Down the rabbit hole

Foto: adlibris.com/se

Holly Madison har skrivit Down the rabbit hole, om sin tid med Hugh Hefner på The Playboy Mansion. Kanske inte en bok som man ropar ut att man lyssnar på, men det var ändå intressant och fascinerande att lyssna på när Holly läste sin bok.

Holly ville vara med i Playboy bl.a. för att finansiera sina studier. Hon gick på en audition utan resultat. Istället började hon jobba som servitris på Hooters. Detta liv i Los Angeles var långt från hennes uppväxt i Alaska. Jobbet på Hooters gjorde att hon sedan blev inbjuden på fest på The Playboy Mansion. När hon senare blir tvungen att flytta från lägenheten hon delade med en kompis, och inte har råd med något eget, så blir Playboy utvägen. Hon får flytta in som Hefs nyaste flickvän. På denna tid var de sju flickvänner, men senare när Holly blir flickvän nummer ett sjunker antalet till tre. Hon, Bridget och Kendra blir sedan kända i reality-serien "The girls next door".  

Denna bok berättar om livet bakom kulisserna. Den berättar om en gammal, manipulativ och kontrollerande man som omger sig med vackra unga kvinnor. Holy beskriver hur livet på The Mansion hade fler regler än hon haft som tonåring. T.ex. var hon tvungen att vara hemma senast klockan nio, hon fick inte resa iväg ensam, hon fick inte ha rött läppstift och det dröjde många år innan hon fick vara med i Playboy. Hon intalade sig att hon var kär i Hef, trots att han kontrollerade hela hennes liv. Hon beskriver det lite som ett Stockholmssyndrom. Det är tragiskt att Holly och många andra unga kvinnor gett så mycket av sina liv till Hef och Playboy. På många sätt levde de ett liv i lyx, men de var kontrollerade och även utnyttjade  skulle jag säga. 

Vi får också följa Holly när hon till slut lämnar Hef och försöker frigöra sig från Playboy. Hon hamnar direkt i ett annat destruktivt och kontrollerande förhållande, men lyckas lämna det också och göra sig en egen karriär i Las Vegas. Där möter hon också den man som blir far till hennes barn. Det känns bra att få höra att Holly gjorde sig fri och kunde skapa sig ett eget liv.  

 

The Bridgertons - Happily ever after

 

Foto: adlibris.com/se

När jag upptäckte The Bridgertons - Happily ever after av Julia Quinn var jag ju tvungen att lyssna på den. Den fanns bara som ljudbok hos Storytel, så det var bara att lyssna trots att jag inte uppskattade uppläsaren. Det var en äldre man som läste och när de kvinnliga karaktärerna talade så läste han med pipig röst. En av männen gav han värsta basrösten. Jag kunde bara tänka att; "han är 33, inte en gammal gubbe". Trots allt detta lyssnade jag naturligtvis färdigt.

Författaren hade fått en hel del frågor från läsare som hur det gick för familjen Bridgerton. Hon skrev då en extra epilog till varje bok. Dessa extra epiloger är samlade i denna bok, med tilläget av en novell om syskonens mamma Violet. Några av de extra epilogerna svarade på frågor som även jag hade, men i några fall kändes det inte som att de tillförde så mycket. Att få höra om Violet var däremot bara trevligt. 

Berättelsen om Violet börjar när hon är 8 år och träffar Edmund Bridgerton för första gången, och avskyr honom efter att han häller mjöl i hennes hår. När hon nio år senare träffar honom igen är det dock en helt annan känsla som uppstår och trots att han bara är ett par år äldre än henne, och hennes föräldrar tycker att hon borde välja en något äldre man, så är de snart gifta. Sedan följer några nedslag i Violets liv, t.ex. när Edmund dör vid 38 års ålder och hon föder deras åttonde barn tre veckor senare. Det sista nedslaget är när hon fyller 75 år och är omgiven av sina barn och alla barnbarn.

Detta blev, trots dåligt uppläsare, ett bra avslut och sätt att knyta ihop påsen för min läsresa med familjen Bridgerton. Däremot har jag upptäck att författaren har skrivit en annan serie, som handlar om medlemmar i släkten Bridgerton som levde tidigare. Kanske blir det något att läsa eller lyssna på vid ett annat tillfälle.

Familjen Bridgerton 8 - Ett livsavgörande ögonblick

Foto: ablibris.com/se

Nu var det bara Gregory Bridgerton kvar, alla de andra syskonen är lyckligt gifta. Julia Quinns Ett livsavgörande ögonblick handlar om hans väg till ett lyckligt slut. Jag skulle nog säga att det är ett av de mer dramatiska, om man jämför med hans syskon.

Under en bjudning på Anthonys och Kates lantegendom ser Gregory Hermione för första gången. När han endast sett henne bakifrån blir han förälskad i henne. Han är inte ensam om att känna så. Män förälskar sig i Hermione stup i kvarten. Ingen förälskar sig i hennes bästa vän Lucy. Lucy bestämmer sig för att hjälpa Gregory att vinna Hermiones hjärta, för hon tycker att han är ett bättre parti än den sekreterare Hermione säger sig vara kär i. 

Lucy själv är nästan förlovad med lord Haselby, och det blir problematisk när hon inser att hon förälskat sig i Gregory. Lucys liv blir ännu mer komplicerat, men jag avslöjar inte hur för det skulle förstöra läsupplevelsen om någon som läser detta vill läsa boken. 

Detta var en spännande historia. Det var dramatiskt och jag ville bara fortsätta läsa för att få veta hur det skulle kunna lösa sig till slut. Att det skulle lösa sig tvivlade jag aldrig på, för det är en sådan bok som ska sluta lyckligt. Nu är det endast en bok med extra epiloger kvar om familjen Bridgerton. Jag ska med glädje lyssna på den.
 

Familjen Bridgerton 7 - En oförglömlig kyss

Foto: adlibris.com/se

Hyacinth är yngst i syskonskaran Bridgerton i Julia Quinns serie. En oförglömlig kyss handlar om hur hon finner kärleken, mot alla odds (om någon annan i familjen skulle ha uttalat sig). 

Hyacinth är 22 år. Hon vet precis vem hon är och vad hon tycker om saker och ting. Hon vill bli precis som lady Danbury när hon blir gammal. Det är det ingen annan som vill. Faktum är att det är många som inte ens tycker om lady Danbury och hennes frispråkighet. Någon som verkligen gillar henne är dock hennes dotterson Gareth St. Clair. Lady Danbury försöker inte direkt dölja att hon gärna skulle se Gareth och Hyacinth tillsammans. 

När Gareths äldre bror George dött får han deras farmor Isabellas dagbok i sin ägo. Den är skriven på italienska, ett språk som han inte behärskar. När han besöker sin mormor för att be om råd är Hyacinth där, och hon kan lite italienska. Hon erbjuder sig att försöka översätta dagboken och Gareth tackar ja till hjälpen. Detta utvecklas sedan till deras gemensamma projekt. 

Familjen spelar stor roll i denna bok. Hyacinths stora och Gareths brist på en. Han har en far som aldrig verkar ha älskat honom och när han är 18 år avslöjar att han inte är hans far. Eftersom han är född inom äktenskapet är detta inte något som avslöjas för andra och det gör honom också till arvinge när hans äldre bror dör. Gareth hoppas att hans farmors dagbok ska kunna avslöja något om hans avlidna mors relationer, något som kan avslöja hans biologiske fars identitet. Fast det han helst av allt vill är att få tillhöra en familj, (med fler människor än hans mormor). Då är ju Hyacinth med sin stora familje perfekt för honom. Fast det är ändå hon själv, och inte henen familj, som får honom på fall. Det är dock inte så enkelt för Hyacinth att förälska sig. Hon är van vid att alltid veta vad hon ska säga, vinna alla diskussioner hon ger sig in i och alltid känna sig säker. Gör hon inte det så ger hon sig inte in i den situationen. Gareth kan ge svar på tal. Han låter sig inte hunsas. Han är alltså precis det som Hyacinth behöver, utan att hon insett det tidigare. 

Nu är det endast ett syskon kvar som inte funnit kärleken. Jag ska läsa om Gregory Bridgerton också, så klart.  
 

Familjen Bridgerton 6 - En oemotståndlig frestelse

Foto: adlibris.com/sePrecis 

Precis som med bok fem så var folks omdömen om Julia Quinns sjätte bok om familjen Brdgerton; En oemotståndlig frestelse, polariserade. Själv tycker jag inte att jag kan säga varken att den var bland de bättre eller de sämre i serien. Jag tycker faktiskt inte att någon av böckerna sticker ut på det viset. De är alla förutsägbara, men underhållande. Alla innehåller de sexscener, men inget "värre" än sådant jag läst tidigare. Det var upprörda röster om tv-serien, och uppenbarligen finns en del starka åsikter om böckerna också. De flesta är dock positiva. Jag känner mig bara inte så engagerad i frågan, även om jag gillar böckerna.

Francesca Bridgerton gifte sig ung med sin skotske greve John. De fick två lyckliga år tillsammans, innan han plötsligt och oväntat dog. Vad ingen av dem visste var att Johns kusin och parets bäste vän Michael Stirling älskat Francesca sedan första gången han mötte henne. Vilket var strax innan bröllopet. 

Michael är den som ärver grevetitteln och alla egendomar, när John dör. Han känner sig skyldig över att i princip ta över Johns liv. Han lämnar England och stannar i Indien i fyra år. Där är det inge som kände den förre greven och han kan leva sitt eget liv och skapa sitt eget rykte. Han återvänder till England samtidigt som Francesca bestämt sig för att lämna sorgeåren bakom sig och hitta en ny make. Hon har inga förhoppningar om att finna kärleken igen, men hon vill gärna få barn, och då behöver hon ju en make. 

Michael fortsätter att dölja sina känslor för Francesca, men någon verkar misstänka något. Det är Francescas bror Colin som påpekar för Michael att han kan gifta sig med Francesca. Det känns inte självklart till en början, men han inser sedan att John inte skulle missunna dem det. Han skulle troligtvis bara skratta åt det och önska dem all lycka. Detta är dock inte en insikt som kommer lätt till Francesca. När Michael friar till henne tycker hon att han är galen. Hon kan dock inte stå emot passionen som släpps lös mellan dem. 

Nu är det bara två böcker kvar. Om man inte räknar den bok fylld av extra epiloger, som jag fick kännedom om idag.

 

Familjen Bridgerton 5 - Ett minnesvärt frieri

Foto: adlibris.com/se

Efter att ha läst fyra böcker om familjen Bridgerton i rask takt, bestämde jag mig för att göra en paus från den engelska 1800-talsfamiljen. Pausen fylldes dock inte av några andra böcker. På något sätt kände jag inte för att ta tag i något nytt. Efter några veckor tog jag alltså fram Julia Quinns femte bok i serien; Ett minnesvärt frieri. 

Eloise Bridgerton har hunnit bli 28 år och anses alltså som en gammal ungmö. Hon har inbillat sig att hon kan vara nöjd så, så länge som hon har sällskap av sin bästa vän Penelope. I hemlighet har hon dock alltid trott att om någon av dem ska gifta sig så kommer det vara hon själv som gör det först. Hennes tillvaro skakas alltså när Penelope gifter sig med hennes bror Colin (fjärde boken). 

I ett års tid har Eloise brevväxlat med sir Philip Crane. Allt började med att hon beklagade sorgen efter hans husturs bortgång, (hon var en lite avlägsen släkting till Eloise). När sir Philip strax efter Penelope och Colins bröllop undrar om Eloise vill besöka honom på hans gods, för att se om de har äktenskapstycke, så lämnar hon i hemlighet London. Hon lämnar ett brev till sin familj men meddelar inte sir Philip om sin ankomst. Han står alltså överraskad och utan förkläde när hon dyker upp en morgon. Överraskad blir även Eloise när hon inser att sir Philip har två barn, tvillingar på 8 år, och att de är en stor anledning till att han vill gifta om sig. 

Familjen Bridgerton hittade aldrig Eloises brev utan blir minst sagt oroliga över vad som hänt henne. När de lyckats lokalisera henne rusar alla fyra bröder dit och både Eloise och sir Philip får veta vad de tycker om deras beteende. De får valet att gifta sig och en eller två veckor. Som tur är, är dragningen mellan de två redan uppenbar för läsaren och Eloise är mest arg över att bli tillsagd vad hon ska göra.

Jag hade läst lite kommentarer om boken innan jag började läsa. Det var flera personer som skrivit att de tyckte att detta var den sämsta boken i serien, men jag tycker inte att det var sämre än de andra. Även den sjätte boken, (som jag precis börjat läsa) anses av vissa vara den sämsta, medan andra tycker att den är den bästa. Slutsatsen jag drar av detta är att folk tycker olika och jag tycker att alla böckerna ligger på typ samma nivå. Det är förutsägbart, men roligt, underhållande och med visst underliggande allvar på vägen mot slutet. 
 

Familjen Bridgerton 4 - En oundviklig längtan

Foto: adlibris.com/se

Nu är det nästan en vecka sedan men jag läste även del fyra i serien om familjen Bridgerton; En oundviklig längtan. Efteråt bestämde jag mig dock för att ta en liten paus från familjen med de åtta syskonen, där de fyra äldsta nu fått sina lyckliga "slut". 

Colin Bridgerton har nu hunnit bli 33 år, och han känner att han inte hittat sitt kall i livet än. Han vill göra någon som känns meningsfullt. Hans äldste bror har ju ärvt vicomtetiteln fre deras far och är nu familjens överhuvud, med allt som det innebär. Hans andre storebror är konstnär och har till och med fått en målning hängd på National Gallery. Själv reser han runt i världen när tristessen och rastlösheten blir för svår. Vad ingen vet är att han skriver om alla sina resor. Den som avslöjar det är igen mindre än hans syster Eloises bästa vän Penelope. Colin har känt henne hur länge som helst och inte förrän nu tänkt att det är något speciellt med henne. Han kan inte sätta fingret på om det är Penelope eller han själv som förändrats, men nu undrar han varför inget har insett hur fantastisk hon är.

Penelope anses nu vid 28 år vara en gammal ungmö och hennes mor har börjat prata om att de ska åldras tillsammans och att Penelope kan ta hand om henne på ålders höst. Penelope ser inte fram mot det men hon inser att det troligtvis inte finns så mycket annat att se fram emot. Hon har varit kär i Colin Bridgerton i 10 år och eftersom han hittills endast varit broderligt vänlig har hon inga större förhoppningar om att detta ska förändras. Det vill säga tills han kommer hem från sin senaste resa och hon råkar läsa hans dagbok och börjar uppmuntra hans skrivande. Problem uppstår dock när han får veta vad hon skriver, och har hålla med i 11 år nu. 

Böckerna följer i princip samma mönster, så nu får jag ta och läsa något annat innan jag återkommer till de fyra yngsta syskonen. Trots det totalt förutsägbara så tycker jag att det är underhållande böcker.