 |
| Foto: adlibris.com/se |
Boken handlar om en man som tänker tillbaka på våren då han var sju år. Han är tillbaka där han bodde som barn, för en begravning. Han lämnar den och kör till den väg där han bodde. Längst ner finns en gård där han knackar på. Han kommer ihåg att det bodde en flicka där som hette Lettie, och att det fanns en damm på baksidan, som Lettie sade var en ocean. Han ber damen i huset om att få sitta vid dammen. Där sitter han sedan och minns våren när han var sju år.
Pojken är en vanlig pojke, med mamma, pappa och lillasyster. Han är mörkrädd och älskar böcker. När han träffar Lettie förstår man snabbt att hon och hennes familj inte är vanliga alls. De vet saker som inte andra vet och när konstiga och hemska saker börjar hända så är det Lettie, hennes mamma och mormor som kan hjälpa till och ställa saker till rätta igen.
Jag har inga problem med att acceptera fantasy-stuket, men jag hade uppskattat lite mer förklaringar. Även fast han frågar så svarar inte Lettie på hur länge hon varit elva år. Kanske alltid? Samtidigt är det något tilltalande med det mystiska, att inte veta allt, och kanske inte behöva veta heller... Att vara människa innebär att inte veta allt.
Speciell men bra bok.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar