The Bridgertons - Happily ever after

 

Foto: adlibris.com/se

När jag upptäckte The Bridgertons - Happily ever after av Julia Quinn var jag ju tvungen att lyssna på den. Den fanns bara som ljudbok hos Storytel, så det var bara att lyssna trots att jag inte uppskattade uppläsaren. Det var en äldre man som läste och när de kvinnliga karaktärerna talade så läste han med pipig röst. En av männen gav han värsta basrösten. Jag kunde bara tänka att; "han är 33, inte en gammal gubbe". Trots allt detta lyssnade jag naturligtvis färdigt.

Författaren hade fått en hel del frågor från läsare som hur det gick för familjen Bridgerton. Hon skrev då en extra epilog till varje bok. Dessa extra epiloger är samlade i denna bok, med tilläget av en novell om syskonens mamma Violet. Några av de extra epilogerna svarade på frågor som även jag hade, men i några fall kändes det inte som att de tillförde så mycket. Att få höra om Violet var däremot bara trevligt. 

Berättelsen om Violet börjar när hon är 8 år och träffar Edmund Bridgerton för första gången, och avskyr honom efter att han häller mjöl i hennes hår. När hon nio år senare träffar honom igen är det dock en helt annan känsla som uppstår och trots att han bara är ett par år äldre än henne, och hennes föräldrar tycker att hon borde välja en något äldre man, så är de snart gifta. Sedan följer några nedslag i Violets liv, t.ex. när Edmund dör vid 38 års ålder och hon föder deras åttonde barn tre veckor senare. Det sista nedslaget är när hon fyller 75 år och är omgiven av sina barn och alla barnbarn.

Detta blev, trots dåligt uppläsare, ett bra avslut och sätt att knyta ihop påsen för min läsresa med familjen Bridgerton. Däremot har jag upptäck att författaren har skrivit en annan serie, som handlar om medlemmar i släkten Bridgerton som levde tidigare. Kanske blir det något att läsa eller lyssna på vid ett annat tillfälle.