Pojken som läste Jules Verne

Foto: adlibris.com/se

Den senaste veckan har jag varit i Spanien, och där läste jag färdigt Pojken som läste Jules Verne av Almudena Grandes. Hon är en av Spaniens mest framgångsrika samtida författare, men jag har inte läst något av henne tidigare. Jag fick rådet att lyssna på P3-dokumentärs program om Franco-regimen innan jag började läsa. Eftersom jag inte hade så bra koll på Franco så lydde jag rådet och fick reda på det fanns en del likheter mellan Francos Spanien och Nazityskland. Den stora skillnaden är dock att det har pratats väldigt lite om det som hände i Spanien, eftersom Franco aldrig förlorade makten, utan regerade till sin död i mitten av 70-talet.

Bokens berättare är pojken Nino. När boken börjar är han nio år och han bor med sin familj i byn Fuensanta de Martos. Byn ligger  nedanför bergen i Andalusien och här pågår gerillakriget fortfarande, trots att det är 1947 och kriget egentligen är slut. Ninos pappa är civilgardist och familjen bor på militärförläggningen. Under de följande åren träffar Nino personer och bevittnar händelser som får honom att omvärdera mycket av det han tidigare tagit för givet.

Å ena sidan så kan man säga att det inte händer så mycket i boken, men å andra sidan så får man en rätt så tydlig bild av hur det var i Spanien på denna tid, hur kampen mellan francoanhängare och kommunister skördade offer på alla sidor. Rätt så långt in i boken tycker jag att det är svårt att hålla reda på alla personer och platser som nämns. De har långa namn och eftersom jag inte kan spanska så vet jag inte alltid hur de ska uttalas. Efter kanske halva boken blir det lite lättare, mest för att det då har utkristalliserats vilka personer som är de viktiga, de som återkommer och som man måste ha koll på. Vill man förstå mer om hur det var i Spanien på den här tiden så är detta en bra bok att läsa.