lördag 28 maj 2016

Simma med de drunknade

Foto:adlibris.com/se
Lars Mytting har tidigare skrivit en bok om ved. Det låter otroligt tråkigt tycker jag, så jag var inte superentusiastisk över att läsa Simma med de drunknade. Till att börja med kvarstod den känslan. Det var en långsam start och jag drogs inte in direkt. Sedan hände något... Ju mer jag läste desto mer drogs jag in och desto mer ville jag läsa. Till slut ville jag inte lägga boken ifrån mig. Jag ville bara få veta hur allt hängde ihop. För som i en deckare uppdagades och löstes mysteriet, allt eftersom.

Edvard växer upp på en potatisgård i Norge, med sin farfar. När han är i 10-årsålder får han reda på att hans föräldrar dog i Frankrike och att han själv, då som treåring, var försvunnen i fyra dagar. Hans farfar vill inte prata om detta så det är först efter farfaderns död som Edvard får anledning och möjlighet att börja forska i sitt och sin familjs förflutna. Det som drar igång allt är att en fantastisk vacker kista, gjord av Edvards farfars bror, har stått och väntat på att farfadern skulle dö. Edvard hittar också kuvert med familjemedlemmarnas namn. Intressant fakta avslöjas i dessa kuvert och får Edvard att ge sig ut i världen för att finna svar. Han får resa runt i Europa och rota i hemligheter från andra världskrigen men vissa spår leder tillbaka ända till slutet av 1800-talet.

Att berätta mer vore att säga för mycket. Man måste få läsa och uppleva själv. Jag rekommenderar verkligen denna bok. En av de bästa jag läst på senare tid!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar