Barkhes döttrar

Foto: cron.se

Barkhes döttrar av Bodil Mårtensson är den första i en trilogi om familjen Barkhe. Det är mitten av 1600-talet och Skåne tillhör Danmark. Frans Barkhe är länsman i Helsingborgs slottslän och han styr med järnhand, även hemma på Barkhehus. När boken börjar ska hans andra fru just föda hans sjätte barn. Eftersom han bara har döttrar sedan tidigare och kungen har påpekat hur viktigt det är med en son som kan ta över så är Barkhe minst sagt angelägen om att det blir en son denna gång. Då detta är upptakten till boken så säger det sig ju nästan själv att det inte går som han önskar.

Vi får även följa Barkhes döttrar. Hanna, som är äldst och första fruns enda barn, är fjorton år och anses vara giftasvuxen nu. Hon måste använda all sin list och klokhet när hon måste kämpa mot Barkhes frilla Elna. Elna är en hemsk kvinna, och fastän hon bara är sjutton år och en köpmans dotter har hon bestämt sig för att med alla medel få makt över Barkhe och hans hus. Jag förstår att det är enda sättet för henne att komma någonstans i det samhället som var då. Kvinnor hade ju ingen egen makt, men det går inte att tycka om henne eller känna sympati för henne, för hon är helt vidrig.

Krig mot Sverige hotar också och en hel del politiskt spel får man också läsa om. Även om inte jag är någon historieexpert så känns det trovärdigt och historiskt korrekt. Jag kommer med spänning fortsätta att lyssna på de följande två böckerna också.

Simma med de drunknade

Foto:adlibris.com/se

Lars Mytting har tidigare skrivit en bok om ved. Det låter otroligt tråkigt tycker jag, så jag var inte superentusiastisk över att läsa Simma med de drunknade. Till att börja med kvarstod den känslan. Det var en långsam start och jag drogs inte in direkt. Sedan hände något... Ju mer jag läste desto mer drogs jag in och desto mer ville jag läsa. Till slut ville jag inte lägga boken ifrån mig. Jag ville bara få veta hur allt hängde ihop. För som i en deckare uppdagades och löstes mysteriet, allt eftersom.

Edvard växer upp på en potatisgård i Norge, med sin farfar. När han är i 10-årsålder får han reda på att hans föräldrar dog i Frankrike och att han själv, då som treåring, var försvunnen i fyra dagar. Hans farfar vill inte prata om detta så det är först efter farfaderns död som Edvard får anledning och möjlighet att börja forska i sitt och sin familjs förflutna. Det som drar igång allt är att en fantastisk vacker kista, gjord av Edvards farfars bror, har stått och väntat på att farfadern skulle dö. Edvard hittar också kuvert med familjemedlemmarnas namn. Intressant fakta avslöjas i dessa kuvert och får Edvard att ge sig ut i världen för att finna svar. Han får resa runt i Europa och rota i hemligheter från andra världskrigen men vissa spår leder tillbaka ända till slutet av 1800-talet.

Att berätta mer vore att säga för mycket. Man måste få läsa och uppleva själv. Jag rekommenderar verkligen denna bok. En av de bästa jag läst på senare tid!

Glada hälsningar från Missångerträsk

Foto: cdon.se

Jag kände att jag behövde något lättsamt som gick snabbt att läsa och då valde jag verkligen rätt när jag tog Glada hälsningar från Missångerträsk av Martina Haag ur bokhyllan. På två dagar har jag läst denna bok. Den var lättsam, lättläst och rolig. Eftersom mina elever läser böcker och skriver bokrecensioner just nu så har även jag läst en del på lektionerna. Idag började jag skratta högt när jag läste så jag fick lov att berätta för elverna vad som var så roligt.

Nadja är bokens huvudperson. Hon är 44 år och eftersom hon inte kan bli gravid och inte ens har en man så står hon i kö för att få adoptera som ensamstående. Precis när hon tror att hon ska få sin dotter från Kina så ändras adoptionsreglerna och ensamstående får mycket svårare att adoptera. Hennes enda chans är att kunna visa att hon är gift, inom en månad. Hon gör en deal med sin syster. Systern ska fixa en man åt henne om hon åker upp till Missångerträsk i Norrland och passa systerns rullstolsburna svärfar medan systern och hennes man åker till Paris för att blåsa liv i sitt äktenskap.

Naturligtvis är det upplagt för missförstånd och komplikationer. Systerns svärfar lägger sig i planerna och försöker para ihop Nadja med sin gudson, (som alltså inte vet något om adoptionsproblemen). Naturligtvis är det äkta kärlek som till slut segrar. Fast det först efter diverse förvecklingar och problem, som ofta är skrattretande roliga att läsa om.

Americanah

Foto: adlibris.com/se

Jag läste någonstans att Chimamanda Ngozi Adichie sagt att hennes bok Americanah handlar om kärlek och hår. Jag tycker att det känns som en lite förenklad beskrivning. Jag skulle säga att den handlar om ras, identitet och att hitta sin plats i livet och på jorden.

Ifemelu är bokens huvudperson. Hon är född och uppvuxen i Nigeria men åker till USA efter college. Där upptäcker hon att hon är svart. Färgen på hennes hud har aldrig tidigare varit något som hon tänkt på. Till att börja med är livet i det nya landet inte så lätt och hon förlorar kontakten med pojkvännen Obinze. Det är genom en ny pojkvän som hon får uppehållstillstånd och jobb, (en vit och rik pojkvän). Det förhållandet håller inte men Ifemelu har fått in foten i den amerikanska kulturen. Hon startar en blogg om ras och detta kan hon faktiskt leva på. Hon får även en stipendium till Princeton och det går 12 år innan hon bestämmer sig för att återvända hem. Det visar sig att det inte är så enkelt att återvända. På 12 år har hon hunnit skaffa sig en hel del amerikanska vanor.

Boken var lång och bitvis kändes det som att samma budskap hade kunnat förmedlas på lite färre antal sidor. Det var intressant att läsa om en kultur som är helt olik min egen men jag insåg också att jag inte riktigt hade referensramarna till att föreställa mig allt i boken. Jag vet i princip inget om att leva i Nigeria så när det beskrevs hur Obinze skulle ta på sig en kaftan när han skulle på en fest så insåg jag att jag föreställt mig honom i kostym. Kanske hade han kostym på jobbet, men att kaftan var ett plagg som var ett alternativ fanns inte riktigt i min föreställningsvärld. Fast å andra sidan så är det ju givande att få vidga sina vyer genom litteratur. Så om man vill läsa om något som ligger utanför de referensramar som de flesta av oss svenskar har så är denna bok ett bra alternativ. Samtidigt så tror jag att upplevelsen av att komma till en ny kultur kan appliceras på helt andra kulturer också. Det behöver ju inte vara Afrika och Nordamerika. Det kan lika gärna vara Asien och Europa. Känslorna som uppstår i mötet och krocken med en ny kultur liknar nog varandra oavsett vilka kulturer det handlar om.

Den oväntade resan

Foto: adlibris.com/se

När jag pluggade i Karlstad så gick jag på en konsert med bröderna Ådahl. De hade gett ut en ny skiva, Roots, som jag också köpte. Det jag visste om dem då var att de vunnit Melodifestivalen och att Frank var rösten till lejonkungen. Frank sade nästan ingenting, utan det var Simon som skötte allt mellansnack. Nu var det länge sedan jag lyssnade på cd-skivan jag köpte då, men nu när jag läst Simons självbiografi Den oväntade resan, så har jag plockat fram den igen.

Det är fascinerande att läsa om Simons liv. Han växte upp i en kristen familj, men någonstans längs vägen så tröttnade han på kyrka och religiositet. Han tyckte att det bara var tomt prat och yta. Det var inte på riktigt. Han försökte verkligen lämna Gud, men Gud ville inte lämna honom. Att läsa om allt han upplevt har fler gånger rört mig till tårar. Han har fått vara med om så mäktiga saker. Han skriver att han vill berätta om att Guds nådegåvor är till för alla kristna, att de är på riktigt och att vi kan få vara med om samma saker som apostlarna. Jag har inte sett mycket sådan i mitt liv, och det skulle verkligen vara fantastisk att få uppleva mer. Simon säger att det inte handlar om religion utan om en relation. Att Gud vill ha en relation med oss.

Vill man läsa en bok om mirakler, som händer helt vanliga människor, så ska man läsa den här boken.

Kallt som i graven

Foto: http://fabbethomas.blogg.se

Just nu läser alla mina eller i svenska böcker. De fick några olika alternativ att välja på. Några av böckerna hade jag själv inte läst så jag läste en av dem; Kallt som i graven av Robert Swindells.

Boken handlar om 17-årige Link som rymmer hemifrån p.g.a. en hemsk styvpappa. Link kommer till London, men det är inte lätt att få jobb och bostad där, så han blir uteliggare. Den hårda vägen får han lära sig om livet på gatan. Varannat kapitel är skrivet ur Links perspektiv.

Varannat kapitel är skrivet ur ett helt annat perspektiv. Då är det en medelålders man som är berättarjaget. Han har lämnat militären, men tycker inte att det är någon ordning i samhället. Speciellt uteliggare stör han sig på. Så han bestämmer sig för att rensa upp lite på gatorna.

Växlandet mellan Link och mördaren gör boken spännande och man vill veta hur det ska gå. Kommer Link att råka illa ut eller kommer mördaren att åka fast? Det är en lättläst bok som säker många skulle gilla.

After you

Foto: adlibris.com/se

Nu har jag läst After you av Jojo Moyes. Jag önskade mig den i julklapp eftersom den är en fortsättning på Me before you, som jag tyckte var en jättebra bok. Den här boken är inte lika bra som sin föregångare, men det är ju alltid roligt att de hur det går för karaktärer som man tycker om.

Förra boken slutade ju med Wills död och arvet han efterlämnade till Louisa, för att hon skulle kunna göra något av sitt liv. I början reste hon runt i Europa men nu har hon med hjälp av Wills advokat köpt en lägenhet i London och försöker där skapa sig ett liv. Problemet är att det inte går så bra. Hon saknar Will och lägenheten känns inte som hemma. Hon har ett jobb i en bar på en flygplats, men för övrig händer inte mycket i hennes liv. Allt detta förändras när hon ramlar ner från taket på sitt hus. Då träffar hon sjukvårdaren Sam, blir tvingad av sin pappa att gå med i en stödgrupp för sörjande och en oväntad gäst dyker upp och vänder upp och ner på allt.

Det är svårt att föreställa sig hur man skulle bete sig om man var i Louisas situation. Ingen som stått mig så när har dött... Jag kan ändå tänka mig att det är livsomvälvande. Will och Louisa förändrade varandra. Han fick henne att se mer av världen och mer av sitt eget värde. Att förlora honom var naturligtvis ett hårt slag för henne. Det är trevlig att följa henne på hennes väg mot att gå vidare i livet, och inse att hon kan älska igen och ha roligt, utan att det förminskar det som hon hade med Will.

Om man läst första boken tycker jag att man ska läsa denna också, men framför allt... Läs den första boken om du inte gjort det! Den kommer på film i sommar :-)