 |
| Foto: cdon.se |
Maria är halt efter att hennes höft blev skadad då hennes far kastade in henne i väggen (eller spisen eller någon annan möbel, kommer inte riktigt ihåg). Hon lever i ständig skräck för fadern (och de andra ungdomarna i socknen som plågar henne så fort de får tillfälle) och gör vad hon kan för att ta hand om sin misshandlade och hunsade mor. Hennes äldsta storebror Tobias är den enda som försöker skydda dem. Den andra brodern, Anders, gör allt för att efterlikna fadern. Det är ett hemskt liv som familjen lever, i slutet av 1800-talet. Fadern är förman på godset Edsberg och gottar sig i den makt han åtnjuter p.g.a. sin tjänst. Familjen är på många sätt isolerad och eftersom man inte ska lägga sig vad som sker i någon annans familj så är det nästan ingen som ger sitt stöd till den skadade familjen.
Det som förändrar Marias liv är musiken. Av en händelse får hon spela på sin morfars gamla fiol, (hos morbrodern som hon och Tobias besökt i hemlighet) och hennes otroliga talang börjar sedan upptäckas. Denna talang tar henne in i de fina salongerna och ända till kungens slott i Stockholm. En ny präst bidrar också på många sätt till att familjen tillslut kan läka.
Jag ska inte berätta allt som händer, men jag ska säga att jag tyckte om denna bok. Visst, slutet var väl förutsägbart, men början var så erbarmligt eländig att karaktärerna förtjänade ett lyckligt slut. I början var det nästan plågsamt att höra allt om faderns misshandel och de andra sockenbornas förakt. Det var skönt när det äntligen började hända lite positiva saker. Man orkar inte alltid höra om hur mycket hemskheter som helst. En gammal tant i boken sade att det krävs en till synes hopplös situation för att ett mirakel ska kunna ske. Det blev bokens nyckelmening och det som hänger kvar hos mig nu när jag lyssnat färdigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar