tisdag 4 augusti 2020

Den vita frun

Foto: adlibris.com/se
Jag har läst böcker av Frida Skybäck förut, någon historisk och någon i nutid. Jag har tyckt att de varit bra, så jag blev lite besviken när jag lyssnade på Den vita frun. Den var inte dålig, men jag tyckte att den var lite trivial, förutsägbar och oengagerande. Jag inser att det mesta av detta är sådant som jag inte brukar ha något emot, så jag vet inte riktigt varför det inte kändes bra den här gången.

Bokens huvudperson är Maria. I slutet av 1700-talet har hon en ställning som kammarjungfru, eftersom hon inte vet vilka hennes föräldrar var och familjen hon jobbar hos hade vänligheten att ta hand om henne. Hon följer med sin matmor och hennes giftasvuxna dotter Juliana till Borgeby slott. Juliana ska få träffa sönerna i familjen där, med förhoppning om giftermål som resultat. Maria känner snart att det är något som inte står rätt till på Borgeby. Hon känner sig iakttagen och trots ingående frågor om hennes bakgrund vill ingen svara på hennes frågor om slottet och familjen där.

Växelvis får man också läsa/höra dagboksanteckningar från tjugo år tidigare. Det är en ung och sjuk fru som skriver, först om sin graviditet och sedan om sin lilla dotter. Hon vantrivs med sitt liv i sin mans hem. Mannen är ofta borta och hans mamma är dominant och styr över den unga frun. Det tar inte lång tid att räka ut hur detta hänger ihop med Maria, men det dröjer till bokens slut innan allt är utrett.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar