Shuggie Bain

Foto: adlibris.com/se

Douglas Stuarts Shuggie Bain är en av de nominerade böckerna till årets bok i Sverige, nu 2021. Jag skulle säga att detta är en eländig bok. Allt är eländigt och det känns hopplöst. Känslan av hopplöshet är det som jag har svårast för. Om det händer hemska saker vill jag att det ska finnas något sorts hopp om att det kan bli bättre. I denna bok är livet eländigt och det finns inget hopp om att det ska bli bättre. 

Shuggies mamma är alkoholist. Hans pappa har stuckit. Hans äldre halvsyskon lämnar hemmet så fort de kan. Shuggie är den som blir kvar och får ta hand om sin mamma Agnes. Shuggie passar aldrig in med de andra barnen på gatan i Glasgow. De kallar honom fikus och han försöker följa sin brors råd och övar på att gå som en kille. 

Bokens första och sista kapitel utspelar sig i början av 90-talet, men den största delen av handlingen utspelar sig under första halvan av 80-talet, när Shuggie är liten. Man får även en tillbakablick till hur hans föräldrar hade det i början av sitt förhållande. Hoppen i tiden annonseras inte alltid så tydligt, vilket gör att man själv måste begripa var i tiden man är. Något annat som också skapar viss förvirring är att Shuggies pappa kallas för Shug, och senare framgår det att de båda egentligen heter Hugh. 

Jag började lyssna på boken på engelska. På ett sätt var det fantastiskt att lyssna på den skotska dialekten, men det krävdes för mycket koncentration. Efter drygt tio minuter insåg jag att jag inte fattat vilka personerna som beskrevs var. Då bytte jag till svenska och började om.  Boken är inte dåligt skriven, och det är inte en dålig bok. Trots det gillar jag den inte direkt. Allt är bara så hopplöst så det är deppigt att lyssna på den. Nu vill jag ha något mer lättsamt.

 

Resten av allt är vårt

Foto: adlibris.com/se

Jag är rätt så säker på att jag tidigare nämnt att jag gillar Emma Hamberg. Speciellt gillar jag att lyssna på när hon läser sina egna böcker. Resten av allt är vårt är en självbiografisk bok som handlar om året efter hennes skilsmässa. Personerna har inte fått andra namn utan hon, hennes ex-man och hennes bästa vännina (som hon gjort kokböcker med, jag har en), o.s.v. har alla sina egna namn. Om hon skulle ha ändrat några namn så vet jag i och för sig inte det, men dessa namn är de verkligen så jag gissar att det gäller för övriga också. 

Emma har sina tre döttrar boende hos sig på heltid. Hon ska skriva den fjärde och sista boken om Rosengädda. Dessutom ska hon försöka börja dejta. Allt detta har sina utmaningar. Det är ju inte så att jag kan kan känna igen mig i hennes situation direkt. Jag har ju inte barn eller en ex-man. Trots det så drar hon in mig i sin värld och jag engagerar mig. Jag gläds, förfasas och åker med i bergochdalbanans alla turer. Emma har en fantastisk förmåga att beskriva allvarliga saker på ett humoristisk sätt. Hon gör detta på ett sätt som jag inte kan komma på att jag läst hos någon annan på det viset. Sedan så läser hon så bra också. Jag tror bara att det finns en bok av henne som jag ännu inte läst eller lyssnat på. Jag kommer lyssna på den också. 

 

Amerikansk jord

Foto: adlibris.com/se

Amerikansk jord av Jeanine Cummins är omdebatterad i USA och nominerad till årets bok här i Sverige. Mycket positiva omdömen om den kan läsas på nätet. Allt detta gjorde ju att förväntningarna var rätt så höga. Det är sällan bra när det blir så och det var det inte denna gång heller. Jag tycker att boken är bra, hemsk och gripande. Trots det tycker jag inte att den är fantastisk och det där ohämmade engagemanget infinner sig aldrig. 

Lydia är 32 år och bor i Acapulco med sin man och deras 8-årige son Luca. Hon har en bokhandel och hennes man är journalist. I staden styr knarkkartellen Los Jardineros, och som butiksinnehavare betalar Lydia för beskydd, för det måsta alla göra. Förutom det så verkar hon inte tänka så mycket på det. Det förändras när hon blir vän med en litteraturälskande man som besöker hennes butik och han visar sig vara ledare för kartellen. Hennes man skriver ett reportage om denne man och det är då hon förstår hur det ligger till. Hon tror först att inget behöver förändras men hon kan inte ha mer fel. Efter publicering i tidningen skjuts hela hennes familj ihjäl och det är endast hon själv och Luca som kommer undan. 

Boken handlar om deras resa genom Mexico, mot USA och friheten som de kan få där. De möter migranter från Centralamerika, som rest mycket längre än de själva, och får sällskap med två tonårssystar från Honduras. Det är hemska öden som systrarna flyr från och de får alla möta mer hemskheter under resans gång. Det hemskaste är väl att det är ungefär så här det är i verkligheten. Utan att vara speciellt insatt så tror jag att detta är en trovärdig skildring av migrationen till USA, från och via Mexico. Önskar bara att boken hade gripit mig mer...
 

Prästdöttrarna Morlandeus - del 4, 5 & 6

Jag tror det var 2018 som jag lyssnade på Maria Gustavsdotters tre böcker om prästdöttrarna Morlandeus från Morlanda på Orust. Det var 1600-tal och kvinnor hade nästan inget att säga till om. Denna sommar upptäckte jag att det fanns tre böcker till, så nu har jag lyssnat på Ylvas bok, Agnetas bok och Boken om Jonas. 

Den fjärde boken tar vid ungefär där den tredje slutade. Den äldsta systern Ulrika är omgift i Dalarna och har nya styvbarn och snart nya egna också. Livet i den nya familjen blir inte lika rofyllt som i den förra. Hennes nya mans dotter och hennes styvsons nya fru, Ylva, börjar prata om häxor och snart är bygden indragen i en häxjakt som inte kan sluta gott. Hela fenomenet med häxjakt är helt galet. Det känns som att det mest var kvinnor som kunde saker som blev straffade för att de var annorlunda. Det var ett lätt sätt att sätta dit någon man inte gillade, eftersom det i princip bara byggde på andras vittnesmål. 

Den andra systern Katarina har öppnat tygbod i Uddevalla. På pappret är det hennes äldre bror Magnus som äger boden, för kvinnor får inte förestå egna verksamheter. Varannan helg kommer han dit och ska titta på böckerna, men det är bara för saks skull. Det är Katarina som sköter allt själv. Även lillasyster Ebba bor hos Katarina. Det enda hon vill är att hålla sig undan den nye prästen på Morlanda. Han har bestämt sig för att Ebba är den han ska gifta sig med och att det är Guds vilja. Ebba vill inte alls det. Detta innebär att prästdöttrarnas styvmor Anna Theodora blir själv kvar på prästgården med sin son och den vresige nye prästen. Hon ska få stanna ett sorgeår efter sin mans död. Hon låter släktingen Agneta komma dit för att läsa sig hålla hushåll. Agneta kan inte direkt lära sig något av Anna Theodora, som aldrig varit en speciellt god husmor. Däremot så har hon ett behov av att komma hemifrån så det passar henne ändå att få komma till Morlanda. 

Jag vill inte avslöja för mycket, för ska man läsa böckerna så ska man göra det i ordning, från början. Den mest avskyvärda karaktären är dock den nye prästen Jostein. Alla syskonen kommer i någon mån att leva under hans våld och efter hans vilja. Han är verkligen hemsk, och nästan ännu värre för att tycker själv att han är god, bildad och rättskaffens och endast gör det som är Guds vilja. Att någon så hemsk tror att den gör Guds vilja är vedervärdigt. 

Foto: adlibris.com/se

 
Jag har gillar den här serien böcker. Det är intressant att läsa om 1600-talet och speciellt om hur kvinnor hade det. Det är hemskt hur de var utlämnade till män hela tiden. Inget fick de bestämma själva. De ansågs inte ha tillräckligt utvecklade hjärnor för att kunna gå i skolan och läsa sig saker. Deras enda uppgift i livet var att gifta sig, få barn och ta hand om ett hushåll. Att det krävs intelligens för att göra även det verkade inte män förstå. 

Om man tycker att denna tid är intressant så rekommenderar jag verkligen denna serie böcker. Börja från början. Lid, våndas, gläds och känn med syskonen Morlandeus från Morlanda.

Death on the Nile

Foto: adlibris.com/se

Nästa år kommer nästa filmatisering med Agatha Christies Poirot spelad av Kenneth Branagh. Det är också han som framför denna ljudboksversion av Death on the Nile. Han säger faktiskt i början att han framför den, inte läser den. Så är det också. Han spelar de olika karaktärerna med olika röster och dialekter. Eftersom de olika karaktärerna kommer från olika delar av världen och möts på en kryssning på Nilen så får han utlopp för sina skådespelartalanger. Jag har insett att jag uppskattar denna typ av ljudböcker, när de är mer framförda än upplästa. Däremot så hade jag lite problem med att hålla ordning på alla karaktärer, speciellt i början. Om man har en fysisk bok i sin hand så kan man ju gå tillbaka och kolla om man blir osäker på vem någon är, men i ljudboksformatet blir det väldigt besvärligt och jag lyssnade bara vidare.

Poirot är på semester i Egypten och deltar i en kryssning på Nilen. Med på båten är flera andra resenärer, ett varierat persongalleri, som jag tror är lite typiskt för författaren. Eftersom det är en kryssning är det också så att de som är med är med, inga tillkommer eller försvinner. Förutom de som blir dödade då. För så är det ju natuligtvis. En nygift arvtagerska blir skjuten och hittas död i sin hytt. Hennes man blev samma kväll skjuten i benet av sin före detta fästmö, som följt efter honom och hans nya fru på deras bröllopsresa. Naturligtvis är det den försmådda kvinnan som först misstänks för dödskjutningen, men sanningen visar sig vara mer invecklad än så. 

Poirot och en överste (tror jag, men kommer inte ihåg hans namn) börjar förhöra alla ombord, för att kunna lösa fallet. Naturligtvis lägger Poirot märke till och förstår saker som ingen annan inser. När han säger till översen att han tror att han vet hur det ligger till och ber honom överväga vissa saker så kan jag bara instämma med översten i att jag inte förstår i alla fall. När allt är blottlagt och avslöjat så är det ändå så att jag vid en tidpunkt hade en korrekt misstanke, men jag hade ju hunnit med att misstänka de flesta så jag kan inte berömma mig för något speciellt skarpsinne. Även om jag bara läst/lyssnat på några böcker av Agatha Christie så har jag även sett miniserieversioner av några till och tycker mig kunna säga att denna följer hennes klassiska mönster. Gillar man det så kommer man gilla denna bok.

 

Hur man förälskar sig i en man som bor i en buske

Foto: adlibris.com/se

Hur man förälskar sig i en man som bor i en buske av Emmy Abrahamson är en rätt så kort men underhållande liten bok. Den handlar om svenska Julia, som bor i Wien och jobbar som engelsklärare. Hon följde med en kille till Österrike men det har tagit slut och nu bor hon med sin katt Optimus. Hon gillar ordning och reda och att delta i marknadsundersökningar. Att hon skulle bli kär i en hemlös kille är inte direkt väntat, men precis vad som händer när hon träffar Ben. Ben är en 24- årig kanadensare som bor under en buske i en park, i alla fall på sommaren. Hans charm och positivitet tar Julia med storm, även om hon inte kan förmå sig att kyssa honom efter deras första date. Han luktar för illa, och det säger hon till honom. Nästa gång de träffas har han duschat och det dröjer sedan inte länge innan han i princip har flyttat in i Julias lägenhet. Att allt inte kommer gå smärtfritt är givet, och deras olika livsstilar ställer till en del problem. Ben är dock, sedan deras första möte, övertygad om att de kommer gifta sig och skaffa barn ihop. Julia är däremot inte lika säker på den saken.

Detta är som sagt en underhållande liten bok. Även om den kan framstå som trivial så visar den ändå på människors fördomar och det svåra i att hantera personer som bryter mot normerna och vad som är socialt accepterat.  
 

Kontrahenterna - del 1, 2 & 3

I rask takt har jag lyssnat på Denise Rudbergs serie Kontahenterna. Den första delen heter Det första chiffret, och den följs av En andra allians och Er tredje man. Enligt en intervju med författaren ska det bli tio böcker i serien, så nu är det bara att vänta. Suck!

Serien handlar om tre kvinnor som får jobba med signalspaning under andra världskriget. Signe har lämnat föräldrarnas gård sedan hon vägrat gifta sig med sin svåger, efter sin systers död. Hon får jobb som hushållerska hos professor Svartström i Stockholm och han upptäcker hennes sinne för siffror och mönster. Iris har flytt från Estland med sina två söner och när hon kommer till Stockholm och får ett städjobb via flyktingförläggningen upptäcks även hennes matematiktalanger. Elisabeth jobbar på flygstaben och även hon blir uppmanad och infinna sig för att göra ett test för ett jobb hon inte vet vad det innebär. De tre kvinnorna visar sig ha de bästa resultaten på testerna och väljs ut för att jobba under professor Svartström och professor Bremer, med signalspaning, för att att knäcka tyskarnas chiffer och koder. 

Även om de tre kvinnorna är helt olika och kommer från helt olika bakgrunder så blir de vänner. Signe som kommer från landet och slutade skolan efter femte klass känner att hon inte passar in med de andra, tjusigare kvinnorna. Elisabeth bor som ogift kvar hos föräldrarna i den flotta våningen. Hon erbjuder Signe kläder och skönhetstips, men får truga rejält innan Signe tar emot något alls. Iris har lämnat hela sitt liv bakom sig, och vet inte om hennes judiske make är vid liv eller inte. Hon och pojkarna lyckades fly efter att hennes man förts bort av tyskarna. Detta är dock något som hon inte direkt avslöjar för de andra.

I dessa böcker får man följa dessa tre kvinnor på deras arbetsplats, men också i deras privatliv. Jag drogs direkt in i handlingen och ville bara fortsätta att lyssna. Det känns riktigt jobbigt att nu vara tvungen att vänta, troligtvis ett år, på nästa bok. Det var spännande och medryckande, men framförallt så vad det intressant att följa dessa kvinnor. Att genom dem få en bild av kvinnors liv under andra världskriget. Det är mest livet i Stockholm som skildras, men genom Signes bakgrund så får man också en inblick i livet på landet då hon berättar om sitt förflutna och vad som fick henne att lämna föräldrahemmet. 

Foto: adlibris.com/se

Detta är tre starka kvinnor. Elisabeth är en den mest moderna och Signe den mest traditionella. Det har sin naturliga förklaring i deras olika uppväxtförhållanden. Iris bär på mycket smärta och oro, men smärta är också något som Signe är alltför bekant med. Det visar sig efter ett tag att Signe lider av myom, och eftersom jag själv haft besvär med det så berörde det mig extra mycket. Fantastiskt att det fanns en kvinnoklinik i Stockholm på denna tid och att Signe kunde få hjälp, och möjlighet att överleva. Då sade läkarna att det inte går att operera i livmodern, men idag går det, och jag kan känna tacksamhet över hur läkarkonsten och den medicinska kunskapen har gått framåt.

Nu är det som sagt bara att vänta, men om du inte läst dessa böcker ännu så rekommenderar jag dem varmt. Speciellt om du är intresserad av kvinnohistoria och andra världskriget.