Överenskommelser

Foto: cdon.se

För en tid sedan läste jag om en ny bok av en svensk författarinna; Simona Ahrnstedt. Jag tyckte den boken verkade bra och kolla då upp författarinnan och eventuella andra böcker. Det visade sig att Simona Ahrnstedt hade skrivit två böcker och jag önskade mig båda i julklapp. Jag började naturligtvis läsa den som hon skrev först; Överenskommelser. 

Denna bok var precis vad jag ville ha detta jullov, det kände jag direkt när jag började läsa. Romantik i en svunnen tid. Det som jag tycker gör denna bok speciell är att den är svensk. Jag har tidigare läst liknade böcker men aldrig av en svensk författarinna med en handling som mest utspelar sig i Stockholm. 

Huvudpersonen heter Beatrice Löwenström och när handlingen tar sin början är det år 1880. Beatrices föräldrar är döda och hon bor hos sin farbror och hans familj. Den enda som egentligen tycker om henne är kusinen Sofia. En kväll på Operan möter Beatrice för första gången den stilige och rike norrmannen Seth Hammerstaal. Man förstår direkt att de kommer att bli kära i varandra men att vägen till lycka kommer bli svår. 

Om Förnuft och känsla fick mig att tycka att 1800-talslivet verkade enklare än våra 2000-talsliv så visade denna bok verkligen baksidan av det. Här blev det fruktansvärt tydligt hur det kunde vara för en kvinna på denna tid. Hur hon inte hade någon möjlighet att göra egna val (om hon inte var en ofantligt rik änka, kanske) och hur hon var utlämnad till männens vilja. De flesta tyckte på denna tid inte att en kvinna skulle ha egna åsikter och hon skulle inte anstränga vare sig sin veka kropp eller hjärna för det var skadligt för hennes hälsa. Hon skulle bara vara en prydnad för mannen. Mannen i fråga kunde då se på henne som på sin hund eller häst. Hon var hans ägodel och han visste vad som var bäst för henne. Upprörande så det förslår! Naturligtvis faller inte Beatrice tyst in i denna roll. Hon är alldeles för frispråkig och aktiv. Lika naturligt i denna typ av bok är det att Seth är den ende som förstår, uppskattar och försvarar henne. Eftersom Beatrice är en kvinna så är hon tvungen att lyda sin farbror, som bara ser henne som ett besvär, och hans beslut får ödesdigra konsekvenser.

Jag hade svårt att lägga ifrån mig denna bok. Saker och ting blev under lång tid bara värre och värre. Läget för Beatrice var till slut riktigt hemskt. När jag igår kväll trodde att eländet till slut nått sin kulmen kunde jag gå och lägga mig, för att idag läsa om hur saker och ting till slut redde upp sig. Gilla man romantik i historisk tid, färgstarka hjältinnor och förödande stiliga hjältar och är svag för lyckliga slut så ska man absolut läsa den här boken :-) 

Veronika bestämmer sig för att dö

Foto: adlibris.com/se

Nu på jullovet har jag läst Veronika bestämmer sig för att dö av Paulo Coelho. Jag har inte läst något av denna författare tidigare men förstått att han är populär. Jag tror att detta var fel bok att läsa på jullovet, när man är trött efter en hel hösttermin. Något lättsammare hade nog passat mig bättre. Detta var lättläst men lite för tungt och deprimerande på något sätt. Mot slutet lättade det lite och helhetsintrycket blev inte lika mörkt som jag först trott.

Boken handlar om Veronika. Hon är ung och vacker, med vänner och ett jobb. Trots att hon verkar ha ett rätt så normalt liv så bestämmer hon sig för att ta sitt liv för hon tycker att livet är meningslöst. Hon äter en massa piller och vaknar sedan upp på mentalsjukhus. Där får hon reda på att hennes hjärta tagit skada och att hon bara har en vecka kvar att leva. På mentalsjukhuset träffar Veronika andra människor som hamnat där av olika anledningar och stannat av olika anledningar. Det är långt ifrån alla som faktiskt är sjuka. Som läsare får man lära känna några av de andra patienterna lite mer.

Jag tänkte under läsningen att boken försökte vara filosofisk, men att jag inte var mottaglig för det just nu. Jag tänkte också att jag själv inte har mer att leva för än Veronika hade... och det kan ju låta som en deprimerande tanke, men jag förstod aldrig riktigt vad det var som var så meningslöst. Varför gav hon upp? Bokens svar kan kanske vara att hon inte uppskattade det hon hade och att hon ansträngde sig mer för att vara och göra det som förväntades istället för att det hon verkligen ville. Det sistnämnda tror jag i och för sig att många av oss lider lite av, mer eller mindre. Det behöver väl inte vara skäl nog för självmord?! Nu låter det ju som att denna bok mest var deprimerande, men slutet var ändå hoppfullt med en twist, så jag kände mig ändå nöjd när boken var slut.

Sense and sensibility

Efter att ha läst Fifty shades - trilogin valde jag att läsa Sense and sensibility av Jane Austen. Jag har länge tänkt att jag skulle läsa på ipaden och denna bok hade jag laddat ner gratis genom projekt Gutenberg. Jag har läst flera böcker av Jane Austen förut och visste vad jag hade att vänta mig.

Jane Austens böcker har ett långsamt berättartempo och det händer inte så jättemycket. Även om folk blir kära i varandra och gifter sig så finns inte ens en kyss beskriven. Om man vet om allt detta och inte förväntar sig action så är det behaglig och avkopplande läsning från en tid när det inte fanns lika många valmöjligheter i livet, som det gör idag.

Denna bok handlar om systrarna Elinor och Marianne. Elinor är förnuftig och beter sig alltid korrekt och gör det som förväntas av henne. Marianne är känslosam och tycker att alla borde låta sin känslor styra för det vore falsk att göra något annat. När systrarnas pappa dör så är det hans son från ett tidigare äktenskap som ärver allt. Då måste systrarna och deras mamma lämna sitt hem och leva enklare än de är vana vid. De blir erbjuden ett litet hus av en släkting till mamman och flyttar dit. Tänk att kvinnor inte kunde ärva! De var utlämnade till andras goda vilja att hjälpa dem. Detta är definitivt en av nackdelarna med att leva på denna tid.

Som läsare får man följa Elinors och Mariannes väg fram till äktenskap. Marianne förälskar sig först i en man som måste gifta sig rikt och hon blir gruvligt besviken. Elinore är kär i en vän till familjen som senare visar sig vara förlovad i hemlighet, men som tur är så lämnar hans fästmö honom så att han blir fri att gifta sig med Elinor.

När livet känns komplicerat kan jag lockas av den "enkelhet" jag ser i livet de levde på den här tiden. Var man av fin familj (det gällde säkert fattiga också) så fanns inte många vägar att gå i livet. Man visste vad som förväntades av en och man gjorde det för att inte bli utstött ur samhället. Naturligtvis är det mycket begränsande, men också tilltalande på ett sätt. Att hela tiden veta vart man är på väg vore skönt. Problemet med det är väl om något händer som stänger den vägen... då står man helt utan möjligheter. Om jag fick prova att leva i denna tid skulle jag troligtvis uppskatta min egen fria tillvaro, men det är ändå trevlig att ibland drömma sig bort till en "enklare" tid.

En annan sak som jag funderade på när jag läste denna bok var det här med ålder. Det är fascinerande hur synen på ålder har ändrats. Elinor är 19 och Marianne 17 och de har en diskussion om huruvida en man som är 35 är för gammal för att gifta sig. Elinor tycker att om han gifter sig med en kvinna på 27 år så är han ju inte för gammal. Marianne förfasas då över hur gammal en ogift 27-årig kvinna är. Lite annorlunda mot idag...

Nu ska jag se om filmversionen av denna bok, (där Emma Thompson och Kate Winslet inte riktigt ser ut som 19 och 17, men, men...) :-)

Fifty Shades - trilogin

Foto: adlibris.com/se

Jag var först tveksam till att skriva om dessa böcker av E L James... men jag är tvungen att skriva av mig lite. Jag har alltså läst Fifty Shades of Grey, Fifty Shades Darker och Fifty Shades Freed, hela trilogin om Anastasia Steele och Christian Grey. Jag blev nyfiken på dessa böcker redan i våras när jag först hörde talas om dem. När författaren sedan var gäst hos Skavlan så bestämde jag mig för att undersöka dessa "bestsellers".

Det var länge sedan jag hade ett sådant desperat behov av att läsa färdigt en bok som när jag läste den första i denna trilogi. Jag kan inte heller komma ihåg när jag läste något som röde upp så många olika känslor och tankar. Jag kastades mellan fascination och äckel, och allt däremellan. Jag var tvunget att fortsätta läsa även fast jag då inte var säker på vad jag egentligen tyckte om boken. Bok två och tre kunde jag läsa i lugnare tempo och jag upprördes inte lika mycket längre. Jag tror inte att det berodde på att jag vande mig utan på att de saker som upprörde mig förändrades.

När Anastasia möter Christian Grey är hon en 21-årig oskuldsfull tjej som snart ska ta examen från universitetet. Christian är ofantligt rik och ofantligt snygg. Detta påpekas om och om igen genom alla böcker, grekisk gud är väl bara förnamnet. Dessa två dras omedelbart till varandra utan att veta vad de egentligen ger sig in i. Christian har aldrig haft en riktigt flickvän. Han har bara haft förhållande där en varit den dominerande och den andra undergiven. Han vill ha ett sådant förhållande med Ana. Hela första boken handlar om huruvida hon ska gå med på detta, om hon kan gå med på det.

Dessa böcker är kända för att innehålla mycket sex, och det gör de. I första boken beskrivs varje gång de har sex detaljerat, men efter ett tag lägger sig nyhetens behag och det blir lite tjatigt. Senare i de andra böckerna så kan de ha sex utan att det beskrivs. Första gången det hände blev jag förvånad och tänkte "oj, de hade sex utan att jag fick läsa alla detaljer". Det är bra att det dras ner på sexbeskrivningarna för det är inte det jag vill läsa efter ett tag. Då vill jag veta hur det kommer sig att Christian blev så här, och om han kan bli fri från alla sina demoner från det förflutna. För naturligtvis så finns det tragiska och hemska upplevelser som gjort honom så "störd". Fifty shades of fucked up, som han själv beskriver det.

Dessa böcker (eller den första i alla fall) har anklagats för att vara kvinnoförnedrande. Författaren sade hos Skavlan att det inte är så. Det är faktiskt Ana som är den starka av de två. Efter att ha läst alla böcker håller jag med henne. De som sagt att böckerna är förnedrande för kvinnor och att kvinnan är den svaga har nog bara läst första boken och på så sätt inte fått hela historien. För även om Christian är ett control freak som vill dominera och bestämma så är han liten och svag inombords, men man får inte reda på vidden av detta i första boken. Det var nyfikenheten på detta som fick mig att fortsätta läsa. Jag ville se hur han skulle kunna bli "hel" tillsammans med Ana, för på något vis så förstod jag ändå att det skulle bli ett lyckligt slut på något sätt.

Det finns mycket som man skulle kunna diskutera efter att ha läst dessa böcker, men jag nöjer mig så här. Resten av funderingarna tar jag med tjejerna i bokcirkeln :-)

Skynda att älska

Foto: adlibris.com/se

På några dagar har jag nu läst Skynda att älska av Alex Schulman. Jag hade fått höra att den skulle vara väldigt gripande och att folk hade gråtit när de läst den. Jag måste då på en gång erkänna att jag varken blev speciellt rörd eller grät.

Boken handlar om hur Alex bearbetar sorgen efter att hans pappa dött. Han stängde av alla känslor i fem år och var sedan tvungen att ta tag i dem. Jag antar att skrivandet av boken säkert var en del av hans bearbetning av känslorna för pappan som dött.

Eftersom ingen som står mig så nära har dött så kan jag inte fullt ut förstå hur en sådan här sak påverkar en människa. Den närmaste personen som dött för mig var morfar, och det hände när jag var nio år så det är ju ett tag sedan. Att förlora en förälder måste ju vara hemskt men jag tror inte att man veta hur det känns innan man upplevt det själv. Eftersom min pappa var ung när jag föddes så får jag förhoppningsvis vänta länge på hans död. Det var skillnad för Alex. vars pappa var 57 år (tror jag) när han föddes.

Att ha en så gammal förälder är följaktligen något som jag inte heller upplevt. Det måste vara speciellt att ha en så gammal pappa... Min farfar är inte ens så gammal som Alex pappa var när han dog. Nu känner jag att jag kanske verkar lite oförstående och kall, men det är inte det att jag är oempatisk.. Jag har bara lite svårt att identifiera mig med Alex och hans uppväxt. Jag har inte föräldrar som rökte, svor och bjöd hem kändisar från tv (Alex pappa jobbade på SVT). Alex liv känns lång från mitt på de flesta sätt och hans bok lyckas inte beröra mig på något djupare plan. Samtidigt kan jag förstå att andra kan bli berörda av den.

