Bergens stjärnor

Foto: adlibris.com/se

Det var ett tag sedan jag senast läste något av Jojo Moyes, men när det var min tur att välja bok till bokcirkeln valde jag Bergens stjärnor. Det som drog mig till boken var att den handlade om ridande bibliotekarier. 

Handlinge utspelar sig på 1930-talet. Alice bor i England, men har svårt att passa in i societetslivet och alla dess regler. När amerikanen Bennet friar till henne efter en kort uppvaktning tackar hon ja, och ser fram mot ett nytt liv i Kentucky i USA. Inget blir som hon hoppats. Bennets rika pappa är ständigt med dem, så på den långa resan blir det ingen bröllopsnatt att tala om och när de kommer fram ligger deras sovrum vägg i vägg. Alice passar inte in i den lilla gruvstaden heller. Hon får inga vänner och livet blir rätt så ensamt, eftersom Bennet inte verkar så intresserad av att umgås med henne. 

Allt förändras när några eldsjälar drar igång ett ridande bibliotek. Alice anmäler sig frivillig och blir snart vän med de andra kvinnorna där. Det är dock inte populärt hemma. Hennes svärfar förbjuder henne i princip att umgås med Margery, som leder arbetet på biblioteket, och vill inte att hon ska jobba alls utan vara hemma. Alice vägrar lyda och fortsätter ändå. 

Det är både intressant, gripande och upprörande att läsa om kvinnornas levnadsvillkor och situation på denna tid. Att gå sin egen väg och välja sitt eget liv var minsann inte lätt. Var man dessutom inte vit så blev det ännu värre. Det blir smärtsamt uppenbart när kvinnorna rekryterar afroamerikanska Sophia för att hjälpa till i biblioteket. Hur fattiga arbetare i gruvorna blev behandlade var inte heller något att skryta med. Även om det finns mycket som inte är bra i världen nu så har vi ändå kommit en bra bit sedan denna tid. Det som är så skrämmande är att det verkar som att vi ibland går baklänges nu. Det skrämmer mig verkligen.