Ensamma hjärtan och hemlösa hundar

Foto: adlibris.com/se

När man har brutit fotleden och måste ligga stilla hela dagarna så kan man läsa böcker fort. Speciellt om de inte är så krävande. Att läsa något enkelt, lättsamt och förutsägbart är precis vad jag vill göra ibland. I den kategorin faller Lucy Dillons Ensamma hjärtan och hemlösa hundar in. Ingenting som hände överraskade mig och allt blev bra till slut. Alltså precis som jag ville ha det.

Rachel är nästan 40 år och har haft en affär med en gift man i 10 år. Hon jobbar i London säger sig vara nöjd med sitt liv. Sedan förändras allt. Förhållandet tar slut, och eftersom hon jobbar på hans firma så säger hon upp sig. I samma veva så dör hennes moster och lämnar sitt hus på landet med tillhörande hundpensionat till henne.

Rachel ger sig alltså av till mosterns gård, där hon börjar ta tag i verksamheten och sitt arv. Hon säger att hon inte är en hundmänniska men allt eftersom hon engagerar sig i alla de hemlösa hundar som mostern tagit hand om, för att ge dem nya hem, så förändras allt. Hon får ett helt nytt liv, med nya vänner. T.ex. Nathalie som försöker få barn och skaffar sig en bassetvalp som substitut (fast varken hon eller hennes man vill erkänna det för sig själva först) och Zoe som efter sin skilsmässa kämpar för att ta hand om sina två små pojkar, och den labradorvalp som hennes sönernas pappa gav dem i present utan att fråga henne först. En veterinär i lämplig ålder dyker också upp...

När jag läser sådana här böcker om att starta om och få ett helt nytt, och bättre, liv så får jag ofta lite lust att göra just det. Tänk om allt kunde förändras, och man hittade allt man letat efter. Fast det kommer aldrig hända, av flera anledningar. Dels så är jag rätt så feg och så har jag så vitt jag vet ingen släkting utan arvingar som skulle testamentera något till mig som skulle kunna ändra mina förutsättningar. Fast man kan ju tänka att man aldrig vet vad som kommer hända. Grejen med förändringar är väl att man oftast inte ser dem komma. Jag fick också lite lust att skaffa en hund. Det beskrevs så trevligt i boken. Det skulle kanske vara möjligt, men inte ens det är okomplicerat, när man bor själv i en lägenhet och jobbar på dagarna. Det blir nog inget med det heller. Trevlig läsning var det i alla fall.

(Man får låta lite deppig va? När man varit bunden till en soffa i en vecka och inte riktigt vet hur länge till det kommer vara så.)