Det som inte dödar oss

Foto: adlibris.com/se

För drygt tio år sedan lyssnade jag på Stieg Larssons Millennium-böcker. De var oerhört spännande och väldigt långa. När David Lagercrantz sedan tog över köpte jag hans första bok, men den blev aldrig läst. Nu har tydligen en sjunde bok kommit i serien och det är ännu en gång en ny författare. Denna bok valdes till bokcirkel och eftersom jag inte läst fjärde, femte och sjätte boken var jag ju tvungen att börja där. 

Det som inte dödar oss är alltså den fjärde boken i Millennium-serien, och den första skriven av David Lagercrantz. Jag kommer inte ihåg när jag senast läst en bok, inte lyssnade samtidigt som jag ägnade mig åt annat. Nu läste jag denna bok på två dagar, trots att en av de dagarna var en arbetsdag. Efter en lite seg början så drogs jag in totalt, och kunde inte sluta läsa.

Frans Balder har utvecklat AI-teknologi, men nu lämnat jobbet i USA och återvänt till Stockholm för att ta hand om sin autistiske son August. Lisbeth Salander har tidigare hjälpt honom att ta reda på hur han blev bestulen på sitt arbete. Nu vänder han sig till journalisten Mikael Blomkvist, precis innan helvetet bryter lös.

Det handlar om digital övervakning, industrispionage, stölder, mord och allt däremellan. Det är inte en vacker bild som målas upp av vårt samhälle. Man kan bli skrämd för mindre. Lisbeth är trots sin tjuriga och kärva personlighet den som lyser som rättvisans stjärna, de svagas förkämpe och räddaren i nödens stund. Mikael är hennes ständige försvarare och när hon ber om något så tvekar han inte att rycka ut. De är ett sammansvetsat team trots att de inte verkar ha någon vidare kontakt mellan katastroferna som de hamnar i. 
 

Jul i rampljus

Foto: adlibris.com/se

De senaste vintrarna har jag lyssnat på Amanda Hellbergs tidigare böcker i Ulltunasviten. Nu har jag lyssnat på den tredje boken, Jul i rampljus. Karaktärerna från de tidigare böckerna skymtar förbi även om de är äldre nu. Sonen till huvudrollen i förra boken är vuxen nu och vän med denna boks huvudroller.

Året är 1902 och Harriet är en fantastisk sångerska i det lilla teatersällskapet i Ulltuna. Som föräldralös fjortonåring fick hon sin plats i gruppen och träffade den 16-årige pianisten Isak. De blev bästa vänner och Harriet blev ett stort stöd och hjälp för Isak, som är blind. Nu som unga vuxna är det givet för både läsaren och alla runt dem att de är som gjorda för varandra. Deras artisteri är aldrig så bra som när de är tillsammans. Problemet är att det lilla teatersällskapet har svårt att få ekonomin att gå ihop. Av en tillfällighet får de reda på att den mäktige teaterdirektören Josef Ståhl ska ha auditions i Göteborg för att hitta den som ska få spela isprinsessan i hans nya uppsättning. Harriet och Isak beger sig till Göteborg och med hjälp av Anton, som jobbar med scenografin på teatern, lyckas Harriet säkra huvudrollen. 

Sedan blir nog inget som Harriet tänkt sig riktigt. Josef vill ha mer av henne än hon vill ge. Hon blir osäker på Isaks känslor, när hon äntligen kommit underfund med sina egna. Vill hon ens bli en stor kändis? 

Trevlig bok som utspelas i jultid. Lite trivialt är det stundtals och i kärleksscenerna finns något lite onaturligt som får mig att känna mig... jag vet inte riktigt, men kanske obekväm. Jag kan inte komma ihåg att jag tänkte så i de tidigare böckerna, men nu tyckte jag att sexscenerna kändes onödiga och inte bidrog till handlingen på ett naturligt sätt. Trots det en trevlig bok, med mysig julkänsla.
 

Bokträdgården i Primrose Hill

Foto: adlibris.com/se

Det är nu en vecka sedan jag lyssnade färdigt på Bokträdgården i Primrose Hill av Sarah Jio. Titeln är verkligen en direktöversättning av den engelska, (är jag rätt så säker på i alla fall). Valentina Baker ärver nämligen ett hus när hennes mamma dör och i bottenvåningen ligger en bokhandel som heter The Book garden, och den ligger i Primrose Hill i London.

Valentinas mamma lämnade familjen när Valentina var 12 år. Hon och hennes pappa lämnade då Kalifornien och flyttade till Seattle. Valentina skrev till sin mamma men fick aldrig något svar. Hennes mamma hade flyttat tillbaka till London och tydligen lämnat allt bakom sig. När Valentina precis håller på att skilja sig så får hon beskedet att hennes mamma dött och lämnat allt till dottern hon inte träffat på så många år. Valentina reser till London och tar över sin mammas bokhandel och lär känna hennes vänner och kunder. Mamman har också lämnat efter sig en skattjakt, som allt eftersom leder Valentina till svaren på frågorna om vad som egentligen hände.

I vartannat kapitel hoppar vi tillbaka i tiden och får följa Eloise, Valentinas mamma, från ungdomen i London, till hemmafrulivet i Kalifornien och slutligen tillbaka i London, förkrossad men med möjlighet att förvekliga sina drömmar. 

Jag tyckte om denna bok. Det var lite extra mysigt att huvudpersonerna älskade böcker och hade en bokhandel. Deras prat om böcker kändes inspirerande. Jag kände också hur jag drogs till London igen. Trots att jag varit där många gånger så vill jag tillbaka. En feel good - bok, med engagerande intrig och en trevlig bokhandel. Rekommenderas varmt.

 

Bergens stjärnor

Foto: adlibris.com/se

Det var ett tag sedan jag senast läste något av Jojo Moyes, men när det var min tur att välja bok till bokcirkeln valde jag Bergens stjärnor. Det som drog mig till boken var att den handlade om ridande bibliotekarier. 

Handlinge utspelar sig på 1930-talet. Alice bor i England, men har svårt att passa in i societetslivet och alla dess regler. När amerikanen Bennet friar till henne efter en kort uppvaktning tackar hon ja, och ser fram mot ett nytt liv i Kentucky i USA. Inget blir som hon hoppats. Bennets rika pappa är ständigt med dem, så på den långa resan blir det ingen bröllopsnatt att tala om och när de kommer fram ligger deras sovrum vägg i vägg. Alice passar inte in i den lilla gruvstaden heller. Hon får inga vänner och livet blir rätt så ensamt, eftersom Bennet inte verkar så intresserad av att umgås med henne. 

Allt förändras när några eldsjälar drar igång ett ridande bibliotek. Alice anmäler sig frivillig och blir snart vän med de andra kvinnorna där. Det är dock inte populärt hemma. Hennes svärfar förbjuder henne i princip att umgås med Margery, som leder arbetet på biblioteket, och vill inte att hon ska jobba alls utan vara hemma. Alice vägrar lyda och fortsätter ändå. 

Det är både intressant, gripande och upprörande att läsa om kvinnornas levnadsvillkor och situation på denna tid. Att gå sin egen väg och välja sitt eget liv var minsann inte lätt. Var man dessutom inte vit så blev det ännu värre. Det blir smärtsamt uppenbart när kvinnorna rekryterar afroamerikanska Sophia för att hjälpa till i biblioteket. Hur fattiga arbetare i gruvorna blev behandlade var inte heller något att skryta med. Även om det finns mycket som inte är bra i världen nu så har vi ändå kommit en bra bit sedan denna tid. Det som är så skrämmande är att det verkar som att vi ibland går baklänges nu. Det skrämmer mig verkligen.
 

Fem år senare

Foto: adlibris.com/se

Just nu kommer jag inte ihåg var jag läste om Rebecca Serles Fem år senare. Det kan ha varit på något bokkonto på Instagram. I vilket fall hade jag den i min bokhylla på Storytel och förra veckan klämde jag in den innan det var dags för bokcirkel igen. Detta är alltså en rätt så kort bok, men trots det rätt så mycket innehåll.

Dannie Kohan är på anställningsintervju för sitt drömjobb, (som hon sedan får). Senare på kvällen friar hennes pojkvän. Allt är alltså perfekt. På kvällen somnar hon och vaknar sedan upp i andra kläder, i en annan lägenhet, i en annan del av New York och med en annan man. Datumet på nyheterna är fem år fram i tiden. Mycket förvirrande! Sedan vaknar hon upp i sitt vanliga liv, i sin vanliga tid, igen. Hon går till en psykolog för att få ordning på sina röriga tankar om det som var en extremt verklig dröm, men lägger det sedan bakom sig. Det vill säga tills det gått fyra och ett halvt år och hon blir presenterad för mannen i drömmen. Vad är det som händer egentligen och vad kan hon göra åt det?

Jag gillade denna bok. Den var underhållande på flera sätt. Man undrade hur allt skulle sluta och det blev en överraskning. Det är roligt när man inte kan räkan ut hur det ska lösa sig. I denna bok passade det utmärkt att man inte förstod. Dessutom blev innehållet allvarligare och starkare än jag hade väntat mig. Jag hade nog väntat mig en mer alldaglig feelgood-bok. Jag fick mer djup och allvar än vad jag trott. Det var också överraskande. En liten men innehålls rik bok alltså.

 

Barnmorskan i Hope River

Foto: Bokus.com

Bokcirkelns senaste bok är Barnmorskan i Hope River av Patricia Harman. Boken har hittills två uppföljare, och jag kommer nog att lyssna på dem också. 

Patience Murphy jobbar som barnmorska i Hope River. Hon har inte gjort detta jobb själv så länge. Det är 1929 när boken börjar och hon har ärvt både hus och arbete av sin mentor Mrs Kelly. Hon har fått legitimation, men för det behövde hon bara skriva på ett intyg, inte ha någon formell utbildning. 

I början av boken hoppar handling mest fram mellan olika förlossningar och det känns lite episodiskt, för jag vet ju inte vilka karaktärer som kommer att återkomma och bli en större del av handlingen. Sedan får man också, i tillbakablickar, reda på mer om Patiences bakgrund. Att det finns tragiska händelser och saker som hon har flytt från förstår man snart, men det dröjer ett tag innan man får hela bilden. Vid det laget har det också utkristalliserat sig vilka andra karaktärer som har större roller i handlingen. Veterinären som bor i närheten förstår man direkt kommer att bli en betydande person i Patiences liv. Tjänsteflickan Bitsy, som Patiences tveksamt låter flytta in när hon ska bli avskedad, blir också viktig. 

Jag tycker att detta är en bra bok. Det är kvinnohistoria samtidigt som det ger en bild av USA på denna tid, vad gäller fattigdom, arbetarrörelsen, jämställdhet, rasism och livet på landet. 

 

Världens lyckligaste kvinna

Foto: adlibris.com/se

Jag såg av en tillfällighet en trailer för en film som skulle komma till Netflix snart. Jag tyckte filmen verkade spännande och förstod att den baserades på en bok. Rätt så direkt började jag lyssna på Världens lyckligaste kvinna av Jessica Knoll. 

Boken växlar mellan nutid, då Ani jobbar på ett prestigefyllt kvinnomagasin i New York, är förlovade med den rike Luke, och har svält sig ner till en storlek 32, och dåtid när hon gick i high school. Man förstår direkt att Ani har ett behov av att bevisa något. Det hände något under hennes skoltid som ett dokumentärfilmsteam nu vill undersöka. Till slut går hon med på att medverka i dokumentären. Hon anser sig vara tillräckligt lyckad för att kunna gå ut med sin berättelse. 

TiffAni, som Ani egentligen heter, lämnade sin katolska flickskola och började på privatskolan Bradley. Där försökte hon få vänner och lyckades ta sig in den populära gruppen. Allt gick dock åt skogen p.g.a. alkohol, våld och stora svek och respektlöshet. En lärare försökte hjälpa henne men redan då var det viktigare med vad folk tyckte om henne, så inga anmälningar gjordes. Detta leder sedan fram till den totala katastrofen. 

Boken bygger upp en otrolig spänning. Tyvärr så tycker jag inte att den levererar fullt ut fram mot slutet. Den bygger upp så mycket att den inte fullföljer sin egen upptrappning. Trots det så är det en spännande, gripande, intressant och engagerande bok. 

Filmen, som jag precis tittade på, liknade boken i stort. Författaren, som även skrev filmmanuset om jag fattat rätt, hade ändrat på en del detaljer och på ett sätt tycker jag nog att historien hänger ihop lite bättre i filmen. Detta p.g.a. att spänningen och upptrappningen fullföljs på ett sätt som matchar i nivå. Några aspekter av historien var dock bättre i boken och flera karaktärer fick tydligare karaktärsutveckling där. 

Sammanfattningsvis så rekommenderar jag både boken och filmen.