hela denna historia är en av de mest spännande trådarna i boken.

Claire fortsätter att göra många insatser med sin läkekonst och i denna bok börjar hon försöka framställa penicillin, någon som ju fanns i Claires nutid men inte i slutet av 1700-talet där hon nu lever. Detta experiment har varierad framgång, men som vi som känner hennes vet så ger hon inte upp så lätt.

Sammanfattningsvis så är detta en bok endast för de som läst de tidigare böckerna i serien.

1793

Foto: adlibris.com/se

Ibland säger folk att det var bättre förr. När jag lyssnar på 1793 av Niklas Natt och Dag tänker jag att det var verkligen inte bättre förr. Sverige i slutet av 1700-talet var för många fattigt och eländigt. Var man dessutom kvinna hade man inget att säga till om. Man var utlämnad till mäns nycker och blev ofta ett offer för omständigheterna.

Denna berättelse inleds med att ett lik hittas i Fatburen, en igenslammade sjö på Södermalm i Stockholm. Liket saknar armar, ben, ögon, tänder och tunga. Fast det är inte det som tagit livet av honom. Två män börjar med gemensamma krafter att försöka ta reda på vad som hänt, men berättelsen handlar inte bara om dem. Det handlar också om en ung man som kommit till Stockholm för att söka lyckan och en flicka som blir tvungen att ta sitt öde i egna händer. Dessa historier vävs med tiden samman och hela sanningen blottläggs.

I början tyckte jag att det var lite segt och det tog ett tag innan jag verkligen drogs in i historien. Jag upprördes över eländet och fattigdomen på den tiden och vidrigheterna som omger det upphittade likets historia. När jag väl fastnat i historien ville jag bara fortsätta att lyssna, för att få veta hur altl hängde ihop. Ibland hade jag teorier som inte stämde, och ibland förstod jag saker innan de uppdagades. Även om det var saker som var vidriga så frossade inte författaren i det, hade han gjort det hade det blivit jobbigt. Han var också bra på att skapa cliffhangers, och allt var inte alltid som det först verkade. Detta är en spännande bok och är man dessutom lite intresserad av svensk historia så är den att rekommendera.

Framgångens pris

Foto: adlibiris.com/se

Nora Roberts är min favoritförfattare när jag bara vill ha något lättläst, spännande och romantiskt. Denna bok har stått i min bokhylla sedan någon bokrea, någon gång. Nu passade den bra.

Deanna jobba på en tv-station i Chicago. Hon har arbetat sig upp till nyhetsankare men vill ha sin eget tv-program. Hon ser upp till och hjälper kanalens stjärna Angela, men när hon inte vill ge upp sin egen karriär och följa med Angela till New York, som hennes projektledare, förändras allt. Hon får sin egen talk-show men också all Anglas vrede och hämndlystnad. Hon möter kärleken men får också en anonym beundrare på halsen. Till slut tvingas hon inse att denna beundrare inte är så oskyldig som hon först trott.

Handlingen utspelar sig i början av 1990-talet och detta är en av författarens tidiga böcker. Jag kan föreställa mig karaktärerna i såpopera-formatet eller som en tv-film. Jag vet inte om det är tidsandan som gör det, hur kläderna och media-världen beskrivs. Eller om det beror på att Angela skulle passa perfekt i Dynastin eller någon liknade serie. Underhållande är det i vilket fall som helst.