 |
| Foto: adlibris.com/se |
Det var länge sedan jag läste en bok där någon berättar om hemskheterna i sitt liv. Drygt halva boken handlar om Désirées hemska uppväxt. Redan i 3-årsåldern börjar våldtäkterna från hennes pappa, och de fortsätter under hela hennes uppväxt. Mamman hatar henne och missar inget tillfälle att tala om hur värdelös, ful, dålig och dum hon är. De två äldre systrarna gör inget för att hjälpa henne. Det är riktigt plågsamt att läsa om detta skadade och kuvade barn. I tonåren börjar festandet, för att döva all smärta. Pojkvännen och hans familj blir som den familj hon aldrig haft och hon börjar på gymnasiet satsa på skolan och blir också framgångsrik. Som ung vuxen blir det jobb som får tränga ute alla jobbiga känslor. Efter en jobbig skilsmässa träffar Désirée den stora kärleken. Då vågar hon för första gånge berätta om sin uppväxt, men det allra hemskaste törs hon då inte prata om. Familjen har aldrig släppt sitt grepp om henne. Hon är en medberoende som skyddar sina alkoholiserade om misshandlande föräldrar.
Till slut bryter hon dock helt med sin familj. Efter att ha gått totalt in i väggen söker hon helande i först yoga och meditation, men sedan i New Age. Hon dras in den världen allt mer, och blir till slut en fullfjädrad häxa. Det är nästan svårt att föreställa sig de saker som hon beskriver. Efter en tid så ger inte New Age den vila och ro som hon behöver. Hon orkar inget mer. Då besöker Jesus henne, (men det förstå hon inte då). Efter det börjar hon gå till kyrkan och sakta men säkert lämnar hon New Age och ersätter det med Jesus och kyrkan. Det är ändå en lång vandring för henne att göra sig fri från allt som fortfarande binder henne. De onda andarna vill inte släppa henne, utan kamp, och hon bär fortfaren på ett stort hat mot sin familj för allt som de gjort mot henne. Alla som tror, vet att det finns befrielse hos Jesus och det får Désirée uppleva på många sätt.
Idag reser Désirée runt och berättar sin historia, och har skrivit denna bok. Det skulle vara intressant att lyssna på henne någon gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar