Girl, wash your face

Foto: adlibris.com/se

Jag kommer inte ihåg var jag hörde talas om Rachel Hollis och då lade hennes bok Girl, wash your face i min bokhylla på Storytel. Nu har jag i alla fall lyssnat på den. Jag tänkte att det var en självhjälpsbok om att bli sitt bästa jag, typ... Döm om min förvåning när jag inser att författaren är kristen och har växt upp i Pingstkyrkan, fast i Kalifornien i USA. Helt plötsligt fick hennes råd mer djup och när hon i ett kapitel återkom flera gånger till att Gud har en plan med ditt/mitt liv så kände jag mig riktigt rörd.

På svenska heter denna bok Sluta tro på alla lögner!". Det är en bra titel för varje kapitel utgår från en lögn som Rachel trott på och som många kvinnor tror på. Hon berättar episoder från sitt eget liv och förklarar vad som hjälpte henne att sluta tro på den lögnen.

Kapitlet som slog an flest strängar hos mig var det om känslan att man borde uppnått med vid den ålder man är. Hon hävdar att otroligt många kvinnor känner så, vid olika åldrar och oavsett vad de uppnått. Det var också i det kapitel som hon påpekade att Gud har en plan. Detta var det kapitlet som berörde mig mest. Jag tror dock att hennes budskap är mer att man har makten över sitt eget liv och att man ska följa sina drömmar och jobba för det man vill ha. Trots många allvarliga ämnen så är det även en humoristisk bok. Jag kommer nog att lyssna på något mer av henne.

Ödesmark

Foto: adlibris.com/se

 Jag har inte läst Stina Jacksons förra bok med lyssnade igenom Ödesmark på en knapp vecka. Den var bra, men inte fantastisk. Det är lite av en deckare, men också ett drama om vad som håller familjer samman och vad som kan bryta sönder dem.

Liv är huvudpersonen. Hon bor med sin pappa Vidar och sin tonårsson Simon i den lilla byn Ödesmark utanför Arvidsjaur. Ryktena säger att Vidar är rik, att han tjänat stora pengar på skogsaffärer. Man kan inte tro att familjen är rik när man tittar på hur de lever. Folk undrar också över detta att Liv har stannat hos sin pappa, att hon aldrig skaffat ett eget hem.

Liam har en dotter på 5 år. Han vill komma bort från sin brors knarkaffärer och kunna köpa ett hus så att han slipper bo med dottern i sin mammas garage. Den enstörige Juha tipsa bröderna om Vidars förmögenhet och föreslår att de ska råna honom. Något går väldigt fel den natten och Vidar blir skjuten.

Det intressanta med boken är att jag tror att jag förstått hur allt gått till, men det visar sig att det har jag inte. Det var inte som jag trodde att det i princip stått att det var. Sedan finns det andra saker, om Livs tonårstid (som kommer i tillbakablickar då och då) och om vem som är Simons pappa, som inte är så solklara. Det insinueras vissa saker och det kan hända att vissa läsare skulle säga att det är så det är, men jag känner mig lite osäker. Vi ska prata om den här boken på nästa bokcirkel så då får vi väl se om det är fler som är lite osäkra eller om de andra tycker att de "vet" hur allt ligger till. Jag lutar nog ändå åt att tro att insinuationerna visar på vad som hänt, även om det inte uttalas med tydlighet.

Den vita frun

Foto: adlibris.com/se

Jag har läst böcker av Frida Skybäck förut, någon historisk och någon i nutid. Jag har tyckt att de varit bra, så jag blev lite besviken när jag lyssnade på Den vita frun. Den var inte dålig, men jag tyckte att den var lite trivial, förutsägbar och oengagerande. Jag inser att det mesta av detta är sådant som jag inte brukar ha något emot, så jag vet inte riktigt varför det inte kändes bra den här gången.

Bokens huvudperson är Maria. I slutet av 1700-talet har hon en ställning som kammarjungfru, eftersom hon inte vet vilka hennes föräldrar var och familjen hon jobbar hos hade vänligheten att ta hand om henne. Hon följer med sin matmor och hennes giftasvuxna dotter Juliana till Borgeby slott. Juliana ska få träffa sönerna i familjen där, med förhoppning om giftermål som resultat. Maria känner snart att det är något som inte står rätt till på Borgeby. Hon känner sig iakttagen och trots ingående frågor om hennes bakgrund vill ingen svara på hennes frågor om slottet och familjen där.

Växelvis får man också läsa/höra dagboksanteckningar från tjugo år tidigare. Det är en ung och sjuk fru som skriver, först om sin graviditet och sedan om sin lilla dotter. Hon vantrivs med sitt liv i sin mans hem. Mannen är ofta borta och hans mamma är dominant och styr över den unga frun. Det tar inte lång tid att räka ut hur detta hänger ihop med Maria, men det dröjer till bokens slut innan allt är utrett.

Balladen om sångfåglar och ormar

Foto: adlibris.com/se

Suzanne Collins har skrivit en prequel till sin trilogi om hungerspelen. Balladen om sångfåglar och ormar utspelar 64 år innan de andra böckerna tar sin början. Här ska det tionde hungerspelet just gå av stapeln. Coriolanus Snow är 18 år (och det är antagligen många år kvar tills han blir president) och går sista året på Akademin. För att blåsa liv i hungerspelen, som många inte bryr sig så mycket om, bestäms att varje spelare ska få en mentor från avgångsklassen. Coriolanus blir mentor till flickan från Distrikt 12. Mentorerna ska försöka presentera sina spelare för tittarna och när Coriolanus föreslår (och får förslaget godtaget) att folk ska kunna skicka gåvor till spelarna så blir det än viktigare att marknadsföra dem.

Coriolanus får snabbt ett speciellt band till Lucy Gray. Hon är annorlunda och jag gissar snart att hon kan bli den vinnare som Distrikt 12 haft, förutom Haymitch. Hungerspelen kommer att förändra livet både för Coriolanus och Lucy Gray, för alltid. Ingen av dem kan dock förutse hur mycket.

Jag läste att någon beskrev denna bok som en besvikelse, men jag tänker att det beror verkligen på vad man förväntar sig. Jag förväntade mig inte att denna läsupplevelse skulle mäta sig med den jag hade när jag läste Hungerspelen för första gången. Jag blev då heller inte besviken. Jag tänkte att det skulle vara en bakgrundshistoria, och det är intressant att möta president Snow innan han blev president, och se att han inte var en grym och hänsynslös person från början. Det är också intressant att läsa om hur själva hungerspelen började gå mot att bli de spel som man känner igen från de andra böckerna. Jag tycker alltså att det är en helt okej bok, men kanske inte så intressant om man inte läst de andra.

Kapten Nemos bibliotek

Foto: alibis.com/se

Jag har inte läst något av P.O. Enquist tidigare, men jag har koll på vem Kapten Nemo är, och det hade jag väl en viss nytta av när jag läste Kapten Nemos bibliotek. Samtidigt vet jag inte om det var helt nödvändigt att ha koll på honom, det räcker i vilket fall att veta vem han är, man behöver inte ha superkoll på alla Jules Vernes böcker där han förekommer.

Uppe i norra Sverige på typ 40-talet byter två bebisar av misstag plats på BB. Det åker hem med fel familj och detta uppdagas inte förrän pojkarna är sex år. Då bestämmer en domstol att de ska byta tillbaka och hamna i sina "rätta" familjer. Man kan ju fundera på vad det innebär. För ett par sexåringar så känns nog inte den andra familjen som den rätta. Pojkarna i boken var vänner innan utbytet, men efteråt tar det flera år innan de umgås igen.

Den ena pojken är bokens berättare. Om man inte behöver ha full koll på kapten Nemo, som förekommer i pojkarnas fantasier en hel del, så kan det vara bra att ha lite bibelkunskap. Detta utspelas nämligen i en tid och ett samhälle då kyrkan spelade stor roll för hela byn.

Jag kan inte säga att jag tyckte speciellt mycket om boken, trots den intressanta berättelsen. Fantasi och verklighet blandas på ett sådant sätt i boken att det ibland är svårt att hänga med och veta vad som egentligen händer. Jag utgår från att detta är ett medvetet stilgrepp och boken har hyllats, men jag är inte så förtjust i det.

Pastor Viveka och tanterna

Foto: adlibris.com/se

Pastor Viveka och tanterna av Viveka Haaland har stått i min bokhylla ett tag. Jag tror att jag fick den som sommarpresent för något år sedan. Jag kände för något lättsamt och tog fram den. Jag tyckte sedan att det var roligt att den var skriven av en frikyrkopastor och att huvudpersonen var en frikyrkopastor.

Viveka är pastor i en kyrka i Enskede utanför Stockholm. Hon är gift och har fyra barn. Man kan tro att allt är frid och fröjd, men Viveka börjar bli lite trött på att finnas till för alla andra och tanterna i kyrkan tycker att hon förringar deras insats (att baka kakor) genom att föreslå att det även ska finnas frukt vid kyrkfikat.

En dag hittas en av de kakbakande tanterna död. Hon var i och för sig gammal, men hon dog ingen naturlig död. Hon förgiftades, av giftet som finns i blomman Stormhatt. Stormhattar finns det gott om i Enskedes koloniområde, så det är inte lätt att förstå vem som är skyldig. Viveka kan inte låta bli att forska i saken, trots att polisen säger att de inte vill att hon blandar sig i.

Även om det är ett, (och sedan eventuellt fler), mord som ska utredas så är detta inte en speciellt läskig bok. Man skulle nog kunna kalla det för en mysdeckare. Den är trevlig läsning och man får följa Viveka och hennes församlingsmedlemmar, i deras liv och existentiella funderingar. Detta är första boken i serien och jag kan nog tänka mig att läsa fler någon gång.

Lärarinnan

Foto: adlibris.com/se

När jag skulle börja lyssna på Lärarinnan av Danny Wattin så tänkte jag att detta kunde flipp eller flopp. Kan meddela att det är en flopp. Boken handlar om Elin, som jobbat som lärare i tio år runt om i världen, på alla möjliga platser men inte i Sverige. Nu kommer hon hem och henens storebror hävdar att hon inte kommer klara ett halvår i den svenska skolan. Med det är vadet igång.

Elin får snabbt jobb och börjar i en fyra. Ungarna är hemska och gör helt som de vill. Föräldrarna är ännu värre och Elin har inget att ta till. Hon får inte ta mobiltelefonerna, inte höja rösten och inte få någon att känna sig utpekad. Ingen får ju känna sig kränkt. Rektorn och kollegor utgör inget stöd, så någonstans där bestämmer sig Elin för att ta saken i egna händer. Hon tar till minst sagt tvivelaktiga metoder. Det blir både lagligt och moraliskt inkorrekt och till slut är alla former av gränser korsade.

Vad som kunde blivit ett vettigt inlägg i debatten om den svenska skolan blir istället helt omöjligt att ta på allvar. Det finns ingen trovärdighet eller realism kvar till slut. Det är inte ens roligt. Jag rekommenderar inte denna bok till någon.