The girl with glass feet

Foto: adlibris.com/se

Ali Shaw (som jag först trodde var en tjej, men som visade sig vara en 30-årig kille) debuterade med boken The girl with glass feet. Denna bok är nog rent visuellt den vackraste bok jag har. Det syns inte på bilden men kanterna på alla sidor är silverfärgade och det är så fint :)

Jag trodde att den här boken skulle vara lite som en saga i nutid, romantiskt, sorgligt och mystiskt. Den utspelas i nutid, på en liten ö utanför England kust där det känns som att tidens stått stilla i 50-100 år. Sagokänslan infann sig aldrig trots att den kvinnliga huvudpersonen, Ida, håller på att förvandlas till glas och det finns en man på ön som föder upp minikor med vingar.

Midas bor på ön och man märker direkt att han är en enstöring som har ett komplicerat och ansträngt förhållande till sin mamma och döde pappa. Han har nästan inga vänner så när Ida dyker upp är det inte så lätt för henne att ta sig in i Midas liv.

Ida och Midas är de personer som jag vill läsa om i denna bok. Jag vill få veta mer om hur deras spirande romans sakta utvecklas, och hur de kämpar för att hitta ett botemedel som gör att glaset slutar sprida sig. Problemet är att boken har flera bikaraktärer, som jag inte lyckas bli lika intresserad av. Ett annat problem med boken är att språket är lite svårforcerat. Jag fick anstränga mig och om jag var trött så orkade jag inte ens försöka läsa i denna bok. Detta gjorde ju att det tog ett tag att sig igenom den. Jag tyckte att den blev bättre mot slutet men det var just för att det blev mer fokus på Ida och Midas då. De andra karaktärerna försvann naturligtvis inte men de fick inte lika mycket utrymme.

Flera gånger funderade jag över om det finns en symbolik i boken och vad glaset i så fall kan vara en symbol för, men min litteraturanalytiska förmåga är lite ringrostig så här sex och ett halvt år efter avslutade universitetsstudier, så jag kom inte på någon bra teori.

Jag ångrar inte att jag läste den men om man vill ha något lättläst så ska man inte läsa denna bok. Vill man däremot ha en utmaning, både språkligt och innehållsmässigt, så rekommenderar jag den.

Underbar och älskad av alla

Foto: adlibris.com/se

Jag vet att jag nog är lite sen att upptäcka Matina Haag, men nu har jag läst hennes Underbar och älskad av alla (och på jobbet går det också jättebra). Jag tror att vill läsa något mer som hon skrivit. Kanske fortsättningen på denna bok.

Bokens huvudperson är Isabella Eklöf. Hon är skådespelerska, men har svårt att få jobb. Hon skickar ut sitt cv till alla teatrar i Sverige och får då jobba med en liten teatergrupp som spelar teater på skolor, men det projektet blir bara två veckor. Sedan hör Dramaten av sig. Problemet är bara att Isabella har ljugit i sitt cv. Det blir riktigt smärtsamt när hon vidhåller att hon är akrobat för att få rollen på Dramaten. Som läsare känner jag hela tiden på mig att detta inte kan gå väl. Förr eller senare så kommer katastrofen att vara ett faktum. Trots det så är det underhållande att följa Isabellas väg mot kraschlandning. Kärlekslivet är nästan lika katastrofalt som hennes karriär och inte heller där lyckas hon få till något vettigt.

Eftersom jag är en person som i princip är oförmögen att ljuga trovärdigt är det svårt att förstå hur Isabella klarar av att ljuga om sina kunskaper och sedan leva med sig själv. Om jag mot förmodan skulle kunna framföra själva lögnen, och bli trodd, så skulle jag må så dåligt över den att jag skulle vara tvungen att ta mig ur det hela på något sätt.

Även om denna bok är förutsägbar på alla sätt så tycker jag ändå att den var värd den tid jag lade ner på den (vilket i och för sig inte var så mycket för den är väldigt lättläst och inte så lång). Vill man ha lite lättviktigt underhållning så är detta absolut en bok som passar :)